Omröstning: Det konstigaste med Japan

Detta skriver jag på 11-timmars-flighten Tokyo – Amsterdam och på Schipholflygplatsen I Amsterdam. Det är en slags sammanfattning av min Japanresa, och den går ut på att illustrera vad jag menar när jag de kommande dagarna och veckorna svarar ”Det var väldigt speciellt och helt annorlunda” på frågan ”Hur var det i Japan?” Det är ett antal företeelser som är mycket märkliga. Vilken är konstigast? Döm själva.

1. Ena sidan på tuggummipaketet jag köpte idag pryds med texten ”HA HA HA! Project”. Inget mer. Tuggummits namn är annars Meiji Xylish.
2. När man skall åka ifrån Tokyo Narita International Airport går man först genom incheckning, sedan säkerhetskontroll och sedan Immigration. Där kollade de mitt pass noggrannare än när jag kom. Visste de om att jag var i färd med att lämna deras land?
3. I Shibuya, stadsdelen med världens mest trafikerade gatukorsning, spelas en loop med 30 sekunder av den senaste Christina Aguilera-låten. Oavbrutet. Ute på gatan, med mycket stora högtalare. Nu snackar vi hårdlansering.
4. Man får inte prata på tunnelbanan, en röst påminner om detta genom att då och då säga ”please refrain from talking” (och detsamma på japanska) men när man satt sig på en restaurang och beställt och skall avnjuta en måltid i lugn och ro skriker servitörerna ens beställning till varandra och till köket. Precis vid bordet. Och ju gällare röst dess bättre, vad det verkar.
5. På McDonalds finns Coca-Cola, iste, mjölk, konstig juice och vindruvs-fanta att köpa till sitt meal. Inte apelsinfanta eller sprite. Nej, vindruva skall det givetvis vara.
6. Nästan alla japanska tjejer har högklackade skor, men nästan ingen av dem kan gå i dem. Vissa ser gravida ut när de går, vissa ser ut som om de har anklar av papper och vissa har nog förbaskat ont. För de typ stukar fötterna hela tiden. Deras pojkvänner verkar dock inte ha något att invända.
7. I hissen på vårt hostel finns en högtalarröst som meddelar att dörren nu öppnas och säger välkommen åter precis innan man går ut ur den. Samt avslutar med ett synnerligen artigt tack. Frasen har jag memorerat, så man kan få höra den nästa gång vi ses.