Vi kan spela tärning om det istället!

Enpartistaten.se fortsätter att kommentera och kritisera på ett mycket initierat och välformulerat sätt. Idag kommenterar de Olof Peterssons inlägg på DN Debatt i vilket problemen med Konstitutionsutskottet och dess ledamöters dubbla roller begrundas och bringas i ljuset med konstitutionellt perspektiv. Både Olof Petersson och Enpartistaten.se påpekar frånvaron av en riktig ansvarsutkrävande och granskande makt i Svensk politik. Denna demokratiska brist har enligt Enpartistaten.se “bidragit till Persson-regimens arrogans” och enligt Olof Petersson riskerar den att “undergräva allmänhetens förtroende för det demokratiska systemet”. Båda är på helt rätt spår, även om de tycks ha lite olika agenda. KU:s granskning av Tsunamikatastrofen har verkligen blottlagt ett fundamentalt problem som riskerar att undergräva demokratin som sådan i Sverige, och som nog faktiskt redan gjort det. I ett land som Sverige, där den ideologiska debatten har gått i stiltje och folk verkar rösta på det parti som ljuger bäst, är demokratin hotad på allvar. Regeringspartiet kan fortsätta att ljuga och missköta sig, för ingen seriös granskning sker. Det är enkelt att hänvisa till de allmänna valen och säga att regeringar måste vinna väljarnas förtroende varje val för att sitta kvar, men man kan inte kräva av väljarna att de skall utföra en kontinuerlig och grundlig granskning av makten i den omfattning som krävs. Om ingen granskande instans finns som kan blottlägga politikernas lögner och missdåd för folket kommer folket att fortsätta tro på lögnerna och köpa bortförklaringarna av missdåden. Politiker ljuger, politiker begår misstag, politiker undviker gärna att erkänna sina misstag. Det är tyvärr naturligt och det gäller hela den politiska skalan. Om demokratin skall fungera krävs att väljarna förses med information grundad på professionell och saklig granskning. Annars kan vi lika gärna spela tärning om regeringsmakten.

Uppdatering: Carl Bildt är inte längre aktiv i svensk inrikespolitik, och kan därför tillåta sig att frångå den svenska politikerlinjens ständiga rävspel och vridande av sanningar. På ledarsidan i SvD idag resonerar han kring problematiken att en statsekreterare (Danielsson) kan ljuga för en granskningsinstans (katastrofkommissionen) utan att det får påföljder. Och nästan ännu värre: utan att folk blir mer förbannade. Carl Bildt är också inne på lögnspåret. Fler borde följa efter.