En annan salladsbar
I Sverige har fackföreningarna en gammal dammig men också obehaglig rätt att ta till konflikt om något inte skulle passa deras syften. Än så länge verkar Svenskt Näringsliv, regeringen och andra företrädare för en modernare samhällssyn dansa efter fackets pipa, men det är nog mest för att de vill slippa de verkliga konflikterna. De vet ju att sverige är ett sosseland och att folk i allmänhet stödjer facket eftersom facket är deras försvar mot den stora onda kapitalismen som inte har något annat för ögonen än att utnyttja stackars “arbetare” tills de dukar under. Så upprätthålls en makthegemoni.
Nu tar emellertid avgående CUF-ordföranden Fredrick Federley upp stridsyxan. Efter att ha blivit nobbad att köpa salladsbaren Wild’n'fresh i Göteborg startar han och Dominika Peczynski en egen salladsbar under namnet En Annan Salladsbar på Stureplan i Stockholm. Att de gör det tyder både på snille och mod. Salladsbaren kommer att gå hur bra som helst. Och ju fler galna fackföreträdare som delar ut flygblad utanför, desto bättre kommer affärerna att gå. Och ju bättre affärerna går, desto större möjligheter har Federley och Peczynski att till exempel visa att stora inkomster på affärsverksamhet mycket väl kan höja lönerna och i övrigt skapa bättre villkor för de anställda utan framtvingade avtal med en mäktig maffialiknande fackorganisation. Till slut kommer facket att vara tvungna att antingen ge upp eller ta ut hela LO i sympatistrejk. Och då visar de ju en gång för alla att det hela sedan länge har passerat gränsen för vad som är rimligt.
Money doesn’t talk, it swears. Och det är på tiden att lite svordomar hörs i kritiken mot facket i Sverige.
Ramlade in på din blogg genom ett antal länkar och måste bara få ge någon liten synpunkt apropå din text om salladsbarer och fackligt agerande.
Ingen skugga må falla över En annorlunda Salladsbars abmitioner och möjligen lyckade resultat. Något som i så fall kan ge lite “guldkant” på de anställdas lönekuvert. Men…
Att inte skriva under ett avtal ger faktiskt arbetsgivaren rättigheten att ge sina anställda 0 kronor i lön. Federly och Dominika kan möjligen göra det, men alla restauranger kan inte att dra till sig gäster genom hypat mediaintresse.En del har kanske ont om gäster, anställda och inget avtal. Är det rimligt att de restaturangerna dumpar löner, anställningsvillkor m m för att genom lägre pris konkurrera med restauranger med flera gäster och schyssa villkor?
Det är ju knäckfrågan och möjligen skiljelinjen i debatten för eller emot fackets agerande. Facket och den svenska modellen kan inte låta någon restaurang/företag stå utan avtal om löner och övriga anställningsvillkor = konkurrensneutrala villkor. Då riskerar man att slå ut de företag som skrivit på avtal. Av samma skäl kan facket heller inte hoppa över företag utan medlemmar.
När mediaintresset falnat och gästerna sviker är det fritt fram för En Annan Salladsbar att låta de anställda stå för förlusterna och sänka lönerna under nivån som ett avtal skulle ge. Rimligt? Vettigt?
Hans: jag föreslår att den som får ett erbjudande om jobb för noll kronor i timmen (eller vad som helst som man tycker är för lite) tackar nej till det jobbet.
Hej Johan!
Ja, det var väl mer att poängtera att utan ett avtal finns det ingen lägstanivå på lönen.
Att tacka nej till vad som helt som man tycker är för lite är faktiskt inte möjligt för den som går från arbetslöshet (ersättning från a-kassan) och blir anvisad arbete. Där måste du acceptera ett arbete med en lön på 90 procent av det du får i a-kassa.
Att regeringen sänkt nivåerna och skärpt kraven (få låginkomsttagare som varit tillfälligt sjuka eller vårdat sjuka barn)kommer ens att komma upp till 80 procent av sin inkomst att basera a-kassan på.Dessa kan mycket väl komma att bli en av dessa grupper som “tvingas” acceptera jobb till mycket låga löner på en arbetsmarknad utan reglerade branschavtal. Ungdomar och invandrare är andra.
Vill vi ha en amerikaniserad arbetsmarknad, där man i delar av servicesektorn måste ha fler än ett jobb för att klara av att försörja sig?! Det vill inte jag.
bara lite till…Om Sofia hetat Suliman, varit i 50-årsåldern och pratat dålig svenska, hade ni varit lika stora salladskramare och solidariska då?Skulle inte tro det.
Fackets engagemang handlar inte om att knäcka unga, företagssamma människor, utan görs för att säkra att inga företagare i branschen dumpar löner m m för sina anställda. Att betala sina anställda mer än “golvet” i kollektivavtalet har aldrig varit förbjudet.
Självklart måste facket ställa krav på att alla företag i branschen lyder under samma grundläggande villkor för sina anställda, annars slås ju de företag som betalar schyssta löner snart ut eller tvingas ställa krav på sina anställda att lämna facket för att kunna stå utan avtal de också.
Då är vi inne på vägar á la USA, där du tvingas ha två, tre jobb i servicesektorn, bara för att överleva.
“Där måste du acceptera ett arbete med en lön på 90 procent av det du får i a-kassa”
Och vad är det för fel med det?
Hör du, Hans, till de där galningarna som tycker att a-kassan skall funka som styrredskap på arbetsmarknaden för att hålla lönerna uppe? (Från LO:s valkampanj i höstas).
Lite patetiskt också att komma dragande med USA-demonen. Du verkade ha så bra argument till en början.
Och din sista kommentar (nr 4) väljer jag faktiskt att helt bortse från, så behöver du inte skämmas.
Den som vill se att den svenska modellen försvinner måste ju vilja något annat. Att förespråka en fri arbetsmarknad med ökad frihet för företagssamheten måste ju också sätta in arbetstagaren - dess hot och möjligheter - i det perspektivet. Det är därför jag undrar om USA är den modell Federly o Dominika m fl av er vill ha?