Kastrup Arrival: Decent coffee
När jag landat med den lilla AirFrance-korven från Strasbourg på Kastrup i söndags kväll och stod och väntade på min väska räknade jag efter och fann att räknar man flygplatsbesök har det gångna året varit mitt livs mest resintensiva, det var sedan augusti 2006 nämligen sjunde gången jag väntade på väska på Kastrup. Sturup har jag helt undvikit under detta år efter att jag upptäckt att lite trixande med att vara ute i god tid etc på www.sj.se kan ge riktigt billiga biljetter till Stockholm i 1:a klass tysta kupén. Billigare än Malmö Aviation i varje fall, och SAS skall vi ju inte bara prata om. Oavsett vad som i övrigt har skett i mitt professionella liv det senaste året (mycket är det i alla fall! Jag filar på en statistikintensiv blogg-summering nästa vecka när jag skall lämna institutet för sommaren) har jag landat sju gånger på Kastrup på tio månader. Det betyder att jag har stått i incheckningskö på Kastrup sex gånger under samma tid (vi missade ju ett plan till Prag i höstas och fick ta tåget istället. Men vi flög hem.)
Kastrup är på det hela taget en trevlig flygplats (jämförelsevis) men den har två problem: den ligger i Danmark och man har svårigheter att få en anständig kopp kaffe där. Innan säkerhetskontrollen finns inget kaffe alls. Efter säkerhetskontrollen kan man ju köpa en liten presskanna med ganska äckligt kaffe för fyrtio danska kronor, och vanligtvis bär inte jag på några större summor danska pengar om jag skall ta ett flyg från Danmark, så det blir till att betala i euro (och där gick fem direkt) eller vara utan. Skandalöst.
Jag jublar nu inombords när jag lägger märke till att Nordens första Starbucks skall öppna i terminal 3 på Kastrup! Franchise-kedjan som på ett bräde upphävde bristen på gott kaffe på en hel kontinent (Nordamerika) och som är på god väg att göra detsamma i en annan världsdel (Kina) har nu äntligen hittat till oss. Starbucks kommer att öppna i ankomstområdet i terminal 3, vilket innebär att man kan sörpla på en Tall black coffee medan man väntar i incheckningskö och säkerhetskö. Hurra!
Starbucks!
Olof, vad har du för preferenser vad gäller kaffe egentligen?
Trots det digra utbudet av drycken häw i Wien har jag ibland av misstag inhandlat varan på den amerikanska kedjan: Du pratar om anständigt kaffe, men vad kan man få på Starbucks? En stor mugg med mjölk smaksatt med kaffe. Såvida man inte köper till “kaffeshots”, men då kommer man i vart fall upp i en 4-5 euro. Nej, Starbucks är dyrt, trist och dåligt.
Intressant att man iallafall tillåter resenärerna att få en kopp kaffe i någorlunda anslutning till flyget, nu när det stora hysterin kommit fram till att till och med tandkräm är livsfarligt. Själv kommer jag snart att ge mig iväg på en kortare resa, av vissa praktiska skäl som jag inte själv råder över tvingad att resa med enbart handbagage. Detta utesluter numera tydligen såväl kontaktlinser (på grund av den lömska linsvätskan) och rakning (många torde vara de som dragits fördärvet av rakskum), om jag inte jagar Lund och rike runt efter miniförpacknignar (som säkert är svinaktigt dyra om de existerar). Den dödliga tandkrämen, som jag inte ämnar resa utan, liksom den klart misstänkta deodoranten, måste tydligen bäras i en fjöntig liten plastpåse, som jag hoppas att flygplatsen kan förse mig med, då återförslutningsbara enliterspåsar inte förs av någon av mina närbelägna affärer (och jag anser för övrigt inte att jag ska behöva betala för dessa dumheter).
Det är bannemig ett under att vi ens får gå ombord på planet för egen maskin, eller för den delen medföra sådana säkerhetsrisker som livrem, skor och tänder… Då gör Kastrup något så radikalt som att låta Starbucks öppna och förse oss med, om förvisso inte prima, så åtminstone drickbart kaffe. Det kanske finns hopp för mänskligheten, trots allt.
Prima är det. Torvald: Beställ Tall black coffee och inget annat. Just det: Tall black. Och om man någonsin försökt beställa kaffe i USA, utanför Starbucks gröna oaser alltså, förstår man att uppskatta Starbucks. Österrike vet jag inget om. Men jag har druckit Tall black coffee i Förbjudna Staden i Beijing. Det var också gott. Bannemej. Jag älskar Starbucks.
Ok, ska prova!
Jag gillar egentligen också Starbucks, som lokal. Brukar vara väldigt trevlig musik. Men jag är dock ingen förkämpe för stora kommersiella kaffekedjor med identiskt bakeoffsortiment i varenda filial.
Här i Wien dricker jag min Melange på Sper, Schwarzenberger elle något annat fik och är nöjd.