9/3 2006

Leonard Cohen och USA

Jag fick för mig att göra en spellista uteslutande med Leonard Cohen i min iPod imorse. Det gav en hel del sköna musikupplevelser både på väg till och från FPI idag, för det var ett tag sedan jag lyssnade ordentligt på Cohen. (Med ordentligt menar jag just i iPod cyklandes tvärs genom Lund.) Den mannen kunde skriva låtar, alltså. Finns det en skönare kärlekslåt än I’m your man? Det mesta är poesi på samma sätt som jag ofta hävdar att Bob Dylan skriver poesi, men av en helt annan karaktär. Leonard Cohen är på något sätt mer aggresiv i sitt bildspråk, mer rättfram. Nyss när jag cyklade hem lyssnade jag på Demoracy och upptäckte när jag lyssnade ordentligt på texten att det faktiskt är en riktigt slagkraftig beskrivning av USA, trots alla de brister en så pass kortfattad beskrivning av ett så oerhört mångfacetterat land alltid har. Jag tycker nog att “the cradle of the best and of the worst” är en perfekt sammanfattning av det. Eller:

“It’s here they got the range
and the machinery for change
and it’s here they got the spiritual thirst.
It’s here the family’s broken
and it’s here the lonely say
that the heart has got to open
in a fundamental way”

Sen fortsätter han med att beskriva sitt eget perspektiv, som amerikan*:

“I’m sentimental, if you know what I mean
I love the country but I can’t stand the scene.
And I’m neither left or right
I’m just staying home tonight,
getting lost in that hopeless little screen.
But I’m stubborn as those garbage bags
that time cannot decay,
I’m junk but I’m still holding up
this little wild bouquet”

Trots allt en ganska vacker beskrivning av ett svårgreppbart, komplext och motsägelsefullt Amerika.

* Jag vet att han är kanadensare, men han bor i USA.