12/5 2006

Alla tiders världsrekord slaget (?)

Hastighet är en riktad storhet. Smaka på den. Jag skulle misstänka att just den meningen, “hastighet är en riktad storhet”, skulle kunna användas för att sortera folk i naturvetare och samhällsvetare/humanister. Jag skulle tro att i stort sett alla naturvetare tycker det är helt självklart att hastighet är en riktad storhet, jag menar, den måste vara det eftersom sträcka eller avstånd kan uttryckas som en primitiv funktion av hastighet. Samtidigt finns det för en humanist förmodligen få saker som har mindre betydelse än om hastighet är en riktad storhet eller ej.

Världsrekordet - och då menar jag världsrekordet - i hastighet innehas sedan tidernas begynnelse av fotonerna. Åtminstone säger rådande naturvetenskapliga världsbild det. Ljusets hastighet är 299792458 m/s eller ungefär 83000 km/h. Ljus färdas normalt sett i den hastigheten, och en av Einsteins fundamentala principer är att ingenting kan gå fortare än ljuset. Jag skriver “normalt sett” eftersom en märklig upptäckt gjorts av professor Robert Boyd vid University of Rochester. Han och hans kompisar har experimenterat med ljus och bland annat fått det att gå baklänges, dvs med negativ hastighet. (Yeah, right.) Ljuset uppförde sig då på helt andra sätt än vad man kanske är van vid. Bland annat, berättar Boyd i en Newsflash,

“We sent a pulse through an optical fiber, and before its peak even entered the fiber, it was exiting the other end. “

När jag var barn brukade vi säga att “höjden av snabbhet” är att stänga ett skåp, låsa det, och kasta in nyckeln innan dörren gått igen. Något i den stilen har alltså professor Boyd genomfört. Eller kanske inte. När Boyd och polarna mätte lite noggrannare upptäckte de att

“(…) the pulse inside the fiber was actually moving backward, linking the input and output pulses.”

vilket alltså skulle vara förklaringen till att det såg ut som en variant av “höjden av snabbhet”. Men det som verkligen borde sätta myror i huvet på folk är ju att ljuset faktiskt gick snabbare när det gick baklänges. Vilket på något sätt får mig (med synnerligen begränsade kunskaper i fysik och tämligen ringrostig matematisk utbildning) att tappa tråden. Visst kan det gå fortare för mig ibland att cykla hem från jobbet än att cykla till jobbet, men jag har svårt att föreställa mig att små fotoner skulle vara utsatta för något motsvarande motvind eller uppförsbackar.

“I know this all sounds weird, but this is the way the world works”

säger Professor Boyd.