29/9 2006

Det sinnesvidgande universitetet

Det är fascinerande med modeord. Härförleden satt jag på ett seminarium där olika små forskningsprojekt presenterades, och en kollega la fram den oemotståndliga titeln KnowledgeBased Entrepreneurship: Innovation, Networks and Systems. Jag tror inte att jag sett så många buzzwords i samma titel ens när jag bläddrade i broschyrerna i Vinnovas reception. Men visst har det ju hävdats att nyckelord spelar allt större roll, kanske i synnerhet när forskningsmedel skall anslås.

I min bokhylla på FPI finns bara två böcker med ordet “innovation” i titeln, och bara en med ordet “entrepreneurship”. Två med “knowledge” men ingen med “network”. Däremot 25 med “science”. Jag har ordning på mina buzzwords. Det har inte Linköpings Universitet, som presenterar en av de fluffigaste reklamtexter jag någonsin läst:

“Ur mångfalden av vetenskapliga fakta, gränslösa tankar och innovativa idéer frigörs de krafter som driver utvecklingen vidare. Bildning, kunskap och attityder – allt bidrar till att forma vår framtid och vidga vår verklighet. Vill du vara med och påverka utvecklingen behöver du förmågan att tänka djärvare, modet att gå längre och lusten att nå högre. Att erbjuda en inspirerande miljö som förmedlar allt detta på ett ansvarsfullt och relevant sätt är något av det allra viktigaste man kan ägna sig åt i samhället. Det är vår främsta uppgift vid Linköpings universitet – expanding reality.”

Just det: Expanding Reality. Lucy in the Sky with Diamonds, säger jag.

27/9 2006

XP - Xtremely Painful

Som datoransvarig på FPI får man ibland stålsätta sig och fatta greppet om en ful Dell-mus för att ta klivet in i den fasansfulla Windows-världen där någon gammal kodrad från 1985 ställt till problem för en stackars kollega. Jag gör en sådan gudomligakomedien-vandring i en Compaq Presario just nu, för att återställa en igenslaggad hårddisk till fabriksinställningarna. Just det tog bara en timme med de där fem cd-skivorna. Etter värre är att uppdatera Windows XP. Versionen som ingår i den stackars Compaq-burken är från 2002, så här skall det uppdateras! Service Pack 2, Kumulativ säkerhetsuppdatering för Internet Explorer, Microsoft .NET framework 1.1 osv… i all oändlighet.

Ok, installera skiten då så jag kan återgå till mer meningsfulla uppgifter. Nej visst fan, det är ju Windows XP vi har att göra med. Det kan inte plocka hem och installera allt på en gång, utan man måste göra det i omgångar. Jag är redan uppe i fem omstarter, och fler verkar det bli.

Den Windowsanvändare som läser detta och som kan tala om en enda sak för mig som är bra med det operativsystemet vinner en glass.

25/9 2006

Veckans blocket-annons…

…lyder som följer:

Dator fusitji simens t-bird 2002 med skärm,tagentbord ,mus.intel cederom 1,00ghz
256mh ram windofs xp,cd-r/rw 16x brännare
nätverkskort ,nuidia geforce 2 mx grafikkort.
woorks ,exel,word adobe fotochop pris 1400kr ingår
en bra dator för ordbehandling ,fotobehandling,internet
allt garanterat original

Ja. Fusitji, Windofs och Fotochop är original. Garanterat.

(Länk)

Världen utan Monica Lewinsky

Al Gore är ju som bekant i ropet igen. Varje gång den mannens namn dyker upp i en tidning eller radio undrar jag hur världen skulle sett ut om han förutom att vinna presidentvalet också vunnit Högsta Domstolens gunst 2000. Förra numret av The New Yorker innehåller ett reportage om Al’s gamle chef Bill Clinton och dennes post-presidentiella gärning. Med en passage som ställer samma tänk om… på sin riktiga spets:

“Not a few people made the calculation that if Monica Lewinsky hadn’t been on pizza duty during the government shutdown of 1995 (and Clinton not so predisposed to share the snack) there might never have been a Bush Presidency at all, or a hyped case for war in Iraq, a botched occupation, a skyrocketing budget deficit, a morally and bureaucratically bungled reaction to Hurricane Katrina, and a loss of American prestige around the world. His kingdom for a slice!”

20/9 2006

Sverigedemokraterna är knappast det egentliga problemet

Efter ytterligare en svensk valrörelse står det väl mer klart än någonsin att politik nästan uteslutande handlar om att skylla ifrån sig på och smutskasta andra, inte sky några medel för att vinna makten och när man väl är där försöka bara rädda sitt eget skinn. Kanske är detta med att uteslutande se andras handlingar som orsaken till problem och inte ens egna just det som utgör störst grogrund för min misstro mot politiker och min ovilja att helhjärtat stödja någon av dem.

Nu när Sverigedemokraterna gått fram kraftigt i många kommuner och ser ut att få nära tre procent av rösterna i riksdagsvalet, diskuteras det givetvis inte vad Sverige eller de styrande i Sverige har gjort för att förtjäna att ett parti med tvivelaktig syn på invandring och integration vinner allt fler röster. Nej, debatten domineras av olika typer av mer eller mindre konstruktiva förslag på hur Sverigedemokraterna skall hindras att få inflytande (eller tvingas att få inflytande för att deras förmodade inkompetens skall blottläggas). Själv funderar jag mest på just vad som fått nära tre procent av de röstande i riksdagsvalet att stödja Sverigedemokraterna. För i en representativ demokrati är ju utgångspunkten att var och en är förmögen att bilda sig en uppfattning om de personer och sammanslutningar med vitt skilda åsikter som rör sig på den politiska arenan, och att rösta på någon av dem baserat på denna helt egna bedömning. En oantastligt logisk följd av detta är att Sverigedemokraterna som parti och partiets representanter bör behandlas precis lika väl eller illa som alla andra partier och politiker, så länge de följer lagen. Sverigedemokraterna har kort sagt precis lika stor rätt som alla andra att med alla tillåtna medel försöka vinna så många röster som möjligt och påverka så mycket som möjligt.

Det allra viktigaste är att den del av väljarkåren som lagt sin röst på Sverigedemokraterna inte kommer i skymundan i debatten utan snarare sätts i fokus och uppmärksammas. Vad de gjort är nämligen inte att försöka skada demokratin eller sabotera systemet utan helt enkelt uttrycka ett missnöje. Alla övriga partier som fått mer än två procent av rösterna står i jämförelse med Sverigedemokraterna för en åsikt, och Sverigedemokraterna står uppenbarligen för en annan. De som röstar på Sverigedemokraterna är med andra ord missnöjda med resten av partierna och deras politik. Varför?

Och det är nu som (själv)reflektionen otåligt står och stampar i kulisserna och måste släppas in. Ett parti med främlingsfientlig agenda har vunnit en massa röster. Det kan - som jag ser det - bero på två saker:

• Den svenska integrationspolitiken har misslyckats.
• Folkbildningen som syftar till att förankra demokratins idé om alla människors lika värde oavsett ursprung har misslyckats.

Det är politikernas förbannade skyldighet att nu - när varningsklockan ihärdigt ringer - ta dessa båda möjliga problem under noggrannt betänkande och starta det gemensamma arbetet för att komma tillrätta med dem. Skyll inte ifrån er på Sverigedemokraterna, för de är bara precis lika maktgalna som ni. Se istället tillbaka på vad som gjorts galet och fixa det. För då kommer vi på sikt klara av att ha en politisk terräng utan partier som Sverigedemokraterna, och vad viktigare är: Vi kommer att ha ett samhälle utan främlingsfientlighet.

18/9 2006

Omvärldens analyser

“The party’s defeat reflects a feeling not only that Mr. Persson has become complacent in office, but also that Sweden’s celebrated social welfare model, with its high tax rate and generous benefits, has encouraged too many people to stay out of work for too long.”
- The New York Times

“The loss for the Social Democrats, who have held office since 1994, represents a big political shift for Sweden”
- The Guardian

Några personer hit och dit, det är allt.

Ministrar det skall bli speciellt skönt att slippa:

Samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin. Skolminister Ibrahim Baylan. Allt-politikerna-tycker-är-oviktigt-minister Leif Pagrotsky. Minister Bo Ringholm (vad är han egenligen?).

Ministrar jag helst slipper:

Lars Leijonborg som utrikesminister. Göran Hägglund som finansminister. Mauricio Rojas som integrationsminister.

Partisekreterare jag hoppas slippa höra i radion på morgonen (men det är väl att hoppas för mycket):

Marita Ulvskog.

I övrigt är kommentarer överflödiga. Livet går ju - om någon händelsevis missat det - vidare som vanligt.

16/9 2006

Tombola-valet 2006

Magnus gör en koncis och träffsäker analys av läget inför morgondagens stora händelse, men han är i min smak lite för positiv till alliansen. Både han och jag har ju tidigare med kraft meddelat att Persson och hans sossar bör avsättas, men jag har i samarbete med en god vän kommit fram till att valet imorgon är ett så kallat Tombola-val: Man kommer att sitta där imorgon kväll och vara nervös och undra om man vinner eller inte, men det handlar ju ändå bara om en ål. Vinner man den kommer man på måndag att undra vad fan man skall med den till, och vinner man den inte kan man ju alltid äta något annat… Missförstå mig inte, visst skall jag rösta. Och visst hoppas jag på maktskifte. Men det vi får istället för sossarna är knappast mycket bättre:

• Folk kommer fortsätta att vara rädda för den polske rörmokaren
• Jag kommer fortsätta vara tvungen att betala femti spänn för en öl på krogen, och krögaren kommer fortsätta ha problem att få affärerna att gå ihop
• Studenter kommer att fortsätta skuldsätta sig till döds hos CSN
• Personalen på arbetsförmedlingen kommer att fortsätta ställa frågan “vill du ha ett jobb?” till de arbetssökande
• Polisen kommer fortsätta att trakassera ansvarsfulla medborgare som begår småförseelser (som att cykla utan lyse) men vara oförmögna att sätta dit våldsverkare
• Apoteket, Systembolaget och Svenska Spel kommer fortsätta med dyra reklamkampanjer på skattebetalarnas bekostnad.

Bara för att nämna några smågrejer.

14/9 2006

Sverige föredrar naturligtvis Coca-Cola.

Det sägs att orsaken till att Coca-Cola aldrig fick något genomslag i Tjeckien efter 1989 är att folk i allmänhet inte är intresserade av att dricka sockervatten när man kan dricka öl. Någon invänder väl då att öl är lite magstarkt att häva i sig för att släcka törsten och då vill jag först och främst understryka att jag inte på något sätt har för avsikt att tvinga någon att dricka öl om någon hemskt gärna vill dricka Coca-Cola. Någon kanske undrar om jag verkligen avser starköl? Varpå jag mer än gärna påpekar att ordet starköl förmodligen bara finns på svenska och möjligen norska. Det är nämligen bara förmyndarregeringar och folk med mycket oavslappnad relation till alkohol som behöver den typen av ord.

Stora delar av det svenska folket kanske har en mycket oavslappnad relation till alkohol, men desto mera avslappnad relation till Coca-Cola. Det visar sig säkert om jag ger mig på att försöka beställa en pilsner på stan vid lunchtid för att släcka törsten. Förutom att den kostar minst en femtiolapp kommer omgivningen med stor sannolikhet att på allvar tro att jag är alkoholiserad. För att jag vill dricka en öl vid lunchtid.

Förutom att Coca-Cola och öl troligtvis kostar ungefär detsamma att tillverka kan man ju undra - ur ett folkhälsoperspektiv alltså - vilken av dryckerna som egentligen är nyttigast. Just hemkommen från lite okynnessemester i Tjeckien är jag hur som helst ganska förbannad på hur jag i mitt hemland saknar möjligheten att dricka en pilsner vid vilken tidpunkt på dagen jag vill utan att bli ruinerad och socialt alienerad.

9/9 2006

Frukost i Berlin

Någon gång skall väl vara den första - men visst är det nesligt att missa ett flyg till Prag på grund av Sterlings rigida regelverk och ett några minuter försenat Öresundståg. Alternativen krympte snabbt ner till nattåget Malmö - Berlin (Berlin Night Express) och tåg vidare till Teplice, där vi skall roa oss kungligt senare idag. Inte helt fel i och för sig att få avnjuta en saltzbretzel och eine heisse Schokolade på överdådiga Berlin Hauptbahnhof. Och Tyskland är ju alltid Tyskland.

7/9 2006

Telia: Sätt kunden i periferin

Jag sitter just nu på 53:e våningen i Turning Torso på personalkonferens med min institution. Förutom att det är mulet i Malmö och konferensrummet vetter västerut så utsikten blir hamnen, Ribban och Pildammsparken istället för Öresund och Köpenhamn är det helt ok. På toaletten spelar de oidentifierbar klassisk musik och stolarna runt konferensbordet är fåtöljer i läder. Irriterande nog är dock det trådlösa nätverket av fabrikat Telia Homerun, vilket innebär en kostnad på 60 kronor per timme. Nåja, Turning Torso bjuder på det efter lite gnäll. Men man får givetvis använda Telias fantastiska användarnamn och lösenord:

Username: m37500465
Password: R6qNuwL444

Detta får man alltså trycka in varje gång man väcker datorn, för Telia kopplar ner en hela tiden. Jag undrar hur torso-typerna tänkte när de gav WiFi-kontraktet till Telia. Och jag undrar hur Telia tänkte när de byggde sitt inloggningssystem. Inte tänkte de på kunderna i alla fall.

5/9 2006

Big Physics på gränsen till det vulgära

Nu är jag förbannat trött på valet. Och ganska trött på synkrotronljus, åtminstone tillfälligt. Vad kan då passa bättre än att senaste numret av Symmetry finner sin väg till mitt postfack på institutionen? Symmetry är en slags blandning mellan periodiskt reklamblad och populärvetenskaplig tidskrift. Den ges ut gemensamt av Fermilab och SLAC och handlar om partikelfysik. Det är en ganska påkostad liten publikation, av tjockt papper och fyrfärgstryck. Och den är alldeles gratis. Sammanfattningsvis: Det är min absoluta favorit bland periodiska publikationer.

Senaste numret är ett temanummer om LHC. Alltså inte Linköping Hockey Club, utan Large Hadron Collider, den nya acceleratorn på CERN som skall öppna nästa år. Ni vet, den som skall hjälpa till att hitta Higgs-bosonen och besvara alla möjliga besvärliga frågor. I senaste Symmetry kan man läsa allt om LHC, vad man hoppas den skall åstadkomma, hur experimenten skall gå till, hur inblandade USA är, vilka relationerna till industrin är, vad de skall ha för datasystem, vem som först hittade på LHC, ett reportage från CERN:s kafeteria, och en kortare beskrivning av vad den där himla Higgs-bosonen egentligen är. Dessutom skriver CERN:s generaldirektör Robert Aymar om hur viktigt grundforskning är för samhällets utveckling. Massor av förena-nytta-med-nöje-läsning för mig alltså. Kryddat med så mycket lovord om den sköna nya värld som skall öppnas att svenska moderaternas enträgna promotande av sitt skrivstils-”nya” före firmanamnet framstår som en dålig jingel i City 107.

Den genomsnittlige Röda Nejlikan-läsaren är - om jag får gissa - måttligt intresserad. Och skulle hon/han mot förmodan vilja veta mer, behöver jag väl knappast påpeka att hon/han gärna kan besöka någon eller några av länkarna i texten ovan. Nej, för er skull skall jag nu gå direkt på de snaskiga detaljerna, de som jag själv också tycker rockar fetast. Kolla här:

• LHC har en omkrets på 26659 meter och ligger 100 meter under jord.
• Vakuumröret i vilket partiklarna (protoner) accelereras håller en temperatur på 1,9 Kelvin, dvs -271,25°C
• När partiklarna når acceleratorns toppenergi kommer de att fara runt i 0,999999991 av ljushastigheten (ca), och således avverka 11000 varv per minut i ringen.
• Alla experimenten vid LHC kommer tillsammans att generera mer än 10 miljoner GB data varje år, vilket motsvarar en 20 km hög trave med cd-skivor (eller en 175 km hög trave iPodar av 4GB-nanovarianten).
• Bergrummet i vilket den största detektorn ATLAS är belägen är tillräckligt stort för att rymma Notre Dame.
• Hela protonskuren som åker runt, runt samtidigt har en sammanlagd energi motsvarande en person som åker i ett 1500 kg tungt fordon i ca 25000 km/h.

Jodå, så att… Vad det kostar? Det står det inget om i Symmetry.

4/9 2006

Alla de tusen skälen

Jag kommer att rösta borgerligt den 17:e. Men som jag tidigare klargjort är det inte för att jag tycker om någon av de fyra allierade* utan för att det förefaller finnas tusen skäl att rösta bort socialdemokraterna. Alla dessa skäl finns nu samlade i en rapport, Enpartistaten - en sammanfattning. Den som inte vill ha maktskifte efter att ha läst den bör kanske ta sig en funderare på vilken demokratisyn han/hon egentligen har.

* Jo, okej. Maud verkar rätt go. Men det är nog egentligen ingen riktig anledning att rösta på henne.

Ett steg åt rätt håll (?)

Jan-Håkan Hansson skriver på Brännpunkt idag om att svenska universitet “har hamnat på efterkälken” och föreslår att man skiljer stat från högre utbildning på liknande sätt som man skiljt stat och kyrka i Sverige. Detta skulle enligt Hansson på sikt kunna göra Sverige till “ett framstående ‘kunskapssamhälle’”, mest eftersom dagens system “varken är kostnadseffektivt eller fritt från politisk styrning.”

Jag tycker nog att det är lite obehagligt att universitet och högskolor i Sverige är statliga myndigheter. Och det inte bara för att det likställer mig med tanterna på försäkringskassan. Det finns också en ideologisk/principiell problematik i det, eftersom det är väldigt svårt att helt garantera oavhängigheten gentemot den politiska makten i landet. Som ju kan vara både ointresserad av och direkt skadlig för forskningen och utbildningen.

Bara det faktum att jag inte behandlat detta ämne tidigare är ju ett orosmoment i sig: Ifrågasättandet av rådande omständigheter är ju en ganska viktig del av den fria forskningen.