Själva poängen med det hela …eller nåt

I alla vetenskapliga discipliner som ägnar sig åt teoretiserande och problematiserande över verkliga ting finns fundamentala frågor som ofta har tautologisk eller kontradiktorisk karaktär. Eller förresten, det vore synd att inskränka det till vetenskapliga discipliner - mänskligt tänkande i allmänhet brottas ju med frågor av denna typ. Jag syftar inte på Vad är meningen med livet?, den frågan är av en helt annan kaliber. Snarare menar jag problem av teodice-typen eller hönan-och-ägget-frågor.

Inom mitt ämnesområde finns en klassisk definitionsproblematik som intressant nog (eller olyckligtvis, beroende på hur man ser det) alltid blandar sig i leken på någon nivå. Det gäller kategoriseringen av vetenskaplig verksamhet i grundforskning och tillämpad forskning. Försöken eller önskan att göra en sådan distinktion har förmodligen funnits väldigt länge, men är ytterst påtaglig när vetenskaplig verksamhet på ett eller annat sätt skall relateras till samhället, vilket ju är ett av syftena med vetenskapsstudier. Förmodligen är den Lineära Modellen medskyldig till den stundtals vårdslösa kategoriseringen av forskning i grundläggande och tillämpad. Modellen - vars fader jag skrev om för lite sedan - beskriver teknisk innovation som en lineär process, där grundforskning leder till tillämpad forskning som leder till produktutveckling som leder till kommersialisering. Policyimplikationerna - som hade (och har) stor påverkan på forskningspolitikens diskurs under det senaste halvseklet och lite mer - är att de statlig inblandning i innovation och teknisk utveckling kan inskränkas till storskaliga satsningar på så kallad grundforskning.

Vad är då problemet, förutom att den Lineära Modellen förklarats oduglig? Helt enkelt att grundforskning och tillämpad forskning sällan eller aldrig är två helt och fullt separabla verksamheter. Många har visat detta, bland annat Donald Stokes i en trevlig bok vid namn Pasteur’s Quadrant. Enligt Stokes (och enligt vanligt sunt förnuft egentligen) finns fler dimensioner. Pasteur till exempel, var intresserad både av fundamental förståelse av naturen och praktisk tillämpning. Detsamma gäller de flesta stora vetenskapsmännen i historien: Arkimedes, Newton, Gauss, Kelvin, Maxwell, Galilei, för att nämna några. Att hitta exempel på forskare som ägnat sig uteslutande åt fundamental förståelse av naturen eller som ägnat sig helt åt tillämpning eller direkt produktutveckling är betydligt svårare. Kanske är Albert Einstein och Thomas Alva Edison tänkbara respektive exempel.

Den berömde kärnfysikern och nestorn i amerikansk forskningspolitisk debatt Alvin Weinberg skrev en bok på sextiotalet som heter Reflections on Big Science. I kapitlet Universities and disciplines utvecklar han en mycket intressant tanke om grundforskning, tillämpad forskning och relationerna dem emellan. I bästa Stokes-stil (eller snarare tvärtom, Stokes bok kom långt senare) hävdar Weinberg att distinktionen inte alls var lika tydlig bland tidigare generationer forskare. Genom att dela upp motivationen för forskare i endogen och exogen utvecklar Weinberg tesen att alla discipliner har sitt ursprung i exogen motivation. Det är lösningen av praktiska problem som gör att forskningsfält etableras: Matematikens utsprung var i behovet att mäta, termodynamiken grundades i intresset för ångmaskinen, och vissa skulle nog hävda att alkemisternas guldlängtan var all kemis ursprung. Den nyfikenhetsbaserade forskningen - alltså den endogent motiverade - växer fram först när de angelägna och/eller brådskande problemen är lösta. Makes sense. Det hela blir emellertid fullständigt först när Weinberg förklarar vad som skiljer endogent motiverad forskning från så kallad grundforskning. Tidigare i samma bok har han hävdat att nya vetenskapliga discipliner också kan uppkomma då specifika problem inom andra ämnen dyker upp, vars lösning ligger utanför originaldisciplinen. Motivation av den typen är rimligen också exogen. Bytet av perspektiv - från att försöka klassificera själva verksamheten till att diskutera varianter av motivationen för den - är i sig intressant och meningsfullt. Det är dessutom enligt Weinberg universitetens uppgift att “purifiera” vetenskapen, nämligen att ta hand om de discipliner som behöver motiveras endogent, dvs genom fundamentalt kunskapssökande. Visserligen implicerar detta en slags policy- eller planeringsrelaterad delning av vetenskapen i grundläggande och tillämpad, men den kan jag precis som Weinberg överlåta åt andra att göra.

Nu kommer poängen. Vad Weinberg egentligen gör är ju faktiskt att vrida perspektivet något och peka ut ett annat teoretiskt ramverk för problematiken. Genom att bortse från etiketterna grundläggande och tillämpad och istället tala om exogen och endogen motivation, har han undvikit fällan. Vilket är det man i allmänhet är hänvisad till att försöka göra när man resonerar kring problem av denna typ. Stor omväg för en liten poäng, men ack så intressant på vägen. Så skall det se ut!

Så från och med nu - och för att förtydliga vill jag påpeka att just detta är skrivet med rikliga mängder glimt i ögat - vill jag inte höra fler frågor angående relevansen eller nyttan med mitt avhandlingsarbete.