22/5 2006

Hur många frakturer blev det på årets karneval?

Man skall sluta när det är som bäst. Igår kväll, när jag precis hade myllrat ut ur universitetshuset efter att ha sett en extraordinärt bra Karnevalsrevy, fann jag mig snart sittandes med ett glas champagne i handen. Hur det gick till är en annan historia, känslan var i varje fall påtaglig: Man skall sluta när det är som bäst. Så jag tog den sista promenaden ut genom karnevalsområdets portar och avslutade därmed karnevalsfirandet för egen del. Ett karnevalsfirande som till lika delar var precis som vanligt (det var min femte karneval) och väldigt ovanligt. Ovanligt eftersom en viktig detalj störde festen ordentligt.

Det är meningen att hela stan och i synnerhet alla studenter (jag anser mig gärna tillhöra båda kategorierna) skall roa sig kungligt i tre dagar. Men vissa ansvariga myndigheter och vissa myndiga ansvariga verkar göra sitt bästa för att sabba. Det står i karnevalsprogrammet att de allra flesta människor omedelbart associerar ordet “karneval” med ordet “öl”, något som är fullt naturligt, eller åtminstone kunde ha varit fullt naturligt. Om det inte vore för att myndigheterna envisas med att försöka detaljbestämma strukturen på kontaktytan mellan öl och karneval. På området fanns fyra öltält och givetvis får man inte konsumera öl eller annan alkoholhaltig dryck utanför dessa. Vilket innebär mellan en halvtimmes och en timmes kö för att komma in (alltså varje gång man vill ha en öl. Inlåst.), ingen möjlighet att dricka en pilsner och lyssna på en konsert samtidigt, stora biffiga vakter som detaljgranskar in- och utpasserande och som genom sin blotta närvaro sänker stämningen radikalt, samt ganska mycket insmugglade flaskor med mer eller mindre trevligt innehåll, företrädesvis i händerna på de minderåriga som man vill hindra att dricka mellanöl. Klassisk problematik: Vad vill man helst att ungdomarna skall dricka, mellanöl eller fulsprit?

Som sagt, klassisk problematik. Sverige har seriösa alkoholproblem, och de manifesterar sig inte bara i den fascistoida uppfattningen att myndigheter skall styra medborgarens alkoholkonsumtion. Jag har tidigare kommenterat Alkoholkommitténs skräckpropaganda och Systembolagets aggressiva reklamkampanjer. I Sydsvenskan idag intervjuas “Lundaforskaren Kent Johnsson” (vilket ämne han forskar i framgår inte) som menar att var fjärde student mellan 18 och 25 år dricker för mycket. Visserligen menar Johnsson att femton drinkar i veckan är ett mått på överdriven konsumtion, vilket man kanske kan hålla med om. Märkligare blir det när han börjar resonera kring promillehalter:

“Enligt Kent Johnsson blir det kaos i hjärnan när berusningen överstiger en promille.
– Då är man beredd att göra saker som man normalt sett aldrig skulle göra. Då uppkommer de akuta skadorna med brutna ben och armar, säger han.”

Det finns alltså ett linjärt samband mellan promillehalt och frakturer. Vilket fantastiskt forskningsresultat. En koll i LUCAT visar att Kent Johnsson forskar inom “klinisk alkoholforskning” på MAS. En så duktig kille borde rimligtvis känna till det överlägset bästa sättet att undvika “brutna ben och armar”, nämligen att sluta när det är som bäst. Samt att de flesta människor nog mår bäst av att själva avgöra när den stunden inträder.