Global uppvärmning är bara politik

Knappast har det väl undgått någon att klimathotet är den nya innegrejen för de som vill visa sig omtänksamma och goda och avleda uppmärksamheten från saker som kan få vänsterfolk att bli högröda i ansiktet. Till och med medelklassens fanbärare, statsminister Reinfeldt, har ju offentligen uttryckt oro. Nu är ju lyckligtvis inte den sittande regeringen i händerna på Olly och miljöfarfar* och därför hörs ännu inte något prat om privata utsläppsrätter från Rosenbad eller Miljödepartementet. Privata utsläppsrätter verkar ungefär lika smart som plusjobb. Är det någon som har förstått hur privata utsläppsrätter är tänkta att kunna göra nytta? Är det bara ytterligare ett försök att detaljstyra människors vanor genom att beskatta visst beteende? Eller är det tänkt att det skall vara något slags internt Svenskt nollsummespel där landet som helhet har en viss utsläppsnivå och medborgarna sinsemellan kan köpa och sälja delar av den? Det första alternativet framstår inte bara som typiskt svenskt utan också jämförelsevis vettigt, för det kan åtminstone kanske ha lite effekt. Det andra är fullkomligt befängt. Jag håller mig för god för att förklara varför.

Andra liknande idéer — som bygger på att man skall köpa sig fri från ansvar — är till exempel försäljning av koldioxidkompensation som vissa företag har börjat ägna sig åt. Idén sågas sönder och samman i en artikel i DN igår. Den är mycket läsvärd, för den poängterar det orimliga i att tro att man kan kompensera förbränning av hundratusentals år gamla kolvätefyndigheter med trädplanteringsprojekt och annat kortsiktigt.

Det som intresserar mig mest är egentligen hur den allmänna opinionen plötsligt kunde bli så rörande överens om att utsläppen orsakar klimatförändringar, när den för bara ett par år sedan var djupt splittrad och frågan om global warming egentligen var en icke-fråga. Att nu halva i-världen börjat bry sig betyder ju inte på långa vägar att något kommer att hända på allvar. Växthuseffekten är varken mer eller mindre än just en politisk innefråga, och så kommer det att fortsätta. Vänstermiljönissarna verkar tro att de kan göra skillnad genom att köpa lite skog i något u-land. Vilket ju faktiskt är ungefär som att tro att man på allvar löser arbetslöshetsproblemet med kommunala plusjobb.

Nej, om våra utsläpp orsakar klimatförändringar, jag säger om, så kommer det inte gå att ändra på med mindre än att Kinas ekonomiska tillväxt stannar och går bakåt i något decennium, att USA:s befolkning slutar köra bil och att alla svenskar slutar konsumera bananer, choklad och kaffe. Visst låter det troligt?

(* Så kommer Lars Ohly och Peter Eriksson för alltid att omnämnas på denna blogg, sedan imitatören Göran Gabrielsson föreställande Göran Persson den 17 september i fjor lanserat smeknamnen i radioprogrammet Public Service.)