Here we go again…

Da Vinci koden har världspremiär imorgon. När jag hade läst boken skrev jag att jag “undrar varför katoliker alltid måste ta sig själva och allt som berör dem på så förbaskat stort allvar”. Den här romanen (alltså skönlitterära romanen, ni vet fiktion, diktkonst, fantasiberättelse…) mötte enormt mycket negativ uppståndelse inom framförallt katolska kyrkan, och företrädare ansåg att den var “farlig”. Nu har den som sagt blivit film (alltså spelfilm, drama…). Och det har börjat bra: abc rapporterar att The Catholic Secular Forum i Indien uppmanar kristna att hungerstrejka mot filmen och Manila Standard skriver om den fillipinska ärkebiskopen Ramon Arguelles som enligt egen uppgift “skall leda ett korståg för att få filmen bannlyst”.

Om katolikerna tycker att Da Vinci koden innebär ett imageproblem för dem är det nog läge att tänka om. Nu är väl Jesus inte själv med i filmen, men bilden som tecknas av honom i boken, som förälskad i Maria Magdalena och inte alls inställd på att torteras och dö, är betydligt mer tilltalande än en annan film om honom som gick på biograferna för ett par år sedan. Om man frågar mig.

Filmen Da Vinci koden är i Cannes just nu, och skådespelarna håller traditionsenliga presskonferenser. Enligt SvD sa Ian McKellen:

“Jag tror jättegärna på att Jesus var gift. Och jag vet att katolska kyrkan har svårt för homosexuella, så det är väl bara bra om de får bevis på att Jesus inte var bög?”