Om förtals-epost och bloddopning

Den så kallade “smutskastningskampanjen” mot Fredrik Reinfeldt, som det spekuleras har större proportioner än vad vi hittils sett, påminner inte så lite om en dopningskandal inom idrotten. Jag kommer främst att tänka på skid-VM i Lahtis 2001 då hela finska landslaget ertappades med att systematiskt ha använt den förbjudna substansen Hemohes. Mitt minne av händelserna är inte helt knivskarpt längre, men det gick till ungefär så här:

Efter den inledande distansen på 15 km klassiskt åkte finske åkaren Jari Isometsä fast i dopingkontrollen. (Loppet vann Per Elofsson. Inga finnar utom Isometsä åkte.) Någon dag senare satt han på presskonferenspodiet, och på var sin sida om honom satt finske landslagsläkaren (vars namn jag glömt) och förbundskaptenen Kari-Pekka Kyrö. Isometsä förklarade skamset att han ensam och helt på eget bevåg tagit otillåtna medel, och landslagsledningen fördömde den enskilde åkarens dåliga omdöme. Isometsä blev avstängd och åkte hem. Mästerskapet hade befriats från fusket. Trodde vi.

Bara några dagar senare gjorde Wada (Internationella Anti-Doping Kommittén) ett oannonserat tillslag mot den finska förläggningen. Man fann mängder av utrustning för bloddopning, och tester gjordes av hela finska landslaget. Varje finsk åkare var dopad med Hemohes, och landslagsledningen hade organiserat alltihop. Den största dopingskandalen i längdskidåkningens historia var ett faktum. Det visade sig senare att finska landslagsledningens klumpiga hanterande av kanyler och blodpåsar (jag kommer att tänka på ip-nummer) var en av de saker som ledde Wada på rätt spår.

Slutsatserna överlåter jag åt andra att dra.