20/9 2006

Sverigedemokraterna är knappast det egentliga problemet

Efter ytterligare en svensk valrörelse står det väl mer klart än någonsin att politik nästan uteslutande handlar om att skylla ifrån sig på och smutskasta andra, inte sky några medel för att vinna makten och när man väl är där försöka bara rädda sitt eget skinn. Kanske är detta med att uteslutande se andras handlingar som orsaken till problem och inte ens egna just det som utgör störst grogrund för min misstro mot politiker och min ovilja att helhjärtat stödja någon av dem.

Nu när Sverigedemokraterna gått fram kraftigt i många kommuner och ser ut att få nära tre procent av rösterna i riksdagsvalet, diskuteras det givetvis inte vad Sverige eller de styrande i Sverige har gjort för att förtjäna att ett parti med tvivelaktig syn på invandring och integration vinner allt fler röster. Nej, debatten domineras av olika typer av mer eller mindre konstruktiva förslag på hur Sverigedemokraterna skall hindras att få inflytande (eller tvingas att få inflytande för att deras förmodade inkompetens skall blottläggas). Själv funderar jag mest på just vad som fått nära tre procent av de röstande i riksdagsvalet att stödja Sverigedemokraterna. För i en representativ demokrati är ju utgångspunkten att var och en är förmögen att bilda sig en uppfattning om de personer och sammanslutningar med vitt skilda åsikter som rör sig på den politiska arenan, och att rösta på någon av dem baserat på denna helt egna bedömning. En oantastligt logisk följd av detta är att Sverigedemokraterna som parti och partiets representanter bör behandlas precis lika väl eller illa som alla andra partier och politiker, så länge de följer lagen. Sverigedemokraterna har kort sagt precis lika stor rätt som alla andra att med alla tillåtna medel försöka vinna så många röster som möjligt och påverka så mycket som möjligt.

Det allra viktigaste är att den del av väljarkåren som lagt sin röst på Sverigedemokraterna inte kommer i skymundan i debatten utan snarare sätts i fokus och uppmärksammas. Vad de gjort är nämligen inte att försöka skada demokratin eller sabotera systemet utan helt enkelt uttrycka ett missnöje. Alla övriga partier som fått mer än två procent av rösterna står i jämförelse med Sverigedemokraterna för en åsikt, och Sverigedemokraterna står uppenbarligen för en annan. De som röstar på Sverigedemokraterna är med andra ord missnöjda med resten av partierna och deras politik. Varför?

Och det är nu som (själv)reflektionen otåligt står och stampar i kulisserna och måste släppas in. Ett parti med främlingsfientlig agenda har vunnit en massa röster. Det kan - som jag ser det - bero på två saker:

• Den svenska integrationspolitiken har misslyckats.
• Folkbildningen som syftar till att förankra demokratins idé om alla människors lika värde oavsett ursprung har misslyckats.

Det är politikernas förbannade skyldighet att nu - när varningsklockan ihärdigt ringer - ta dessa båda möjliga problem under noggrannt betänkande och starta det gemensamma arbetet för att komma tillrätta med dem. Skyll inte ifrån er på Sverigedemokraterna, för de är bara precis lika maktgalna som ni. Se istället tillbaka på vad som gjorts galet och fixa det. För då kommer vi på sikt klara av att ha en politisk terräng utan partier som Sverigedemokraterna, och vad viktigare är: Vi kommer att ha ett samhälle utan främlingsfientlighet.