Face it: We’re sossar och nothing else.

Sverige är socialdemokratiskt. Ja, och då menar jag inte i fråga om var en eventuell majoritet av de röstberättigade i ett riksdagsval - till exempel det i höst - har sina sympatier. Jag menar att Sverige är socialdemokratiskt.

I p1-morgon idag hade de ytterligare ett sådant där meningsfullt reportage om något som egentligen inte alls hänt någonstans i Sverige. Jag lyssnade bara lite halvt. Men jag reagerade faktiskt när jag hörde programledaren säga något om att det råder bred politisk enighet i frågan. Vad det nu var för en fråga. Hur som helst: Både “den borgerliga alliansen” och “regeringen” säger att de kommer att göra si och så om de vinner valet. Jag hajade till lite, men det passerade förbi. Vad var det jag hade reagerat på? Först nu för en liten stund sedan insåg jag vad det var: Man talade i riksradion om de två politiska alternativen inför höstens val som de borgerliga och regeringen. Inte “de borgerliga och socialdemokraterna”, eller “oppositionen och regeringen”. I Sverige talar alltså nyhetsreportrar om borgerlighet som om det vore motsats till regeringsinnehav. Och jag reagerar knappt. Så socialdemokratiskt är Sverige.

Bloggen Enpartistaten.se tipsar idag igen (för jag vet inte vilken gång i ordningen) om att en företrädare för en myndighet som skall vara oberoende och obunden och opartisk och oavhängig och framförallt opolitisk agerar politiskt. Det vill säga socialdemokratiskt. För det är socialdemokraterna som bestämt att den myndigheten skall finnas. Och då är ju den myndigheten bra. Och då måste dess chef få försvara sig mot illvilliga kritiker med annan politisk färg. Eller göra reklam för hur bra de är. För Sverige är så socialdemokratiskt att alla är onda som förespråkar något annat än det socialdemokraterna bestämt.

Jag minns tydligt när partisekreterare Marita Ulvskog för en tid sedan uttryckte hur hon upplevde den borgerliga valsegern 1976. Jag minns inte var uttalandet publicerades, men jag minns att hon sa att det kändes som en statskupp. En statskupp.

Sverige är alltså socialdemokratiskt. Jag börjar befara att ingen borgerlig allians i hela världen kommer att kunna ändra på det. Så frågan är om man inte skall rösta på sossarna i alla fall i höst. Så vet man åtminstone att man även i fortsättningen får ha politisk stabilitet i landet. Förresten, var det inte det uttrycket statsminister Persson använde när han talade om Kina? Ni vet, diktaturen?

—

Uppdatering 22:45: PJ kommenterar Bosses verklighetsfrånvändhet. Skall vi skratta eller gråta?