Ständigt ett steg bakom:
Äntligen ett hål i Kinesiska Muren.

Vi har sett (och i vissa fall bittert fått erfara) hur USA vidtagit alla möjliga säkerhetsåtgärder på flygplatser efter den 11 september 2001. Detta trots att alla nog förstår att det är föga troligt att en likadan attack äger rum igen. Kanske är detta det tydligaste exemplet på hur makten - oavsett form - alltid är och kommer att vara ett steg efter. Det dröjde inte länge efter de första fällande domarna mot fildelare (som då använde Kazaa eller liknande) innan man helt gick över till bittorrent, ett nytt och fullkomligt oantastligt sätt att ladda ner och upp. Vi gör ett tankeexperiment: Låt oss säga att jag använder bittorrent för att ladda ner en film. Det enda sättet för polisen att visa att jag gjort mig skyldig till illegal nedladdning är att de hittar filmen på min hårddisk, och att jag inte kan visa att jag köpt dvd:n och gjort en privat kopia av bekvämlighetsskäl. Det enda sättet för polisen att komma åt min hårddisk är en husrannsakansorder från en åklagare. Det får man inte om man inte har starka skäl. Och var skulle de starka skälen komma ifrån om man inte kan bevisa något utan att först titta i min hårddisk? (Obs! Detta var bara ett tankeexperiment.)
Fildelarna är ett steg före, och säkert alltid kommer att vara ett steg före. En lagstiftning som gör användarna av en teknik utsatta leder bara till att en ny etableras. Department of Homeland Security skyddar eventuellt USA från terroristangrepp med kapade flygplan. Men förmodligen inte mot exempelvis en långtradare som kör rakt in i gasklockorna i Jersey City och exploderar, med följden att flera tusen ton klorgas läcker ut i atmosfären och sprider sig över ett område med i runda slängar 18 miljoner invånare. Egentligen är nog denna “retrospektivitet” i maktutövandet ett av de största problemen nu för världens regeringar (och folk). I synnerhet är det ju ett problem när vi snackar Immigration Control och gasklockor i Jersey City. Men hemma på nätet i Sverige är det trots allt rätt pittoreskt, eftersom det här finns en variant på generationer-och-tekniker-temat: det är inte lätt för min farmor att begripa vad internet är, och på liknande sätt är det nog ganska svårt för Bodström att fatta vilken typ av kod som kommer att bli till i hackerstugorna i övermorgon. Och utan att lägga värderingar i fildelningsfrågan är ju internet demokratiskt i den äkta betydelsen: Den som har makt (över nätet) jobbar inte nödvändigtvis åt regeringen. Tvärtom gör hon/han sällan eller aldrig det. Vilket kanske äntligen kan visa sig ha riktigt stor betydelse. Boingboing rapporterar att man nu knäckt Kinas stora brandvägg (men det är roligare att säga “The Great Firewall of China”) genom att behandla olika TCP/IP-jag-vet-inte-vad-för-grejer på olika smarta sätt. Äntligen är regeringen ett steg bakom i ett land där det verkligen behövs!

Inför ett seminarium i statsvetenskap i våras skrev jag en del av ett kort paper om Kina. Min poäng var att den tekniska utvecklingen går framåt vare sig Partiet vill det eller inte, de kan inte beslagta alla datorer i Kina nu. Uppfinningsrikedomen hos utvecklare världen över leder till att kineser både kan publicera och läsa åsikter i en helt annan omfattning än tidigare. Om Partiet vill behålla makten är de tvungna att släppa efter på förbud successivt. Demokratiseringen i Kina sker i slutändan på folkets villkor, inte Partiets.
Hej!
Jag är tveksam till om internet verkligen är demokratiskt “i den äkta betydlesen” som du skriver. Jag menar - de där som förstås koder och morgondagens teknik och allt det där är väl också en minoritet, och den är - tror jag - ännu mindre representatitiv för folket i stort än vad regering och riksdag är, eftersom det inte finns nåt sätt att utkräva ansvar av den.
En reflektion bara.
hälsningar Lotta