24/7 2006

Lundahybris

Ivar Sjögrens senaste krönika på Sydsvenskans Lundasida (som publicerades i lördags och som självfallet inte finns i sydis milt uttryckt urusla nätversion) är bland det dummaste jag någonsin läst:

“Hur många städer slår oss i regionen? Ingen. I hela världen? Inte många. Det hade varit naturligare att tävla om att bli Europas kunskapshuvudstad än kulturhuvudstad.”

Karln försöker hävda att Lund är “i absolut världstopp”, och som stöd för detta listar han en massa förträffligheter. Till exempel att “Ideon i Lund var Norra Europas allra första forskarby” och att “Lund har Nordens största biomedicinska centrum.” Vad jag vet innebär varkern först eller störst per automatik bäst. Han berättar också att 400 företag har startats på Ideon. Hur många av dem finns fortfarande? Hur många har vuxit sedan starten? Är det säkert att de är innovativa? Väldigt pinsamt blir det när han påstår att “Maxlab är ett världsledande laboratorium”. MAX-lab är väldigt bra på många sätt, men “världsledande” är nog att ta i. I synnerhet som det är väldigt svårt att tala om “världsledande” när olika labb av detta slag är så måna om att specialisera sig. Och vad menas med att Lund har ett “unikt företagsklimat”, “en världsledande position inom nanoforskningen” och att de största företagen i kommunen är tydligen “världsledande inom sina områden”? Enligt Ivar Sjögren betyder det att

“Lund har en unik världsledande kompetens som skördar enorma framgångar.”

Det visar sig ibland att en del Lundarelaterade verksamheter är strået vassare än liknande på andra platser, till exempel nu senast när Linnestöden delas ut. Det tycker jag att man kan vara stolt över som Lundabo om man känner för det. Men sådant där dravel om “kunskapsstad” och “unik världsledande kompetens”… det är ju faktiskt bara pinsamt. Ungefär som med MFF. Man kan hålla på och skryta med ett bra lag på pappret, men det är faktiskt bara resultaten som räknas.