Offentlighetens fyrfärgstryck

Jag är i Stockholm denna veckan för att göra lite uppsamlingsarbete; några möten och intervjuer men också genomgång av pärmar och mappar från NFR:s gamla arkiv som finns i källaren på Vetenskapsrådet på Regeringsgatan 56. Bland annat har jag hittat den ursprungliga ansökan om 40 miljoner kronor för att bygga MAX II och alla möjliga vidhängande tekniska analyser och konceptbeskrivningar. Kopian är i säkert förvar i Herrängen. Igår var jag i Uppsala och besökte Ångströmlaboratoriet och fick bland annat höra lite roliga historier om Kai Siegbahn och hans förmåga att bli ovän med alla. Idag fortsatte mina besök på VR, och där har de i bästa post-9/11-hybris infört ett inskrivningssystem som gör att varje gång man passerar dörrarna in i fästningen får man skriva in sig i en dator och meddela vem man skall besöka och få en liten lapp med datum och klockslag. För mig blir det ett par gånger om dagen, och receptionisterna gör ingen ansats att känna igen mig eller föreslå att de skall skriva ut någon mera långvarig besöksbricka. Då är det annat med huvudregistratorn Elizabeth Olsson som är världens kanske mest hjälpsamma myndighetsperson (om man inte räknar vår sekreterare på FPI så klart). Hon inte bara hämtar pärmar ur arkivet utan är också noggrann med att jag vet var kaffeautomaten och fruktkorgen finns och i övrigt har det bra. Och kopiorna är märkligt nog gratis.

En av de saker som slår mig när jag besöker en myndighet eller något annat sådant är den enorma produktionen av trycksaker som man ägnar sig åt i det offentliga. Det är hylla upp och hylla ner med små fyrfärgsbroschyrer och häften. Rapporter och utredningar och utvärderingar och underlag i all oändlighet. Och då har jag ändå bara varit på VR och Vinnova (och naturligtvis Rosenbads besökscentrum någon gång). Och en gång i min barndom såg jag en budgetproposition i sin helhet stå i en bokhylla. Det var ju för bövelen tre hylldecimeter! Och det produceras två sådana om året! Och det är bara en av alla propositioner! Och det är bara propositionerna!

Jag undrar om förhållandet mellan antalet manår det tar att skriva allt det där och antalet manår som totalt läggs ner på att läsa det överstiger 20. Det måste ju ligga någonstans där. Men när det gäller ett sådant ratio skall jag kanske vara försiktig med att skrävla innan min avhandling är färdig och eventuellt läses av någon enstaka galning.