Nyfunnen Beatleskärlek

En gång i tiden lyssnade jag jättemycket på The Beatles. (Oj vilken taskig inledning. Ungefär som att säga: Jag är precis lika tråkig som alla andra.) Det var ungefär femton år sedan och jag lyssnade så mycket på Beatles att jag kan de flesta texterna och känner igen alla låtarna. Testa mig. Nej, gör inte det. I mitt iTunesbibliotek har jag naturligtvis en Beatles-spellista som också ständigt finns i min iPod. Den har 58 spår, alltså bara det allra mest nödvändiga urvalet. Jag vill ha dem där för att då och då - kanske en gång i halvåret eller liknande - slappna av och känna mig hemma i mycket banal men i all sin enkelhet fantastisk och oemotståndligt vacker musik. Ibland - det blir tyvärr allt mer sällan - tar jag fram En revolution i huvudet av Ian MacDonald. Den kom ungefär samtidigt som jag lyssnade jättemycket på The Beatles och innehåller bland annat en komplett och otroligt detaljerad genomgång av varje låt Beatles släppte på skiva, med historia, faktauppgifter och anekdoter. Helt enkelt mycket förnöjsam läsning.

Härom veckan kom ett nytt Beatlesalbum. Den genialiske producenten George Martin — utan vars medverkan knappast Beatles skulle ha blivit något mer än ett glättigt yeahyeahyeah — har fallit till föga för de rika möjligheterna modern ljudbearbetningsteknik ger och mixat om ett antal Beatleslåtar. Till sin hjälp har han haft de femtio procenten som fortfarande är i livet alltså Paul och Ringo, och alltsammans har givetvis godkänts av Yoko Ono. Fattas bara annat.

Resultatet är fullkomligt makalöst. Inte bara gör de nya mixningarna och de fantasifulla klippen och samplinarna att varje liten ton får nytt liv — delvis genom att spåren tvättats men också för variationerna gentemot originalet i dynamiska nyanser. Det är absolut inget fel på konstnärligheten. Flera av låtarna får tvärtom en slags upprättelse, Beatles och deras producenters uppfinningsrika användande av sextiotalets ljudteknik må ha varit stor del av deras genialitet, men nämnda ljudteknik hade också sina grava brister. Det känns som om delar av Beatles fantastiska musikaliska gärning äntligen kommer till sin rätt på Love.

Get Back och Lady Madonna tillhörde alltid bottennappen i min Beatleskanon. Med Love-varianterna av samma låtar är det helt annorlunda. En gång trodde jag att Strawberry Fields Forever var världens mest fulländade låt. Nu är jag säker på det.