Patent, patent, patent

Jag var i Göteborg i början av veckan (ja, jag satt fast i Kungsbacka en bra stund på vägen hem) på en liten konferens om ett bokprojekt jag är med i och försöker bidra till. Mitt lilla bidrag har nått en tämligen respektabel fourth draft-nivå och behöver lite polish här och där för att bli redo för publicering. Det handlar om en forskningsinstitutions framväxt i samklang och på tvärs med det svenska och lundensiska forskningspolitiska systemet. Väldigt intressant. Men de flesta av de influgna kommentatorerna från USA med flera ställen satt som levande frågetecken (det gjorde chalmeristerna i stor utsträckning också), för de kände sig nog ytterst ovana i att behöva ta klivet från sin egen patenträknarvardag till att försöka relatera till kvalitativa resonemang och slutsatser.

Låt mig förtydliga en sak. Mitt ämne — som kallas forsknings- och teknikpolitik av vissa, STS (Science and Technology Studies) av andra och vetenskapssociologi av ytterligare andra — befolkas av statsvetare, idéhistoriker, sociologer, ekonomer med flera. Det gör inget att vi har skilda bakgrunder, för vi har mycket att lära av varandra och kan oftast åtminstone enas om vad som är intressant. Men “forskningspolitik” och “vetenskapsstudier” är ju inte så hippt. “Innovation” är betydligt coolare. Här kommer ekonomerna i stora kohorter marscherande med statistiska tabeller, formler och diagram i högsta hugg och tar för givet att alla tycker att innovation och kommersialisering av forskning inte bara är det viktigaste utan också intressantaste av allt i hela världen. Ofta sätter de sig ner och räknar patent för lite olika länder och tidsperioder och sen reser de sig upp och sätter igång sina Powerpoint-presentationer och förklarar att jodå, visst är Sverige FoU-intensivt och Karolinska Institutet har faktiskt tio patent i den här kolumnen och där ser man att Tyskland är lite bättre än Finland i bioteknikbranschen.

Så jag kommer alltså dit och säger att det här med synkrotronljus vet ni, det är väldigt intressant, för det är Big Science möter Little Science och en äkta multidisiplinär miljö och tänk vad häftigt att condensed matter-fysikerna och strukturbiologerna är på samma labb och jag undrar vad man kan dra för slutsatser av att de har gjort just den här institutionella delningen och vad hade hänt om man lämnat exempelvis EMBL-samarbetet när Carl Tham började bråka om det i mitten på nittiotalet och varför satsar Tyskland på ESRF när de redan har tre egna källor sedan innan? Då stirrar patenträknarna tomt framför sig och sluddrar något om hur många acceleratorer finns det egentligen i Europa och räcker det inte med den i Geneve?

Förresten, på tal om patent: Kolla Google Patent Search.