31/8 2006

Och var kommer seven-eleven in i bilden?

Fick det följande på mailen nyss:

• New York City har 11 bokstäver
• Afghanistan har 11 bokstäver
• Ramsin Yuseb (Terroristen som planerade bomdåden i WTC 1993) har 11 bokstäver
• George W Bush har 11 bokstäver
• New York är den 11:e staten
• Flygplan nummer 11 hade 92 passagerare (9 + 2 = 11)
• Flygplan nummer 77 hade 65 passagerare (6 + 5 =11)
• Det var den 11 september, eller 9/11 ( 9 + 1 + 1 = 11)
• US emergency services har telefonnummer 911 ( 9 + 1 + 1 = 11)
• Totalt antal offer på flygplanen var 254 (2 + 5 + 4 = 11)
• 11 september är den 254 dagen på året ( 2 + 5 + 4= 11)
• Bombningen i Madrid skedde 3.11.2004 ( 3 + 1 + 1 + 2 + 0 + 0 + 4 =11)
• Bombningen i Madrid skedde 911 dagar efter 11 september 2001.

30/8 2006

Tankeexperiment om rättigheter och skyldigheter

Så här säger LO:

“Men något som kanske inte är lika självklart för alla är att en sänkning av ersättningsnivån i a-kassan också leder till sänkta löner. Varför? Ersättningen i a-kassan utgör ett slags golv för lönerna, eftersom knappast någon är beredd att arbeta för en lön som är lägre än vad a-kassan ger. Om ersättningen i a-kassan sänks, sänks också gränsen för hur lågt lönerna kan pressas.”

Så här säger Boris Benulic:

“Arbetslösa kan vi alla också bli. Men vi har ingen rätt att tacka nej till jobb. Det är fullt möjligt att diskutera om det är så att arbete är en rättighet. Men vad som inte kan diskuteras är det självklara: du har en skyldighet att försörja dig själv.”

29/8 2006

O tempora, o mores!

Bob släpper nytt album och får väldigt bra kritik av SvD, DN och Sydis. Själv har jag - tro det eller ej - inte hört det än, men jag litar på att det är lika klassiskt som föregångarna Time Out of Mind och Love and Theft. Vad som får mig att ägna några minuter åt en bloggpost om Dylan (det var ett tag sedan sist) är emellertid den här reklamfilmen. Jag tror att det slutligen är dags för mig att köpa ett helt album i iTunes Music Store. Vilken ödets twist att albumet heter Modern Times.

Skånska byfånar valkampanjar

Skånes Självständighetsparti är vad jag förstår någon slags variant av Skånepartiet, en mer eller mindre seriös politisk sammanslutning med bland annat skånsk självständighet på agendan. Hur man skiljer dem åt (utöver med hänsyn till namnval) vet jag inte, men Skånes Självständighetsparti är på krigsstigen i valspurten. Igår kom i brevlådan ett plottrigt kuvert med texten “återstarta Barsebäck!” och en bild på en massa bonnläppar som håller skånska flaggor med texten “frihet”. Den där Herslow-farbrorn är med, och Harry Franzén i Röstånga (ni vet lanthandlarn som auktionerade ut vin). På kuvertet omnämns de som “erfaret folk”. Svårt att säga emot, faktiskt.

[Låt mig nu varna känsliga läsare som inte tycker att det är passande att göra narr av okunskap om främmande kulturer för att fortsätta läsa.]

Jag öppnade faktiskt kuvertet och läste deras så kallade politiska program. Det var underhållning. Skåne skall bli självständigt 1 januari 2011 (efter folkomröstning) och allt skall på alla sätt och vis bli bättre för alla i Skåne. Någon egentlig rasism går inte att spåra i programmet, utom då på en punkt, där det är desto värre. Skånes Självständighetsparti har låst sina målsökande propagandamissiler på islam. Och det går faktiskt till sådan överdrift att jag på allvar började undra om alltihop bara var ett skämt. Känn på denna:

“Islam är en hemsk vidskepelse, oförenlig med demokrati, jämställdhet, och humanitet och som motverkar vetenskaplig och ekonomisk utveckling. Samtliga riksdagspartier främjar islam, som inom ett par decennier kommer att bli väljarmajoritetens ståndpunkt om ingenting görs. SSP vill helt avlägsna islam från Skåne. Den som inte vill avlägga trosbekännelsen ‘Jag tror på Skåne och inte på islam, skål’ och då skåla i lättöl, får flytta härifrån.”

En stunds funderande fick mig att innerligt hoppas att de här typerna inte vet vad islam egentligen är. För okunskap kan man faktiskt skratta bort.

25/8 2006

Hellre pepparkakor än universitet för utbildningsministern

Inte vet jag vad Paggan skulle göra i Lund - sådant informeras man sällan tillräckligt om - men att utbildnings- och forskningsministern ställer in ett av väldigt få besök vid sveriges största universitet samtidigt som han fullföljer uppdraget att baka pepparkakor i Tomelilla är minst sagt pinsamt. Men vid det här laget har man ju vant sig vid att universiteten är lågprioriterade i regeringen. Och karlns bemötande av kritiken från LU:s så kallade “unga forskare” är pricken över i:

“Jag tolkar deras reaktion som ett ointresse för socialdemokratisk forskningspolitik.”

Som om den överhuvudtaget existerade?

24/8 2006

Sangarna räddar kulturkanon

Idag öppnade den formidabla (nåja…) hemsidan för danska kulturkanon. Man kan titta och lyssna på klipp, läsa verkhistoria och surfa runt blank trivia i en flashig flash-komposition. Orkar man med trögheten i flashbaserade sidor kan man spendera ganska mycket tid att läsa om verk och hur de valts ut med mera. Jag kollade ett klipp ur Matador, det när grishandlarn Oluf Larsen blir gripen av Gestapo för att han satt upp en bild av Hitler under dasslocket. Sen spanade jag in vad som står om J.P.E. Hartmanns verk Völvens Spaadom:

“Vølvens spådom er ikke tilgængelig her på siden endnu, men vil blive indspillet i løbet af 2006 med Lunds Studentersangere og Radiosymfoniorkestret, dirigeret af Thomas Dausgaard (Dacapo Records).”

Verket skall alltså spelas in med vår medverkan (nästa vecka faktiskt) och inspelningen kommer att ha viss officiell status, eftersom den verkar vara den enda. Ändå är det ingen dansk kör som sjunger… Skall detta tolkas som att (1) förbrödringen och integrationen över Öresund nu är fullbordad eller att (2) danskarna inte klarar av att förvalta sitt hyllade kulturarv själva?

22/8 2006

Hellre fyrpartistat än enpartistat

Fyra egenföretagare skriver på Brännpunkt idag om de sittande statsrådens frånvaro av personliga erfaranheter av företagande, och uttrycker oro över denna omständighet. Det är sedan länge uppenbart att det som meriterar mest då någon kommer på tal som minister eller regeringsnära tjänsteman är erfarenhet av rörelsen. Utrikesminister Jan Eliasson (som jag tidigare inte visste var sosse) är det lysande undantaget i en skara lågutbildade partiråttor utan arbetslivserfarenhet (erfarenhet av riktiga arbeten alltså). Naturligtvis pekar brännpunktsdebattörerna på ett stort problem, men jag vill nog påstå att det problemet är ännu större.

I söndags var vi nere i Stadsparken och lyssnade en stund på statsministerns tal, och kring scenen stod den socialdemokratiska fanborgen. Vill man gå till underdrift kan man säga att det såg ut som en scen ur Bo Widerbergs Ådalen 31. I annat fall kan man börja fundera över det trovärdiga i att kritisera Lars Ohly för att han kallar sig kommunist, med hänvisning till kommunistdiktaturer. För socialdemokraterna utgör numera en mycket priviligierad maktelit som knappast representerar ett tvärsnitt av befolkningen. Trots att partiets gräsrötter - till exempel de som höll i de röda fanorna i Stadsparken i söndags - nog fortfarande lever efter devisen att “politik är att vilja” skall man nog inte underskatta de personliga ekonomiska incitamenten att jobba för partiet och staten. Bra betalt, schyssta förmåner och så fort man tjänat ut som folkvald får man ett glassigt generaldirektörsjobb. I grunden är det i och för sig inget fel i något av det; bra betalt och schyssta förmåner bör alla ha som utför sitt arbete någorlunda väl och ett glassigt generaldirektörsjobb kan väl vara ok att dela ut för lång och trogen tjänst. Men problemet är ju att det enda som krävs är att man har varit rörelsen trogen sedan ungdomen. Vilket egentligen inte säger någonting alls. Med tanke på hur enkelt det är att exempelvis komma undan med förvanskad statistik är nog möjligheterna att tänja på begreppet förtjänst och skicklighet ganska omfattande inom rörelsen. Till skillnad från i de delar av samhället där större delen av väljarkåren rör sig.

Men vad skulle ändras vid en borgerlig valseger? Utan att orka kolla wikipedia eller något annat om de borgerliga partiledarnas (med flera centrala figurers) utbildning och arbetslivserfarenhet förmodar jag helt fräckt att situationen knappast kommer att bli bättre med alliansen vid makten. Förutom då att Sverige blir en fyrpartistat istället för en enpartistat. Och “fyra” är ju åtminstone semantiskt mer likt mångfald än vad “en” är.

21/8 2006

Statsministerns trovärdighetskris i direktsändning

Göran Persson frågades ut i p1-morgon idag. Man med hjälp av ett par nästan slumpmässiga nedslag i intervjun få en ganska klar bild av hur stora karlns trovärdighetsproblem faktiskt är. Persson anser exempelvis att ungdomsarbetslösheten skall lösas genom att fler högskoleutbildas:

“Det skarpaste förslaget är ju satsningen på utbildning, naturligtvis … det måste bygga på att det finns en sund politik i botten, som gör unga människor mer konkurrenskraftiga för de framtida jobben, och där försöker vi hela tiden med nya åtgärder, och i det här valmanifestet har vi 10 000 nya platser exempelvis på högskolan.”

Sen tycker han att “traditioner” är främsta orsaken till att företagarna i Sverige inte begripit hur bra de har det och därför i stor utsträckning röstar borgerligt. Resonemanget stöds på något gammalt dravel om klasskamp och inkomstskillnader. Men framförallt är president Perssons genomgående tema att allt dåligt är någon annans fel (vem säger han inte, bara att det pågår en ständig kamp) och att allt bra är hans förtjänst.

15/8 2006

Omröstning: Det konstigaste med Japan

Detta skriver jag på 11-timmars-flighten Tokyo – Amsterdam och på Schipholflygplatsen I Amsterdam. Det är en slags sammanfattning av min Japanresa, och den går ut på att illustrera vad jag menar när jag de kommande dagarna och veckorna svarar ”Det var väldigt speciellt och helt annorlunda” på frågan ”Hur var det i Japan?” Det är ett antal företeelser som är mycket märkliga. Vilken är konstigast? Döm själva.

1. Ena sidan på tuggummipaketet jag köpte idag pryds med texten ”HA HA HA! Project”. Inget mer. Tuggummits namn är annars Meiji Xylish.
2. När man skall åka ifrån Tokyo Narita International Airport går man först genom incheckning, sedan säkerhetskontroll och sedan Immigration. Där kollade de mitt pass noggrannare än när jag kom. Visste de om att jag var i färd med att lämna deras land?
3. I Shibuya, stadsdelen med världens mest trafikerade gatukorsning, spelas en loop med 30 sekunder av den senaste Christina Aguilera-låten. Oavbrutet. Ute på gatan, med mycket stora högtalare. Nu snackar vi hårdlansering.
4. Man får inte prata på tunnelbanan, en röst påminner om detta genom att då och då säga ”please refrain from talking” (och detsamma på japanska) men när man satt sig på en restaurang och beställt och skall avnjuta en måltid i lugn och ro skriker servitörerna ens beställning till varandra och till köket. Precis vid bordet. Och ju gällare röst dess bättre, vad det verkar.
5. På McDonalds finns Coca-Cola, iste, mjölk, konstig juice och vindruvs-fanta att köpa till sitt meal. Inte apelsinfanta eller sprite. Nej, vindruva skall det givetvis vara.
6. Nästan alla japanska tjejer har högklackade skor, men nästan ingen av dem kan gå i dem. Vissa ser gravida ut när de går, vissa ser ut som om de har anklar av papper och vissa har nog förbaskat ont. För de typ stukar fötterna hela tiden. Deras pojkvänner verkar dock inte ha något att invända.
7. I hissen på vårt hostel finns en högtalarröst som meddelar att dörren nu öppnas och säger välkommen åter precis innan man går ut ur den. Samt avslutar med ett synnerligen artigt tack. Frasen har jag memorerat, så man kan få höra den nästa gång vi ses.

Nu skall jag ta sista bitens flyg till Kastrup. Vi ses ikväll, Sverige.

11/8 2006

Tokyo so far

En tur till Ginza idag var den största besvikelsen hittils - dyra lyxaffärer och inte speciellt spännande i övrigt - men när färden sedan gick till Roppongi och den fantastiska Mori-skyskrapan räddades även denna dag. Makalös utsikt från 53:e våningen (högst upp) både i dagsljus och kväll (det blir mörkt vid sju) visade plötsligt vad det egentligen är för ställe vi är på: Bebyggelse åt alla håll så långt ögat kan nå. Det som faktiskt fascinerar mig mest är själva konceptet: Att planera, bygga, konstruera, driva, underhålla och använda en hyperurban miljö så effektivt… det säger ett och annat om mänskligheten, om jag får tillåta mig att bli lite blödig.

Andra intryck så här långt: Elektriska apparater i stan pratar med en. Det gör japanerna också, även efter att det ställts bortom allt rimligt tvivel att jag inte förstår ett dugg. Tunnelbane- och lokaltågssystemet är otroligt sofistikerat. Något snille kom på en gång i tiden att man på alla kartor över tunnelbanan skulle numrera alla stationer. Fullkomligt genialiskt. Man bör för övrigt helst inte prata i tunnelbanevagnarna, en röst säger då och då på japanska och engelska: “please refrain from speaking”. Och i 100-yen-affärerna* kan man köpa precis allting. Jag har ett par kassar fulla redan.

* 100 yen är ungefär 6-7 kronor. En japansk Tiger alltså. Fast billigare och bättre.

Shibuya en vanlig torsdag

I Shibuya - omnämnt i Lonely Planet Best of Tokyo som “where to head for a rush of Tokyo-today” - finns en sexvägars gatukorsning som enligt Wikipedia är världens mest trafikerade. Fotona ovan - som inte visar detta ens hälften så bra som den lilla Quicktime-filmen jag hoppas kunna dela med mig av snart - visar ju fulla övergångsställen. Tro nu inte att det ser ut så här lite då och då. Nej, det är ungefär var femte minut, hela dagen, varje dag, hela året. Ofattbart mycket människor. Idag åker vi till Ginza, som lär ha världens högsta Real Estate-priser.

10/8 2006

Sprit i mjölkpaket

Ja, det är sprit i kartongerna. Sake, naturligtvis. Saker har givetvis blivit bättre sedan igår, jetlagen är övervunnen, värmen har kommit på riktigt så rummet är svinkallt i jämförelse (ca 22 grader). Vi bor i Asakusa, en ganska mysig stadsdel med en hel del gamla byggnader och tämligen schaskiga miljöer också. Påminner faktiskt lite om East Village. Men det är en blasfemisk jämförelse, och här kommer fortsättningen: Satte på mig min t-shirt* med New York City på idag och fick omedelbart kommentaren från polaren: “Ska du ha den på stan? Är inte det som att ha djurgården-tröja i MFF-klacken?”

Idag bär det av till Shibuya. Återkommer med detaljer.

* Man gör av med två t-shirts om dagen. Minst.

9/8 2006

Lost at Narita Airport

Vilket lurendrej! Den utlovade välkomstkommittén lyser med sin frånvaro. Det skulle vara 35 grader varmt här - sade alla tillförlitliga källor - men det är ösregn och 25 grader. Jag har ingen 3G-telefon, och det har inte mitt resesällskap heller, och vanliga GSM-telefoner fungerar inte i Japan.

Jojo, det börjar ju bra…

4/8 2006

Sverige: Storebror inte bara ser utan är samarbetsvillig också.

Vad var det egentligen som slutade 11 september 2001? Den frågan ställer jag mig ibland. Den ställdes på ett litet annorlunda sätt av en röd Ford Escort på parkeringen vid sandstranden i Segelstorp i söndags kväll:

Ironiskt nog visar det sig att man fortfarande kan få reda på både det ena och det andra om bilar genom att knappa in registreringsnumret på Vägverkets hemsida. Utöver det talar deras sms-tjänst gärna om vad ägaren heter och bor*, och att bilen har varit i trafik sedan den 30:e juli 1996. I eniros register finns bara en person vid detta namn i denna stad, så nu vet jag hela adressen och telefonnumret. Sverige är - även post-911 - som en öppen bok.

* Jag talar däremot inte om det, med hänvisning till Personuppgiftslagen.