Ta våldet bort från arenorna!
Igår när jag läste Sydsvenskans intervju med Blue Dogs-medlemmen fann jag mig själv sympatisera med mycket av “huliganens” uttalanden. Det skall ärligt sägas att jag förmodligen är dubbelt färgad: Dels är jag ju MFF:are och dels känner jag några av de här Blue Dogs väldigt väl och vet precis vad de har för lojaliteter, vad de gör för moraliska överväganden och hur de i övrigt lever sina liv. Här kan då inflikas att en av medlemmarna i Blue Dogs tillhör mina allra bästa vänner och jag skulle inte tveka en sekund att anförtro vården om mina egna barn till honom. Förutsatt att jag hade några, vill säga.
Därför vet jag också att det som sades i intervjun i Sydsvenskan är sant. Jag vet att Blue Dogs aldrig skulle ge sig på en “julgran”. Jag vet att “firman” i högsta grad innebär en buffert för de vanliga supportrarna som inte vill bli hotade eller slagna av motståndarsupportrar, för jag har själv blivit hotad av huliganer i Helsingborg och känt en enorm lättnad och trygghet när typerna i MFF-firman närmat sig. De funkar faktiskt som livvakt för vanligt folk. Dessutom har jag en stark känsla av att det han säger om polisen också är sant. Och då finns det ju egentligen lika stor anledning att vara rädd för dem som för huliganerna.
Först och främst är detta naturligtvis en fråga om personliga upplevelser. Att en av mina bästa vänner slåss under organiserade former en gång i veckan är ju inget märkligt, eftersom jag vet att han inte är våldsam i andra situationer. Det är alltså något helt annat än de oberäkneliga våldstyperna som man bara behöver lite otur för att råka ut för på lördagkvällen. Sen är det ju faktiskt en ideologisk fråga. Att vuxna människor träffas och är våldsamma sinsemellan är faktisk deras sak. Det är givetvis inte bra att fotbollen sammankopplas med våld, men eftersom samhället har så förtvivlat svårt att komma tillrätta med våldsproblem, och fotboll är ett stort folknöje, är det tydligen ofrånkomligt att våld associeras med fotbollen. Och då är jag — som ställer mig på ståplats på Malmö Stadion förhållandevis ofta — ytterst positiv till att våldet flyttas från arenan och de som inte vill eller ska utsättas för det till andra platser där folk frivilligt deltar på sina egna villkor.
Säg vad du vill, men det är inte friskt eller särskilt bra. Och resonemanget att man behöver huliganer för att skydda sig från andra huliganer. Det är ju en supersmart resonemangskedja.
Ett tu tre har din polare av misstag dödat en annan huligan. Men det är kanske okej, för han går ju inte runt och dödar folk av misstag i andra situationer?
Jag förstår fullt ut resonemanget från Blue Dogs medlemen.
Det han säger är på många sätt sant och har innebörd.
Firman fungerar som en buffert för vanliga supportrar och visst känns det lite tryggt att veta att det finns ett gäng riktiga tuffingar som kan hjälpa till om det händer något.
Det tar bort våldet i en viss grad från arenorna med villket är superbra! Alla vill vi ju undvika läktar bråk, hellre ta det utanför stadion eller på en annan plats, då slipper kanske klubben så mycket problem med.
Men samtidigt är det inte jättebra att de springer omkring o slår på varandra, klart att de ger lite erfarenhet till polismännen men det kostar samhället stora summor att fixa all övervakning på matcher osv.
Alla småungar försöker ta efter de stora grabbarna och visst kostar det om någon måste skickas till sjukhus och med domstolar osv.
Men jag kan ändå förstå de som slåss i firman, jag är själv mff supporter och tvekar inte en sekund för att ta till nävarna om det gäller att hjälpa en mff broder. Igår när det blev småbråk utanför Malmö stadion var jag nog där först av alla för att hjälpa mffaren som låg på marken och tog stryk av göteborgare, sen kom förvisso gott om mffare efter med men iaf.
Sammanfattning är att jag förstår båda sidor ganska väl tycker jag. Men jag kan inte riktigt ta sida, både för att jag själv är en ganska agressiv supporter (säkert beroende på allt testosteron man har i sig som 16åring:P) men ändå i övrigt sköter mig och ser problemen i det hela.