30/3 2006

Dagens Mac-tips

Det var länge sedan jag skrev något om min iBook eller om Mac i allmänhet. Därför gör jag nu en roundup av de senaste tipsen som trillat in i RSS-läsaren.

• Wired har samlat klassiska Steve Jobs-citat. His Steveness har haft en del att säga genom åren.
• Gratisprogrammet Paparazzi låter dig göra jpeg-bilder av valfri sida på nätet utan att öppna browsern. Man kan välja upplösning, och man kan få hela sidan på en bild (annars omöjligt för långa sidor).
• The Unofficial Apple Weblog listar tangentkommandon för uppstart som gör specifika saker med din Mac.
• Wired har också ett litet galleri med screenshots från Apples olika operativsystem, från AppleDOS 3.3 (1978) till Mac OS X 10.0 (2001).
• MacTV Videocast har publicerat den klassiska videon från åttiotalet någongång i vilken en ung Bill Gates prisar Macintosh.
• MacSupport Apple Center på Mårtenstorget i Lund har nu fått in nya MacBook Pro. Jag hann inte pilla på den när jag var där igår, men jag har ett ärende dit idag igen…
• Favoritserien The Joy of Tech hyllar Apple på 30-årsdagen på sitt eget sätt. “Sometimes can rejection turn out insanely great.”
• Programmet Blue Coconut. Av olika skäl specificerar jag ej.
• Och så lite widgets: FormulaCalc, iStat nano, iTunes stats
• Och Windows Vista blir försenat igen.

28/3 2006

This time it’s for real!

Jag tittade ut genom köksfönstret i morse, ungefär samtidigt som Thomas Nordegrens fylliga krönika om Jan Eliasson och FN. All snö på gräsmattan utanför var bortsmält under natten. Jag hade inte mössa när jag cyklade till jobbet. Jag var för första gången i år inte tvungen att kliva över en snövall för att komma ut på cykelbanan. Jag såg vintergäck i Stadsparken. Massor. Jag hade vårjacka i eftermiddags när jag gick till affären.

Den kommer nu. Våren.

27/3 2006

Egna ordlistor

Word har inte världens bästa inbyggda ordlista. Tur då att den egna ordlistan finns i vilken man kan lägga till ord som inte Word vet om från början att de finns. Jag försökte nå den där ordlistan idag, för att se hur många ord jag lagt in och vilka. Just vilka ord man lägger in i den är ju intressant, för det ger väl en hint om vilka facktermer man använder mycket. Det visade sig vara omöjligt att hitta ordlistan annat än som en fil som ej går att öppna, så jag tog en titt i telefonen istället. Samma sak gäller ju där: vissa ord har Ericsson helt enkelt glömt eller ignorerat. Som bortrest till exempel. Eller badhuset. Andra ofattbara missar är

finemang, disputationsfest, flöjt, frack, halsfluss, gåshud, giraff, improvisation, gurka, liljekonvalj, köttbullar, macka, mobilnummer, palsternacka, polotröja, snöslask, stavning(!), sushi, tandborste, tenor och tomatsoppa.

Bland de mer exotiska tillagda orden i min telefon syns:

Abbado, Carnegie, Carmina, CIRCLE, blogg, BLT, cocktailparty, Brahms, Ariman, FPI, dunkom, Hjortgatan, Greifswald, LSS, Mahler, MFF, Mossanåfassan, Sibelius, slutseminarium och Swinoujcie.

En stilla gissning är att Word-ordlistan innehåller en lite annan typ av ord.

26/3 2006

Man skall synas

Därför finns jag nu på Lundasidan på bloggkartan.se.

24/3 2006

Homeboy Yksel avslöjar:
MAX är ingen akronym.

Big Science-labb och prylarna i dem brukar ha snajdiga akronymer, helst sådana som låter som ett ord när man uttalar dem (eller är ett ord). Som SLAC (”slack”), CHESS, ANKA och LURE. I Lund fanns på sextiotalet en accelerator vid namn LUSY (Lund University SYnchrotron). Lusy användes till kärn- och partikelfysikexperiment och fick naturligt nog ett nedläggningsbeslut när Sverige i slutet av sextiotalet bestämde sig för att delta i det så kallade SuperCERN, det nya acceleratorprojektet på CERN i Geneve som i åtskilliga år därefter åt upp hela den svenska Big Physics-budgeten. Istället föddes MAX. Bengt Forkman, som var föreståndare för MAX de första åren, har skrivit en bok om labbet, Och det blev ljus. Konstigt nog finns i den boken ingen hint om MAX är en akronym eller bara ett trivialnamn. Jag blev tvungen att höra efter med en av dem som varit med sedan starten.

Två förklaringar till namnet finns. Den ena är att MAX är en akronym och att den står för Microtron Accelerator for X-rays. Enligt min säkra källa inom laboratoriet är detta en efterkonstruktion, som visserligen är plausibel eftersom den första MAX-ringen med lite god vilja kan sägas vara en mikrotronaccelerator för röntgen. Förutom då att “microtron” är en slags accelerator, vilket gör det hela till en språklig tautologi. Den verkliga förklaringen till att labbet heter MAX lär vara att Bengt Forkman fyller år den 1 februari. Kolla vilken kalender som helst, så klarnar det.

23/3 2006

Apropå akronymer…

…så hittade jag Acronym Finder, som skryter med att ha “förklaringar” till 2975000 akronymer. Så nu behöver vi inte undra mer. CERN står för Caribbean Environmental Reporters’ Network. Och det jag gör om dagarna är LASER. Alltså Learning About Science, Engineering, and Research.

Äntligen bloggar Cheb Oman!

För så många år sedan att ingen hade cd-brännare hemma fick jag ett kassettband av en kompis, fyllt med osannolika mer eller mindre disco-artade låtar av obskyra artister. Kassettbandet hette Mad Scientist’s Dancefloor Favourites och innehöll vissa skvalradio-spår som till exempel Hot Butter’s Popcorn, Video Killed the Radio Star av Buggles och Moviestar av Harpo. Där fanns också en hel del annan extrem musik som Sayonara av nyss nämnde Harpo och I put a spell on you av Screamin’ Jay Hawkins. Den kassetten spelades ofta framåt småtimmarna i baren på Mejeriet. Men det bästa var nog ändå de “orientaliska” inslagen: I love you med Umit Besen och Aman med Dante, bland mycket annat. Det blev min introduktion till turkisk, arabisk, libanesisk och egyptisk musik.

Mannen bakom denna excellenta samling var ingen mindre än Richard Öhman. På den tiden spelade dj Richard mycket pop, rock och disco. De senaste tio åren har det mest handlat om det orientaliska. En lördag i månaden är det Oriental Ballroom på Ariman, en klubb som levt kvar ovanligt länge och som fortfarande är välbesökt. Dj Richard heter numera Dj Cheb Oman, och… ja. Han har börjat blogga. Det är go läsning, en inblick i en i Sverige underrepresenterad musikgenre som har klockrena kvaliteter som i Richard har en verklig expert på området. Jag trillar in på Ariman vissa lördagkvällar för att känna trycket. Mad Scientist’s Dancefloor Favourites har jag tappat bort. Men Umit Besens I love you finns i mitt iTunesbibliotek, liksom de riktiga favoriterna från förr.

22/3 2006

Little Big Science och Big Big Science

En utbredd uppfattning om laboratorier i allmänhet och Big Science-laboratorier i synnerhet är att de är spatiösa, modernt inredda och fyllda med hi-tech-grejer som massor av flatscreen-skärmar och små blinkande grejer. De enda ljud som hörs är svagt sus från luftkonditioneringen och enstaka klick från tangentbord. Det räcker att titta in genom fönstren på MAX-lab för att man skall tas ur den villfarelsen. Det är trångt, det går rör överallt och stora plywood-plattor är inredningstemat. Överallt ligger prylar. Små och stora grejer som ingen utom den som byggt dem och de som använder dem vet vad det är. Och så aluminiumfolie. I drivor. Aluminiumfolie är förmodligen det mest använda materielet på ett sådant labb. Golvet är av betong och ljudkulissen är ganska bullrig.

Men killarna och tjejerna på CERN har en annan arbetsmiljö. När man har några hundra miljoner euro att sätta sprätt på varje år kan man ju kosta på sig lite hi-tech och lite trevlig inredning. Det har man gjort. Den 16 mars invigdes CERN:s nya kontrollcenter, ett stort rum med 39 arbetsplatser och oräkneliga dataskärmar. Just det. Flatscreen. Blå heltäckningsmatta och rundade bordsskivor. Så skall det se ut. Eller som någon äldre släkting skulle ha sagt: Di rige di kan.

Snygga akronymer - och fula

Numera kan man inte starta en myndighet, sätta igång ett projekt eller bygga ett hus utan att ha en klatschig akronym. Vid Lunds Universitet finns exempelvis CIRCLE, LUCSUS och LUNARC. Viktigast verkar akronymer vara för större forskningsprojekt och lätt tveksamma statliga eller mellanstatliga myndigheter. Och vad står bokstavskombinationen VINNOVA för egentligen? Fejk-akronym, säger jag. Partikelfysiklaboratoriet CERN har lyckats bra, förutom att vara en förkortning betyder cern “kärna” på franska. Vad som helst var väl i och för sig bättre än CREEPLIOAFCRN (uttydning nedan) som CERN’s temporära föregångare hette.

Mitt i neutrinoskuren i natt snubblade jag över några av de vackraste akronymerna. I Arizona bygger man ett teleskop som heter VERITAS (Very Energetic Radiation Imaging Telescope Array System). På CERN finns ett neutrinoexperiment vid namn CHORUS (CERN Hybrid Oscillation Research apparatUS). Länken till EDELWEISS (Expérience pour DÉtecter Les WIMPs En SIte Souterrain) är död just nu, men det verkar vara något slags mörk materia-experiment i Frankrike. Fortsättning följer.

Ok. CREEPLIOAFCRN betyder Conseil des Representants d’Etats Européens pour l’Etude des Plans d’un Laboratoire International et l’Organisation d’Autres Formes de Cooperation dans la Recherche Nucleaire. (Ja, det är Robert Jungk som skriver om det.)

Vi letar efter världens konstigaste partikel

Robert Jungk berättar i sin bok The Big Machine - som för övrigt var den första historieskrivningen om CERN (1968) och som alla numera vet tillhör mina favoritböcker - om neutrinoexperimenten på CERN och Brookhaven på femtiotalet. Det var - och är - frågan om att detektera en partikel, och inte vilken partikel som helst. Till skillnad från exempelvis Higgs-bosonen som man letar efter just nu (hela LHC på CERN byggs för detta syfte) och som faktiskt verkar ha ett syfte, nämligen att vara orsaken till att större partiklar har massa (ett ganska blygsamt uppdrag för en liten partikel, tycker ni inte!) verkar ingen riktigt ha kommit på vad neutrinon är bra för. Den är ungefär lika stor som en elektron, men den har ingen laddning, och interagerar därför inte med någonting. Nästan. Miljarder neutriner bombarderar jorden varje minut. De kommer från hela världsrymden och far igenom oss utan en tillstymmelse till att bry sig om vad de passerar. Jungk beskriver bland annat förvåningen på CERN och BNL då man 1962 upptäcker att neutrinon inte bara verkar vara helt oberörd av vad som händer omkring den utan dessutom kan vara två olika! Numera vet man att det finns tre. Kanske det finns fler? Hur som helst skall man bygga en kubikkilometer stor iscontainer under Nordpolen som skall innehålla en mängd högprecisa instrument för att detektera neutriner och var de kommer ifrån. År 2011 är den färdig. Ungefär två miljarder kronor kostar den. Hoppas de kommer på att neutrinon hade stor betydelse vid Big Bang eller något annat viktigt.

The Ultimate Neutrino Page
History of the Neutrino
What’s a neutrino?

21/3 2006

Modeord i pressen

Språkbanken vid Göteborgs Universitet samlar text och lexikaliska data och bygger upp referensmaterial av olika slag som är tillgängliga på webben. Till exempel är det Språkbanken som gjort Svenska Akademins Ordbok tillgänglig på nätet (och det kan inte ha varit ett litet jobb!). Deras konkordansdatabas är inte bara väldigt kul att slå i, utan kan säkert dessutom vara användbar i vissa sammanhang. Visserligen är de olika korpusarna (det kan inte vara rätt pluralform) lite egendomliga ibland; den svenska psalmboken finns med, liksom Svenska Akademins Ordlista (uppl. 11). Press 65 och Press 76 innehåller “blandat tidningsmaterial på c.a 1,3 miljoner löpande ord från fem tidningar” från dessa år, sen finns DN från 1987 och blandat material från fem tidningar åren 1995, 96, 97 och 98, SvD från 2000 samt Göteborgs-Posten från 2001, 02, 03 och 04. Samt en hel del annat. Jag gjorde några sökningar på så kallade modeord för att se deras användning i dagstidningarna:

Ord	p65	p76	dn87	p95	p96	p97	p98	svd00	gp01	gp02	gp03	gp04
nano	0	0	0	0	1	8	22	4	11	11	18	29
ipod	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0	2	23
tillväxt	12	20	94	354	430	725	632	1356	614	815	946	1062
blogg	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0	11

Inte speciellt förvånande resultat, egentligen. Men det är märkligt att man inte pratade mer om tillväxt 1965 och 1976.

16/3 2006

Körkort är en prioriteringsfråga.

I p1-morgon idag diskuterades att färre unga tar körkort nu än för fem år sedan. Socialdemokraternas Hillevi Larsson kallade körkortet en “klassfråga” och talade om att barn till mer välbeställda föräldrar kanske klarar av att betala 15000 kronor för ett körkort men… ja, ni kan räkna ut vad hon sa sen. Vägverkets Tor Ramstedt hävdade att ungdomar i större städer kanske inte behöver köra bil, och att det är orsaken till minskningen av antalet utfärdade körkort. Sosse-Hillevi kontrade i bästa Bosse Ringholm-anda med att det bodde lika många ungdomar i större städer för fem år sedan, då det togs fler körkort… en vanlig meningslös diskussion i p1-morgon, alltså.

Ett par stilla reflektioner: (1) Om Hillevi och hennes partikamrater skulle kunna definiera vad de menar med “klass” innan de börjar gödsla med uttrycket så skulle en liten del av deras trovärdighet eventuellt kunna återställas. (2) Är det ett problem att färre tar körkort? Borde inte det snarare vara positivt? Med tanke på transportsektorns utsläpp av växthusgaser med flera motortrafik-relaterade problem, menar jag.

Och apropå radion: Man kan rösta på Årets Radioröst inför någon slags gala den 30:e mars. Från SR är Annika Lantz, Lisa Syrén och Lasse Granqvist nominerade. Vad hände med “Kristian Åström, Berlin”?

13/3 2006

Skellefteå flygplats har snott våren

I min djupa vinterdepression som jag aldrig skulle ha haft ett normalt år gick jag in på SMHI för att kolla vad som egentligen är fel med temperaturen i Skåne just nu. Förutom usel vädertjänst - jag menar: översiktskartor över Sverige kan man väl få i vilken sketen landsortstidning som helst - finns lite mätdata för nördar. Till exempel Extremer där senaste dygnets meteorologiska omåttligheter presenteras. Snacka om att strö salt i såren: Det senaste dygnets högsta temperatur uppmättes på Skellefteå flygplats! Vad skall de med vår däruppe? Som om Skellefteås flygplats gjort sig förtjänta av 6,9°C i mars! Norrland bor man i för att man tycker om kyla, Skåne bor man i för att man tål regn men mest gillar dygnsmedeltemperaturer mellan noll och tjugo grader. Jag tänker inte börja mässa om klimatförändringar som någon slags domedagsprofet, men visst börjar man undra vad det är frågan om. Är det någon därute i kölden som ens sett skymten av en snödroppe eller vintegäck så får ni gärna meddela mig, för nu börjar det banne mig bli bråttom.

Veckans politikerimitationer i Public Service

Bra politikerimitationer kan man nästan aldrig få nog av, och när det gäller just det är Public Service, P1:s satirprogram på söndagar, oftast en riktig fullträff. Göran Persson-imitationen slår det mesta jag har hört, men även Maud Olofsson, Marita Ulvskog och Ingvar Carlsson gör de fantastiskt bra. Som igår, då Ingvar Carlsson mötte Gun Hellsvik i studion:

Ingvar Carlsson: Hellsvik! Den gamla ödlan! Hon var ju en om möjligt ännu sämre justitieminister än både Leijon och Thage G Peterson!
Gun Hellsvik: Ja! Och dom var ändå två stycken! Det säger en del om min kapacitet!
Ingvar Carlsson: Är du här också!? Jag trodde det var en kaktus!

Igår hörde man dessutom Alf Svensson, Anitra Steen, Gudrun Schyman och Göran Persson tala om jämställdhet. Vad de pratar om har emellertid ganska liten betydelse, bara imitationernas förtäfflghet gör programmet till ett av de mest lyssningsvärda. Det sänds på söndagsmorgnar med repris på söndagskvällar, men finns givetvis som podradio (direktlänk: http://www.sr.se/Podradio/xml/p1_publicservice.xml) och så kan man lyssna på alla tidigare program på webben.

9/3 2006

Leonard Cohen och USA

Jag fick för mig att göra en spellista uteslutande med Leonard Cohen i min iPod imorse. Det gav en hel del sköna musikupplevelser både på väg till och från FPI idag, för det var ett tag sedan jag lyssnade ordentligt på Cohen. (Med ordentligt menar jag just i iPod cyklandes tvärs genom Lund.) Den mannen kunde skriva låtar, alltså. Finns det en skönare kärlekslåt än I’m your man? Det mesta är poesi på samma sätt som jag ofta hävdar att Bob Dylan skriver poesi, men av en helt annan karaktär. Leonard Cohen är på något sätt mer aggresiv i sitt bildspråk, mer rättfram. Nyss när jag cyklade hem lyssnade jag på Demoracy och upptäckte när jag lyssnade ordentligt på texten att det faktiskt är en riktigt slagkraftig beskrivning av USA, trots alla de brister en så pass kortfattad beskrivning av ett så oerhört mångfacetterat land alltid har. Jag tycker nog att “the cradle of the best and of the worst” är en perfekt sammanfattning av det. Eller:

“It’s here they got the range
and the machinery for change
and it’s here they got the spiritual thirst.
It’s here the family’s broken
and it’s here the lonely say
that the heart has got to open
in a fundamental way”

Sen fortsätter han med att beskriva sitt eget perspektiv, som amerikan*:

“I’m sentimental, if you know what I mean
I love the country but I can’t stand the scene.
And I’m neither left or right
I’m just staying home tonight,
getting lost in that hopeless little screen.
But I’m stubborn as those garbage bags
that time cannot decay,
I’m junk but I’m still holding up
this little wild bouquet”

Trots allt en ganska vacker beskrivning av ett svårgreppbart, komplext och motsägelsefullt Amerika.

* Jag vet att han är kanadensare, men han bor i USA.

Windows i bilar: Var noga med att ha airbag.

“Vi ser bilen som en mobil PC”, lär Manuel Simas, affärsutvecklingschef för Microsofts bilverksamhet, ha sagt till Financial Times. Följaktligen tänker Microsoft slå sig in på marknaden för operativsystem i bilar, rapporterar N24.se:

“Vid förra veckans bilmässa i Genève presenterade Microsoft och Fiat ett antal bilmodeller med operativsystemet Windows Mobile for Automotive inbyggt.”

Det påminner mig om en sak. På Ica Tuna, som ligger alldeles i närheten av min arbetsplats, har de infört ett datorsystem för att köpa snus, cigaretter och rakblad. Man trycker in sin beställning på en skärm och så skrivs det ut en liten lapp med en streckkod som kassabiträdet kan ta betalt för, och sen går kunden till en automat och trycker in den kod som också finns på den lilla lappen. Ganska omständigt, men det sparar plats i kassorna. För några veckor sedan skulle jag köpa snus, men skärmen man skall trycka på var svart. Kassörskan gick ut och gjorde någon typ av omstart, och en välkänd startbild dök upp:

Jag undrar vad Ica Tuna skall ha Internet Explorer, drivrutiner för laserskrivare, MS Röj och Officepaketet till. Ni skulle väl sälja tobaksvaror? Bygg ett unix-system med bara precis de funktioner som behövs, det är mitt tips. När det gäller bilar är jag lite mer orolig, för bilar har gjort sig kända för att vara livsfarliga för omgivningen om något går fel. Vilket det som bekant ofta gör i Windows XP.

8/3 2006

Arbete åt folket!

Fördelningspolitik. Trots en lätt socialistisk klang är detta ett ord som även jag - på ett grundläggande plan - gillar. Det handlar väl i praktiken om att med politisk styrning jämna ut inkomstskillnader, att göra den ekonomiska situationen för de fattigaste bättre, kanske på bekostnad av de rikare. Men det är självfallet medlen det handlar om. Den svenska fördelningspolitiken fungerar i allt väsentligt inte. Joakim Johansson, fil dr i nationalekonomi, skriver på DN debatt om förändringen i svenska låginkomsttagares situation jämfört med andra Europeiska länder:

“Statistiken pekar med andra ord på att svenska låginkomsttagare, mätt i materiell standard, sakta men säkert halkar efter låginkomsttagare i andra utvecklade länder.”

Orsaken är enkel: Försörjning av människor med hjälp av bidrag följer inte det normala mönstret för tillväxt och förbättrad standard. Som bidragstagare kan man inte bli befordrad eller söka ett jobb med högre lön, och man har begränsade möjligheter att spara och göra privata investeringar för att öka sin materiella standard. Det exempel som ligger närmast för mig att ta upp är studiemedlet, eftersom det är det enda bidrag jag har personlig erfarenhet av. Pengarna betalas ut i princip utan motprestation. Man måste visserligen läsa minst 15 poäng per termin för att utbetalningarna skall fortsätta, men det finns ingen som helst möjlighet att öka inkomsten om man är speciellt ambitiös eller driven. Helt enkelt eftersom man inte får betalt för vad man gör utan för… ja, vad? Vad får man betalt för?

Jag är absolut inte motståndare till sociala skyddsnät, om de är just skyddsnät. Att 20 procent av befolkningen på ett eller annat sätt är beroende av bidrag för sin försörjning betyder just precis att 20 procent av befolkningen inte har några som helst möjligheter att vare sig på kort eller lång sikt påverka sin ekonomiska situation. Om de inte sätts i arbete. Joakim Johansson:

“Den som värnar den fattigaste delen av befolkningens väl och ve borde därför kämpa för att en betydande del av dessa människor går från utanförskap till arbete. Paradoxalt nog innebär det att den fattigare delen av befolkningen skulle gynnas av mindre fördelningspolitik och mer politik som syftar till att förbättra den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.”

Som jag ser det är det sistnämnda ett exempel på lyckad fördelningspolitik: att erbjuda varje människa tillräckliga förutsättningar att försörja sig själv. Det är kontraproduktivt och osolidariskt (just det, osolidariskt!) att erbjuda bidrag som alternativ till arbete med lön annat än i absoluta nödfall.

Vårens skivsläpp närmar sig

1/3 2006

The Late Show with Leon Lederman

I senaste numret av den fantastiska tidskriften Symmetry berättas om en happening på Fermilab (US National Laboratory i närheten av Chicago) den 1 december 2005 då nobelpristagaren i fysik 1988 Leon Lederman höll en partikelfysik-talkshow för en aula fylld med skolungdomar. Man kan titta på hela showen via denna ström från Fermilab. Konceptet är hel-coolt. Tvärtom vad man kanske kan tro har partikelfysiker faktiskt humor, vilket man märker om man läser Symmetry eller till exempel Robert Jungks bok The Big Machine (Scribners 1968). Lederman genomför sin show som en klockren pastisch på David Letterman, utom att den givetvis innehåller många föreläsnings-element också. Barnen skall ju lära sig något när de lyssnar på en nobelpristagare. Ledermans inleder:

“We are at Fermilab, and Fermilab is the world’s best laboratory. We have some colleagues abroad, in Switzerland, claiming they have the world’s best laboratory, but they don’t. We have it.”

Sedan har han gäster - fysiker - som intervjuas, han har små fysik-sketcker, och han drar typiska talkshow-skämt, som detta:

“Two atoms are walking down the street when one says, ‘Help! I think I lost an electron.’ His friend asks: ‘Are you sure?’ ‘Yes, I’m positive!’”

Och där kommer cymbalslaget, förstås. The Top Ten List finns också med, men den är utökad till 14, eftersom den innehåller “14 Ways to Know You Have Won the Nobel Prize”. Här är två:

14. Your telephone rings at 6 a.m. and someone with a Swedish accent invites you to a party.
5. Nobelists are supposed to know everything. You find yourself chairing two advisory committees: one on the prevalence of measles in Guatemala and the other on income tax laws in North Dakota.

Och apropå Nobelpriset:

“Physicists have three other prizes they can win: one for physicists who can count and one for physicists who cannot count.

Förutom humorn (som jag föreställer mig tilltalar mig något mer än mer än er läsare) är det faktiskt riktigt intressant att höra fysiker intervjuas om sitt ämne, sitt arbete och sin forskning i talkshow-formatet. På många sätt är det faktiskt betydligt mer spännande än när Jennifer Aniston och Wyclef Jean gästar Letterman och babblar om sin senaste film eller skiva. Det här borde man göra mer av.