14/6 2006

Irrelevant Intelligensmått

På en konferens jag var på sa en förståsigpåare jag känner något som tolkades mycket olika i de delar av auditoriet jag hade möjlighet att diskutera saken med efteråt:

“Do you know what country has the highest IQ in the world? Germany.”

En koll på Google leder till en artikel i The Times - med den lätt komiska rubriken “Germans are brainiest (but at least we’re smarter than the French)” - som verifierar utsagan: Tyskarna och holländarna delar ledningen på 107, med polackerna och svenskarna strax efter på 106 respektive 104. Varken förståsigpåaren jag känner eller The Times gjorde någon som helst ansats att berätta hur man egentligen räknat ut de här medelvärdena, något som vore önskvärt när det rör sig om något så känsligt som intelligens. Bland mina kollegor fanns i stort sett två reaktioner. Den ena var att uttalandet var ett tydligt övertramp, vad skulle till exempel hänt om mannen ifråga (som är svensk) hade sagt att svenskar har världens högsta IQ? Och, just det, hur kan man ens hävda att ett folk är intelligentare än ett annat? Den andra falangen menade följdriktigt att det inte alls var den genomsnittliga intelligensen hos tyskarna som kommenterades, utan bara ett mätetal som egentligen inte säger någonting alls eftersom man inte kan mäta intelligens på det sättet.

Jag har svårt att se något fel i att genomföra intelligenstest (eller IQ-test), lika lite som jag anser det är fel att observera att vissa människor är mer musikaliska än andra eller att konstatera att vissa människor tycker om sushi medan andra inte gör det. Problemen uppstår ju egentligen inte förrän man drar slutsatser av testresultaten och generellt värderar människor olika på grund av det. Elementa. Men vissa kriterier för värdering av människor förefaller ju vara okej och vissa inte. Till exempel blir nog ingen förvånad om jag undviker att fika med personer som kedjeröker eller helst inte umgås i större utsträckning med människor med fascistoida idéer. Däremot ses det nog som både märkligt och obehagligt om jag på allvar hävdar att jag generellt tycker illa om exempelvis Kävlingebor eller folk med rött hår. Så det hela handlar uppenbarligen om någon slags uppdelning av kriterierna i “relevanta” och “irrelevanta”. En definition av diskriminering skulle ju kunna vara att person A i en given situation värderar en person B lägre baserat på irrelevanta egenskaper hos denna person. Och diskriminering är ju dåligt. Så slutsatsen skulle alltså vara att IQ är irrelevant. Bra. Då finns det ingen anledning att prata om IQ: Man kan inte dra några slutsatser av IQ för det är ett irrelevant kriterium för värdering av människor, och det är onödigt att ens tala om det alls eftersom det är irrelevant. Så nu har jag målat in herr förståsigpåare i ett hörn.

For the record: (1) Wikipedia har en bra artikel om IQ som förklarar vad man menar med begreppet. (2) Jag gjorde ett IQ-test på nätet idag. Ha! Jag är smartare än Tyskland.