28/5 2007

Om Flodis vederbörliga kritik av VR:s problem och hur han själv kunde vara del av lösningen

Rektorn för Stockholms Universitet Kåre Bremer har en blogg. Där kommenterar han — visserligen för det mesta så tillrättalagt som det anstår en myndighetschef men man läser det ändå inte utan intresse — aktuella händelser inom universitets-, högskole- och forskningsvärlden. Jämför man det med vår motsvarighet i Lund Göran Bexell (ta en titt på hans hemsidesliknande plats i cyberspace, den följer inte ens LU:s grafiska profil för webben) kan Kåre Bremers kommentarer i bloggosfären vara hur tillrättalagda som helst — Göran framstår ändå som den kanske mest osynlige, obetydlige, oengagerade rektorn i det här landet.

På KTH har de någon månad till en rektor av helt annan kaliber. Det skall i ärlighetens namn tilläggas att Anders Flodström — så heter han men kallas för det mesta för Flodis — inte gör speciellt mycket mer väsen av sig på kth.se än vad Göran Bexell gör på lu.se. Icke desto mindre kan jag efter att ha mött och konverserat dem båda intyga att Göran Bexell i jämförelse med Flodis är en mycket blek rektor. Kanske är jämförelsen orättvis, men jag har aldrig upplevt mig ha någon orsak att vara rättvis i mitt personliga förhållningssätt gentemot potentater som på ett eller annat sätt påverkar min vardag.

Flodis har emellertid utnämts till universitetskansler (dvs chef för Högskoleverket) i den första transparenta utnämningen av innehavare av denna befattning. I ett nyhetsbrev (pdf) som tydligen ges ut av HSV uttalar sig Flodis och ger helt enligt vad man kan förvänta sig uttryck för åsikten att Högskoleverkets tillsyn av universiteten och högskolorna bör utökas till att gälla forskningen också, inte bara utbildningen:

“Högskoleverket bör utvärdera forskningen också. De som ansvarar för forskningens kvalitet nu är bra på att bedöma enskilda projekt, men kan inte bedöma forskningsmiljön och helheten. Det skulle däremot Högskoleverket klara.”

För den oinvigde kan det vara värt att förklara att de Flodis syftar på, “de som ansvarar för forskningens kvalitet nu”, är inga mindre än byråkraterna i borgen på Regeringsgatan, det vill säga Vetenskapsrådet. Jag tänker utan omsvep tolka detta uttalande inte främst som en markering i riktning mot ökad makt för HSV (det vill säga Flodis själv) utan som en inlindad men ändå skarp kritik mot Vetenskapsrådet, i vilkas korridorer åtminstone jag känner en kompakt instängd känsla av trötthet och initiativlöshet. (Jag påstår inte att Flodis tycker likadant, bara att jag har den största förståelse för om han riktar kritik mot VR.)

Kåre Bremer (som nota bene fram till år 2004 var huvudsekreterare i VR:s ämnesråd för naturvetenskap och teknikvetenskap) är inte glad för Flodis uttalande utan hävdar att HSV skall ägna sig åt utbildningen och VR åt forskningen. Han uttrycker lite indignerat att “Högskoleverket vill uppenbarligen ta över både utvärderingen av och resursfördelningen till universitet och högskolor” men att de borde hålla sig till sina utvärderingar av utbildningen. Sen konstaterar han också träffsäkert att trots att HSV just nu för en “kampanj för att flytta fram sina positioner” är Vetenskapsrådet “helt tyst”. Just det… Vetenskapsrådet är helt tyst.

Några saker förtjänar en kommentar — både för att denna bloggposten skall bli intressant och för att det definitivt finns saker att säga. Först och främst är det intressant att Flodis blivit universitetskansler, eftersom han inte direkt är känd för att vara tystlåten och stillsam. Initierade personer i min närhet tvivlade på att en sådan förhållandevis kontroversiell person som han (i och för sig återigen i orättvis jämförelse med Göran Bexell) skulle få det jobbet. Kanske var det den transparenta utnämningsförfarandet som gjorde att den mest kvalificerade fick jobbet, utan hänsyn till personens politiska agenda? Man kan ju hoppas. Och man kan hoppas att fler statliga toppjobb tillsätts så. Sen kan man undra varför Kåre Bremer blir förvånad över att HSV försöker “flytta fram sina positioner”– de har ju fått Flodis som ny chef.

Sen bör man nog se det politiskt intressanta i Flodis uttalande, nämligen att Vetenskapsrådet har vissa svårigheter att se till helheten inom. Där har han obestridligen en poäng, oavsett vad denna brist på kraft och initiativ beror på — förklaringarna kan förvisso vara många. Men när det nu är Anders Flodström som skall leda Högskoleverket har jag inget emot att Högskoleverket övertar gransknings- och utvärderingsuppgifter från VR.

Och får jag fortsätta önska så skulle jag vilja se betydligt fler personer av typen Anders Flodström — folk som säger något, som vill något — på topposter i det svenska utbildnings- och forskningspolitiska systemet. Som generaldirektör på Vetenskapsrådet. Eller varför inte som rektor för Lunds Universitet.