Hu! En wannabe-sosse?

För första gången i historien besöker en kinesisk president Sverige, Hu Jintao lär just nu befinna sig på Svensk mark. Själv var jag ju i Beijing för lite sedan och har sedan dess ägnat Kina och dess historia lite större uppmärksamhet tidigare. Bland annat läser jag just nu Margaret MacMillians bok Nixon and Mao, som inte bara handlar om den historiska veckan i februari 1972 då Nixon och Kissinger och några hundra amerikaner till besökte Beijing och fikade med Mao och Chou En-Lai utan också är en genomgripande och detaljerad beskrivning av de Sino-Amerikanska relationerna sedan mitten av 1800-talet, Nixon och den amerikanska utrikespolitiken, Mao och hans dubbla förhållande till öppenhet och den självupplevda kinesiska överlägsenheten, och den überintellektuelle och genomgående taktiska och skickliga premiärminister Chou En-Lai. Mycket läsvärt.

En orsak till Hu Jintaos besök i Sverige sägs vara att kommunistpartiets toppar allt mer börjar rikta sina blickar mot Sverige och det svenska socialdemokratiska samhällsbygget när de nu i takt med liberaliseringar och rasande ekonomisk utveckling söker ny fast ideologisk (och praktisk politisk) mark under fötterna. Jag är säker på att det skrivs en del om det i Sverige som jag missar nu när jag är utomlands. Men detta är mycket intressant. Den svenska socialdemokratiska samhällsmodellen bygger ju helt och hållet på en stark ekonomi i händerna på kraftfulla privata näringsidkare som producerar överskottet man kan dela ut till befolkningen. Därför är det en korrekt observation att socialdemokratins samhällsbygge i Sverige kunde komma till stånd bara efter den liberala ekonomiska politiken under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet som gav svenska entreprenörer möjligheten att bli rika.

Den typen av ekonomiska liberaliseringar har ju skett och sker i Kina, så extremt förenklat skulle man väl kunna säga att det första steget är taget eller håller på att tas. Om Kineserna lyckas etablera lika starka band till det inhemska storkapitalet som sossarna gjorde i Sverige, samtidigt som de upprätthåller illusionen av en slags socialism (vilket de kanske gör? jag vet inte), kanske de kan bygga världens största socialdemokrati. Den skulle nog kunna vara bra eftersom deras stordriftsfördelar kanske minskar behovet av att beskatta befolkningen med över 50% av BNP. Samtidigt som landet är så stort och mångfacetterat att medborgarkontrollen blir svårare att behålla när medborgarna blir rikare. Kanske.

Jag framhärdar hur som helst i att bestämt hävda att det finns områden på vilka de mindre bemedlade kineserna är friare och har större individuella möjligheter än svenskar i de lägre samhällsskikten, samtidigt som vi alla vet att Kina styrs av en förtryckarregim. Den skillnaden ändras givetvis bäst genom att Sverige gör sina medborgare friare ekonomiskt och Kina gör sina medborgare friare socialt. Osäkerheten jag känner inför att tanken att socialdemokrati skulle kunna frigöra Kinas folk är lika stor som osäkerheten inför alliansregeringens förmåga att åstadkomma ekonomisk liberalisering av Svenska folket.

And by the way: Who is the new leader in China?