Fusk? Nej, ett tappert försök att undvika att bli bestulen

Om inte verkligheten stämmer överens med politiken, så gäller politiken. Det tycks vara en god sammanfattning av den moral som reglerar förhållandet mellan befolkning och makthavare. Från och med i förrgår måste frisörsalonger och restauranger ha så kallade personalliggare och skatteverket skall göra fler oannonserade stickprovskontroller för att sätta dit svartarbetande i nämnda verksamheter. Detta enligt en ny lag som syftar till att driva in fler skattekronor från den redan överbeskattade och detaljkontrollerade restaurangbranschen och skattefuskets galjonsfigurer frisörerna.

På tåget hem från Linköping igår tittade jag på Martin Borgs film 1200 miljarder som nu går att ladda ner gratis från Skattebetalarnas Förening. I Sverige tas skatter ut av befolkningen till en summa av ungefär 1200 miljarder varje år. Det verkar de flesta tycka är bra. De gånger jag har föreslagit i privata diskussioner att skattetrycket kanske borde vara lite lägre har de flesta reagerat med ilska eller bestörtning: Hur kan man vara så ond att man vill minska statens omfördelning av pengar mellan de som är “rika” och de som är “fattiga”? De som reagerar så kan knappast ha tänkt efter ordentligt, utan måste helt enkelt vara hjärntvättade av sextio års sossepropaganda och LO-makt. Jag tänker inte ens ge ett exempel på de vansinnigheter våra pengar spenderas på och som Martin Borgs visar i sin film. Men den som hävdar att den svenska skatten är på en bra nivå och att skattemedlen används till rätt saker bör kanske se 1200 miljarder och sedan återkomma.

Jag vet inget om frisörer, själv besökte jag bara en enda frisör en enda gång under 2006, men jag har arbetat i restaurangbranschen och jag vet vad tillstånd, moms, sociala avgifter, personalförmåner och avdrag för måltider är. Om jag ägde en restaurang och det gick upp för mig att det enda jag försöker göra är att servera vanligt folk en anständig pilsner och få en liten liten vinst på den som jag kan gå till jourbutiken och köpa en liter mjölk för när jag går hem efter min elvatimmars arbetsdag och staten säger att nejnej, du får inte sälja den ölen om inte du ger oss tre fjärdedelar av vinsten och understå dig inte att arrangera trivsamma kvällar med musik utan att ansöka om danstillstånd och diskaren som jobbar åt dig en timme i veckan måste du betala trehundra kronor i skatter och avgifter för om du vill ge henne sjuttio spänn för den där timmen… Om jag såg Martin Borgs film då, och såg vad staten använder mina pengar till, då skule min själ jag också ge diskaren svart lön (en hundralapp i timmen istället, det innebär ju mer för alla utom för f.d. generaldirektör Jörgen Andersson i Martin Borgs film) och jag skulle vara stolt över det, för det skulle vara ett bevis på att jag tänker efter och kan fatta ett rationellt beslut baserat på tydliga bevis på missförhållanden i samhället.

“Varje felanvänd skattekrona är en stöld från folket” sa Gustav Möller. Reagerar man förnuftigt på den stölden och gömmer undan lite pengar för att slippa bli bestulen dem, då skall man jagas och terroriseras med blanketter och formulär och oannonserade stickprovskontroller tills man en gång för alla ger upp inför propagandan och rättar in sig i ledet och betalar. Bara betalar hej vilt utan att bry sig det minsta om vart pengarna går. Det spelar ingen roll vad sossarna eller facket eller folkrörelsen hej och hå sa för femtio eller hundra år sedan om solidaritet och jämlikhet och välfärd och social trygghet. Resultatet blev det här. Jag önskar att de där infantila fackföreträdarna och alla andra galningar som viftar med röda flaggor och skriker sig hesa och hotar den nuvarande regeringen med strejk också kunde fatta det.