Vårkänslor och Bohrkänslor

Det var vår ute idag, även i Köpenhamn som jag har privilegiet att besöka i mitt arbete då och då för att bevista seminarier på temat Towards a new materialism som en teknikhistoriker på DTU håller i. Och inte nog med att solen emellanåt tittade fram och gav mig årets första vårkänslor (kul att få dem i Köpenhamn, sist när jag var där för en månad sedan var det 5 minusgrader), vi var med seminariet på Niels Bohr Institutet och fick chansen att känna historiens vingslag på riktigt nära håll. Innan seminariet var det guidad tur och massor av fotomöjligheter. Detta är föreläsningssal A där Bohr klottrade tavlorna fulla med spektrum inför en samlad elit av nobelpristagare och blivande dito. Både tavlan och bänkarna är kvar från den tiden:

Och här är fönstret på ovanvåningen genom vilket Heisenberg (enligt egen utsago i sina memoarer) tittade ut i det ögonblick då han fick idén till sin osäkerhetskalkyl:

Jag fick ingen bra idé när jag tittade ut på de kala träden. Men det måste ha varit för att solen just då gick i moln igen. Eller skymdes bakom Rigshospitalet.