31/10 2006

Vad gör man på ESRF?

Mellan två möten (dr Freund, chefen för informationsavdelningen, har varit mycket flitig med schemaläggandet av min visit i Grenoble) kom jag att tänka på att jag också en gång - i likhet med alla ni som läser Röda Nejlikan - inte hade en aning om vad synkrotronljus egentligen är. Känns lite märkligt då att plötsligt anta att förskunskaperna skulle ha nått höga höjder bara för att jag åkt till Grenoble och en av världens tre bästa synkrotronljuskällor, ESRF. Så varför inte ge en grundläggande beskrivning av vad jag kan nu om synkrotronljus som jag inte kunde för ett år sedan. Ha! Här skall idkas folkbildningsverksamhet! Tredje uppgiften! Halleluja!

Vi börjar från början. När man accelererar elektroner (eller andra partiklar), så ger man dem energi. Elektroner och protoner kan man ganska enkelt accelerera genom att utsätta dem för magnetfält. Man gör det bland annat för att låta dem krocka när de nått relativistisk hastighet (mycket nära ljusets), för då kan de emittera en massa andra spännande små partiklar, som till exempel neutrinos eller varför inte Higgs-partikeln (om den nu finns). Det gör man bland annat på CERN. När partikelfysikerna accelererade elektroner på sextiotalet, med betydligt mindre acceleratorer än de som finns idag, var de väldigt sura för att elektronerna tappade så mycket energi av att man böjde deras bana. Hastighet är ju en riktad storhet, så om man ändrar riktning på elektronens bana, avger (förlorar) den lite energi. Så här ser en accelererad elektronstråle ut i genomskärning:

Något snille upptäckte att energin som avges strålar ut i form av ljus i en herrans massa våglängder och med väldigt hög intensitet. Det kan man ha till grejer. Till exempel kan man låta det träffa olika typer av molekyler och på det sättet få reda på hur molekylerna eller elektronstrukturen hos enskilda atomer ser ut. En experimentstation för så kallad fotoelektronspektroskopi (där kollar man elektronstruktur) kan se ut så här:

Sådana finns det många av på ESRF. Numera bygger man nämligen acceleratorer enkom för ändamålet att producera ljus. Just det, synkrotronljus. Från acceleratorn (som kallas lagringsring) leder man ut ljuset och låter det gå genom en så kallad monokromator där man väljer ut precis vilken våglängd man vill ha. Sen går ljuset vidare via en massa optik och till sist in i experimentstationen. Där inne kanske det sitter ett kristalliserat protein och väntar på att strukturbestämmas. Och det kan vara ganska vettigt att göra, så att man vet hur proteiner i kroppen kommer att reagera med olika verksamma ämnen i läkemedel. Bland annat.

Imorgon skall jag berätta vad i hela friden jag gör vid ett synkrotronljuslabb.

30/10 2006

Isolerad bland alper och vakuumultraviolett mjukröntgen

Vid fötterna av Rhône-alperna, i nordvästra Grenoble, där floderna Drac och Isère möts, ligger världens bästa synkrotronljuskälla. Det menar åtminstone chefen för informationsavdelningen. Labbet heter ESRF och förkortningen uttyds European Synchrotron Radiation Laboratory. Huruvida detta är världens bästa synkrotronljuslabb eller ej är jag i dagsläget - trots att min avhandling är tänkt att handla om just synkrotronljuslaboratorier - inte rätt person att svara på. Nu tror jag i och för sig inte att världens bästa synkrotronljuslabb låter sig utses enkelt. Vissa hävdar ju bestämt att det i själva verket är SPring-8 i Japan. Andra skulle nog hävda att det är APS i USA.

Slutsnackat. Jag befinner mig just nu trehundra meter från en av världens bästa synkrotronljuskällor. Här - alltså på ett kortare avstånd än trehundra meter från labbet - skall jag befinna mig de närmaste dagarna, för att studera labbmiljö och annat sånt. Det finns tre dåliga saker - såhär långt - med ESRF:

• Det tar fem och en halv timme att ta sig hit. Flyg till Lyon och buss sista biten.
• Det tar en halvtimme att gå till stan. Minst. Och man måste till stan om man vill göra något annat än synkrotronljusexperiment. Kort sagt: Det är väldigt tråkigt här.
• Man får inte gå omkring i labbet och kolla lite själv, utan måste ha en guide med sig hela tiden. Folk är väldigt upptagna och har inte tid att springa omkring i labbet med mig. Så jag skall tillstå att jag längtar lite till MAX-lab.

Nu skall jag gå till kantinen och äta middag bland biologer och nanofysiker. Det - i kombination med upplevelserna jag förväntar av morgondagen - blir förmodligen till en lista över bra saker. Fortsättning följer.

23/10 2006

Världens bästa pryl fyller 5!

iPod fyller fem år idag. iPod är kanske den mest geniala konsumentprodukt som blivit till på denna sidan millennieskiftet. Inte så att jag tycker min nano är det käraste jag äger, det är lite mer på ett intellektuellt plan som jag tycker att det är omöjligt att inte erkänna iPodens storhet. Det finns nog ingenting i den prylen som inte är helt genialt. Den som äger en förstår. Den som inte har en gör bäst i att köpa en så fort som möjligt. Det är mitt uppriktiga råd.

Pressreleasen från 23 oktober 2001
Se Steve Jobs presentera iPoden
Straight Dope on the iPod’s Birth (Wired)

19/10 2006

Frikyrkosossen, moralen och borgerligheten

När borgerliga politikers huvuden kan sättas i rullning är vilka skenheliga argument som helst tillåtna. Stefan Swärd, “fil dr i statskunskap” och “styrelseordförande i Evangeliska Frikyrkan”, skriver på Brännpunkt idag om borgerlig skattemoral, under rubriken “Bildt öppnar för skattefusk”. Så beklämmande och pinsamt blir det när den av sosse-lutheran-jantelags-traditionen vilseledda stackars moralpredikanten gör sitt patetiska försök att framstå som förespråkare av en högre moral och hederlighet. Först tycker han att Bildts och Johan Norbergs argument att folk fuskar för att “skatterna är orimliga” är “dekadensens och samhällskollapsens etik”, och tar därmed för givet att en före detta moderat statsminister och en liberal debattör (båda med ansenliga sakkunskaper om samhällsekonomi) enbart fabulerar när de antyder något sådant. Samt att detta fabulerande inte bara är osant utan dessutom dekadent och syftar till samhällets kollaps. Troligt.

Sen menar han att “droganvändare” tillämpar något slags civil olydnad när de brukar narkotika, och hävdar att droganvändare resonerar enligt det följande: “[d]et är olagligt att skaffa och inneha knark, men ändå okej, eftersom så många andra knarkar”. Troligt.

Sen undrar han om den enskilde medborgaren skall avgöra “vilka sektorer som ska åtnjuta skattesubventioner” och undrar var gränsen går. Det undrar jag med. Får man betala en barnvakt en femtilapp i timmen “svart”? Får jag ta emot ett par hundra “svart” om jag klipper grannens gräsmatta? Eller måste man betala arbetsgivaravgift och pension och fylla i blanketter och skicka kontrolluppgift och ta hänsyn till kostförmåner i löneförhandlingen och utse skyddsombud och skriva kollektivavtal? Kanske bäst att vi sätter upp en stämpelklocka vid garageuppfarten så vi kan garantera att allt går rätt till.

Trots att dr Swärd uppenbart anser sig företräda en högre moral och hederlighet än folket och dess representanter, verkar han bygga denna moral på vad som är tillåtet enligt gällande lagar och regler. Kajsa Bergqvist har flyttat till Monaco för att undkomma svenska skatter. Det har dr Swärd inga som helst problem med, för det är ju tillåtet.

Dr Swärd avslutar med orden: “Varför inte säga som det är: att smita från skatt är stöld. Moraliskt är det samma sak som att åka till kommunhuset och sno en summa pengar ur kommunens kassa.”

Varför inte säga som det är: att ta ut så höga skatter att folk känner sig nödgade att smita från dem är kanske inte stöld. Men moraliskt innebär det att man sedan länge tappat respekten för den enskilde medborgaren.

17/10 2006

Försök inte gömma er för Google och mig

Jag fick tips om Google Analytics för en tid sedan och har sedan dess järnkoll på er som läser Röda Nejlikan; när ni läser, var ni bor och hur ni hittade mig. Med hjälp av widgeten Dashalytics är en kort briefing av Röda Nejlikans popularitet bara en f11-tangent bort (stackars windowsanvändare som inte begriper vad jag pratar om), men vill man ha den verkligt matnyttiga informationen loggar man in på sin lilla personliga analys-sida. Där fann jag idag följande information:

I lördags besöktes Röda Nejlikan av två olika personer i Novosibirsk, en i Toyama och en i Kuala Lumpur. I måndags fanns besökare både i New Orleans och Edinburgh, förra tisdagen i Dubai och förra måndagen i Pretoria. Skulle vara kul om dessa människor gav sig till känna någon gång.

Ett speciellt tack bör kanske riktas till min sångarbroder och gamle vän Johannes, för hans delikata urval av länkar har gjort mig till ytterst synlig på Stravinsky. Hela 3,41% av Röda Nejlikan-läsarna under september månad klickade sig hit via Stravinsky. Det är störst efter Google, AltaVista och direktsurfningarna.

Högsta antalet besök under en dag sedan mätningarna började var den 18:e september. Då ville 71 personer veta vad jag tyckte om valresultatet. Antar jag. 18,73% (alltså ca 13 personer) hittade mig den dagen via Magnus och ville förmodligen läsa min post där jag kallade hela spektaklet för Tombola-valet.

Tråkigt att det inte finns statsistik över hur mycket ni verkligen läser.

16/10 2006

ESS och MAX IV nu i Rosenbad på allvar

Kanske har jag varit extra sömnig de senaste veckorna. Jag har i varje fall - som ni märkt - helt missat att kommentera det faktum att Folkpartiet nu tagit över svensk forsknings- och utbildningspolitik. Två saker innebar det direkt: Peter Honeth lämnade Lund och Pagrotsky lämnade Rosenbad. Båda sakerna kan man hurra för. I vissa korridorer på Lunds Universitet kan man höra viskningar om att det är skönt att slippa Honeth i Lund; jag tänker inte sälla mig till den viskande skaran utan vänder helst på det hela. Lund är i högsta grad betjänt av att Honeth flyttar till Stockholm, eftersom det innebär att två stora projekt - MAX IV och ESS - nu på riktigt tar steget in i utbildningsministerns tjänsterum. Pagrotsky var under hela sin tid på det departementet pinsamt tyst i frågorna om dessa båda storsatsningar. Det blir nog ändring. När jag diskuterade ESS och MAX IV med Honeth i början av juni kallade han båda projekten för rena ekonomiska fynd för svensk forskning.

På ett par andra områden behövdes det ingen import från Lunds Universitet för att det skulle bli ändring. Det skvallras om att budgetproppen innehåller slopande av högskolemomsen, en extra miljard via fakultetsanslagen och ett avskaffande av kårobligatoriet. Redan det närmaste halvåret. På ett departement har man redan börjat vädra ut den unkna sosseluften. Tänk att det skulle bli på den där obehaglige Leijonborgs departement.

11/10 2006

Jag har också fuskat med avgiften.

Vi avbryter det intellektuella snobberiet på Röda Nejlikan för att i förebyggande syfte göra ett erkännande: Jag har en gång i tiden - innan jag för gott gjorde mig av med tv:n - smitit från att betala tv-licensavgift. Någon kan väl vara snäll och spara en skärmdump med denna bloggpost så att ingen tveksamhet råder, för den händelse jag skulle bli kulturminister i framtiden. Jag smet från avgiften för att jag var motståndare till finansieringsformen för public service-tv. Jag ansåg att tv-licensen var en lika orättvis avgift som om staten skulle ge ut en tidning och tvinga alla som har ett brevinkast att prenumerera. Det anser jag för övrigt fortfarande. Men jag har ingen tv, och betalar därför ingen avgift. Hade jag en tv skulle jag förmodligen betala avgiften. Om jag blev kulturminister skulle jag givetvis betala tv-avgiften. Men innan jag blir statsråd eller någon annan slags hög representant för det svenska skenheliga sosse-solidaritets-moral-lutheran-jantelags-systemet anser jag fuskandet med en avgift vara ett fullt rimligt sätt att protestera mot avgiften ifråga. Och jag skulle naturligtvis ta konsekvenserna av det om polisen eller någon annan myndighet med märkliga prioriteringar skulle vilja ställa mig till svars för mitt fusk. Vilket det verkar som om en viss nybliven kulturminister nu tänker göra, när hennes fusk uppdagats.

Jag tror aldrig att jag blir minister. Men det trodde nog faktiskt inte Cecilia Stegö Chilo heller. Lägg ner ert patetiska sandlådedrev.

9/10 2006

Nordkorea i bild och ljud

Nu påstår sig alltså Nordkorea ha provsprängt en kärnladdning. Lyckas man belägga att så är fallet har man alltså en ondskans axelmakt som de facto har kärnvapen, till skillnad från de båda andra som inte hade och kanske kommer att ha om ett tiotal år. President Bush och hans anhang kanske skulle tagit sig lite tid att kolla upp Nordkorea istället för att bråka med relativt ofarliga diktatorer i oljeland. Nej just det, oljeland. Något säger mig att det är nyckelordet.

Jag tog mig tid att kolla upp Nordkorea. Nu när Bodström inte längre sitter i maktens kulvertar och tjuvkikar på loggarna för Lunds Stadsnät och andra farliga medieströmmar känns det relativt riskfritt att surfa in på Nordkoreas engelskspråkiga propagandasida. Där kan man läsa att “The Leaders are the sun of the nation and mankind”. Man kan också titta på härliga propagandafilmer och lyssna på militärorkestrar som spelar general Kim Il Sungs sång och No motherland without you, den sistnämnda med mustig manskör. Man kan också läsa de utförliga faktasidorna om landet och skicka email till adressen korea@korea-dpr.com(!) Jag undrar vem som svarar. Även Elektroniska biblioteket, fyllt med olika sorters revolutionära skrifter i pdf-format, är värt ett besök.

Just nu laddar jag ner alla låtarna och filmerna. Visserligen står det att man inte kan kopiera innehållet utan tillstånd av Koreanska vänskapssamfundet, men jag tar risken. Man vet ju inte hur länge sidan är nåbar…

4/10 2006

Festival!

Det är körfestival i Lund. Antingen detta är ett initiativ från gräsrötterna (som Lundaliv ville påskina i senaste numret) eller det är ett påkostat pr-trick av centralbyråkraterna som av någon oförklarlig anledning vill att Lund skall bli kulturhuvudstad 2014, så är det välkommet. Och det skall jag helt ärligt tillstå - med ett blygsamt påpekande av mina relativt goda förkunskaper på området - att detta är en festival med många fantastiska inslag. Till de främsta godbitarna hör Svanholm Singers konsert med verk av Vejlo Tormis på söndag klockan 14. Samt Eric Ericssons kammarkör i Domkyrkan på torsdag, med förbandet Lunds Akademiska Kör. Eller varför inte Brahms Ein Deutsches Requiem i Allhelgonakyrkan på söndag kväll med Helsingborgs Symfoniorkester och Malmö Kammarkör. Dirigent är Dan Olof Stenlund. Häftigt.

Vad jag däremot inte för mitt liv kan begripa är varför man alltid måste komma dragande med det där sabla Carmina Burana varje gång det skall vara lite extravagant. Antingen det är i en idrottshall eller i något grustag på landsbygden så skall det sjungas Carmina Burana och helst med så många hundra i kören som möjligt. I kväll - på Victoriastadion(!) - är de femhundra i kören. Och vad jag har förstått blir det fyrverkerier och skit.

Någon gång skulle jag vilja höra det verket framföras av en bra orkester och kör istället för en så stor som möjligt. I ett konserthus. Utan fyrverkerier.

3/10 2006

Och de gör det igen!

Microsoft skall snart lansera Zune, en konkurrent till iPod som förutom att den är brun och har ett fult namn är… just det: tillverkad av Microsoft. Vilket naturligtvis kommer att få alla människor att omedelbart springa och köpa en. Någon typ vid namn Daniel Eran jämför iPod och Zune i en lista med tio punkter. Punkt 4 är ju bara för gräslig: Zune har inte stöd för Podcaster. Och vad i hela friden skall man då ha den till? Microsoft gör det igen! [trumvirvel] De visar att de inte har den blekaste aning om någonting!