Bortom det absurda
I H&M’s fönster såg jag igår ett par vita bomullsbyxor med mycket snygga pressveck som bara kostade 199 kr, och jag köper vanligtvis hellre billigt slit-och-släng än chansar på det dyra som - om man har otur - kan hålla samma låga kvalitet. Inne i butiken stod byxorna ej att finna. Jag frågade ett butiksbiträde med tom blick om bomullsbyxorna i skylten, och hon tog fram ett par säckiga linnebyxor. Visserligen vita, men i linne. Följande konversation utspelade sig:
Butiksbiträdet: Här är de.Varpå jag ger upp och går därifrån.
Jag: Nej. Det där är linne. Jag vill ha bomullsbyxorna som ni har i skylten.
Hon: Men det är de här.
Jag: Nej. Detta är linne. Jobbar du här?
Hon (indignerad): Ja.
Jag: Och du vet inte skillnaden på bomull och linne?
Hon:Vänta. Jag skall gå och kolla.
Haha! Jösses!
Det är som om man skulle be om ett äpple och få en gurka… De är gröna båda två, men det är allt.
Annars är det ju rätt kul det där, att linne, som var slit och släng-tyget nummer ett (i den mån något sådant alls existerade) under en stor del av historien snabbt ersattes av den betydligt mer hanterliga bomullen — bara för att nu komma tillbaka som ett lyxtyg. Det får dock inte mig att köpa linnekläder. Speciellt inte av någon som tror att det är bomull.
Hehe…