31/1 2006

“Windows-sucken”

David Parmet skriver en mycket underhållande krönika på AppleMatters om när hans fru plötsligt köper en ThinkPad och därigenom stör Macens dominans i deras gemensamma hem. Bäst gillar jag “Windows-sucken”, ett fenomen jag känner väl igen från min tid på den mörka sidan:

“And then there’s the sigh. If you spend any time around Windows users using Windows, you’ll hear it. That sigh of resignation when something freezes up, pops up or chokes up. When email is being downloaded and every other process grinds to an intelligent halt. The sudden ‘unexpected’ reboots, the demands to upgrade and install patches again and again, the Blue Screen of Death - the fun stuff us Mac users never get to experience.”

“Så enkel är inte världen.”

Roland Andersson, biträdande förbundskapten i fotboll, hamnade i blåsväder för ett par veckor sedan då han försökte ge en nyanserad bild av de kulturskillnader som finns i världen. Naturligtvis hudflängdes han i pressen, det var ju attan att saken gällde kvinnors rätt att gå på fotboll i ett muslimskt land. Lite dumt av herr Andersson att inte förstå vilken rävsax han klev i. Jag tyckte personligen att karln gjorde ett mycket förnuftigt uttalande:

“Svenskar kan inte bara komma hit och sätta en svensk stämpel och säga att det är vi som har rätt och dom som har fel. Så enkel är inte världen.”

Jyllandsposten ber om ursäkt på danska, engelska och arabiska i dagens utgåva. Skämtteckningarna föreställande profeten Muhammed har orsakat bojkott av danska varor i Saudiarabien och brännandet av danska flaggor i Gaza. Det ligger något ganska tragiskt över denna totala oförmåga att kommunicera öppet och respektfullt mellan länder med olika kulturer. SvD skriver:

”De teckningar som Jyllands-Posten och senare också den kristna norska tidningen Magazinet publicerat är satiriska med anspelningar på kvinnoförtryck och konflikten med Israel” (min kursivering)

Så länge man bara spelar fotboll och exporterar filmjölk till varandra är allt bra. Men så fort man snuddar vid något väsentligt blir det tal om bojkotter och annat destruktivt. Jag vill inte lägga skulden på vare sig danskar, saudiaraber, palestinier eller svenskar. En dansk tidning måste kunna publicera skämtteckningar om vad de vill. Muslimer måste få reagera om de känner sig kränkta. Man borde ha lyssnat på Roland Andersson: Det är enkelt för oss att hänvisa till tryckfrihet och yttrandefrihet, och även om jag naturligtvis också anser att det är fundamentala mänskliga rättigheter kan man inte bara “säga att det är vi som har rätt och dom som har fel. Så enkel är inte världen.” Och det gäller naturligtvis folk som bränner flaggor också.

29/1 2006

Ariman - mitt andra hem

Det händer inte så sällan att jag sitter på Ariman och (med eller utan kaffe) läser, löser Sudoku eller babblar med mer eller mindre hårt arbetande före detta kollegor. Ariman är ett sådant där ställe som är tämligen oersättligt. En gammal vän som för ett halvår sedan valde exil i Kungliga Hufvudstaden sammanfattade det hela så här när han var hemma i Lund över julen:

“Andra ställen är sådana som det finns fler av överallt. Det finns till exempel säkert flera ställen som Stortorget - fast bättre - runt om i världen. Men Ariman… det finns inget som Ariman.”

Varför skriver jag då denna kärleksförklaring idag, efter ett nästan tioårigt äktenskapsliknande förhållande? För att Ariman nu tagit ett stort steg mot absolut fulländning: Trådlöst nätverk. Personalen får nog helt enkelt vänja sig vid att jag är här ännu mer i fortsättningen. Och FPI får plötsligt en betydligt mer konkurrensutsatt position.

27/1 2006

Webb-arkeologi, del 2: Sidsugaren

Om man själv vill dra sitt strå till stacken och spara information från nätet för framtiden, finns ett mycket behändigt verktyg. Via TUAW hittade jag idag det fantastiska programmet SiteSucker, som är precis vad det låter som: en dammsugare för webben. Skriv in en URL och SiteSucker laddar ner allt innehåll under den till valbar mapp på hårddisken. I inställningarna anger man vilka filtyper (bilder, pdf, andra dokument) man vill ha, och i hur många led nedladdningen skall göras. Förutom att vara ett verktyg för säkerhetskopiering av en egen hemsida och allt dess innehåll, är detta utmärkt om man vill spara saker på nätet för att återkomma till senare, och vara säker på att inte förlora något. Dessutom effektiviserar det nedladdning av specifika filer. Nyss provade jag att ladda ner samtliga av CERN:s annual reports i pdf på samma gång. Slut på det evinnerliga högerklickandet! Och vet ni vad det bästa av allt är? Programmet är gratis.

25/1 2006

180 personer på scen:
Kung Oidipus är omringad.

Den här posten hade varit i kategorin reklam om jag haft en sådan kategori. I morgon kväll ges i Malmö Konserthus Igor Stravinskys operaoratorium Oedipus Rex efter Sofokles kända tragedi. Jag är på scen, bland ca 180 andra. Med hjälp av Malmö Symfoniorkester, fem solister (bland dem en personlig favorit: mezzosopranen Charlotte Hellekant), en 80 man stark kör (Lunds Studentsångförening, Svanholm Singers och herrarna i Lunds Vokalensemble) och berättare/recitatör skall snaran kring kung Oidipus dras åt och hans fruktansvärda dubbelbrott bringas i ljuset. Dirigent för spektaklet är Lawrence Renes, för övrigt en av de mer engagerade dirigenter jag haft att göra med som korist. Ett mäktigt verk - kanske det svåraste jag sjungit (jag undrar vad Stravinsky hade emot förstebasar) - och en upplevelse inte bara musikaliskt utan till stor del även litterärt och dramatiskt, trots att dramatiseringen i jämförelse är frånvarande i vår uppsättning imorgon. “Fåtal biljetter kvar” skrev jag här först, men kollade igen nu precis och såg att det är slutsålt. Nu förlorade visst den här posten lite av sitt syfte…

Programblad (pdf)

Webb-arkeologi

Emellanåt når mig rykten på gränsen till konspirationsteorier om att all information som sänds över “internet” - med vilket jag antar menas all information som passerar en sådan där DNS eller vad det nu heter - sparas på enorma servers någonstans i världen. Det innebär att varje hemsida som någonsin besökts och varje email som någonsin skickats lagras. Ungefär där slutar berättelsen; huruvida det är CIA eller KGB eller NSA eller FBI eller Interpol som har hårddiskar på sammanlagt några tusen yottabyte (yotta = 10^24) framgår sällan. Men tanken är ju lustig.

Oavsett vilket så finns det en publik arkivserver vid namn WaybackMachine som tillhandahåller “fyrtio miljarder hemsidor arkiverade från 1996 och fram till för några månader sedan”. Man trycker helt enkelt in adressen och får en lista på datum vid vilka hemsidorna arkiverats. Sen är det bara att kicka loss i nostalgin. Jag tittade på Sydsvenskan den 22 januari 1996, sannerligen en kontrast till dags dato. Skall kolla lite mer senare idag.

24/1 2006

Tusen Google-elever gör ingen kunskapsekonomi

Forskning och Framsteg skriver på sin blogg om Googlande elever, och publicerar ett typiskt svar från elever som tillfrågas om sina Google-vanor:

“Hur gör ni när ni söker information då?
Elev 1: Vi söker på Google. Elev 2: Google. Elev 3: Alta Vista.
Om du söker på Gustav Vasa så får du kanske tusen träffar. Hur gör du då?
Ja, då tar jag första bästa.
Första bästa?
Ja, det brukar ju stå matchning.
Kollar du vem som har gjort sidan?
Nej. Jag brukar bara skriva ut.”

Det är kanske inte så märkligt att skolelever beter sig på detta sätt, speciellt om ingen lär ut hur man söker och hanterar källmaterial. Och där ligger med all sannolikhet det verkliga problemet: Uppenbarligen gör ingen lärare det. Som om det inte vore nog med bristen på förkunskaper bland studenter vid universiteten närmar sig den dag då Google-eleverna dominerar studentpopulationen vid universiteten. Enligt Forskning och Framsteg är den redan här. Knowledge-based society? Knowledge-based economy? Wake up and smell the coffee.

21/1 2006

The Social Construction of Snow Chaos

Jag var på väg hem från Stockholm igår. Just det, mitt i snökaoset. Tåget gick bara till Eslöv och hade dessutom fel på någon slags antenn eller något annat så ankomsttid till Eslöv var mer än en timme senare än ankomsttid till Lund enligt tidtabell. Sen skulle bussar gå vidare till Malmö och Lund. Men bussarna lät vänta på sig och en ganska ansenlig mängd människor var strandsatta i nöjesmetropolen Eslöv. Egentligen är det fantastiskt hur vi i Skåne hanterar det här med snö. Det faller en eller möjligen två decimeter, och omedelbart inträder undantagstillstånd. Snökaos. Folk blir liksom paralyserade och ingenting fungerar; tågen slutar gå, folk kör av vägen. Trots att det egentligen inte alls är omöjligt att ta sig fram, eller borde inte vara omöjligt, om snöröjningen fungerat. I alla andra städer jag har bevittnat snöfall har saker och ting fungerat åtminstone nästan som vanligt. Och den självklara frågan infinner sig ganska snabbt: Blev folksamlingen på Eslövs station upprörd och paralyserad för att det var snökaos, eller blev det helt enkelt snökaos för att folk var upprörda?

Själv var jag ganska road, i synnerhet som en öppen krog precis vid stationen kunde förse mig med en stor välsmakande mellanöl. Men också för att många intressanta beteenden yttras i sådana här relativt “extrema” situationer. Sovjetromantik: SJ-konduktören ondgör sig över taxichaufförernas ovilja att köra folk ut på landet “Så är det i avregleringarnas tid, de kör bara dit de vill.” Ungdomars sorglöshet: Pojkhandbollslaget från Linköping som roade sig med snöbollskrig. Statliga järnvägsbolagets fantastiska service: Ur högtalarna på stationen hördes ca var femtonde minut meddelandet att “all tågtrafik är inställd”. Värdefull information.

Men det mest absurda blev jag inte varse förrän vi faktiskt var på väg till Lund (ca 23.45 kom jag med en buss): E22 var inte snöröjd. Men tänker man på det så är det ju klart att Vägverkets personal hellre resignerar inför snökaoset än ger sig ut mitt i natten och röjer motorvägar. I synnerhet som den Skånska befolkningen och dess förtroendevalda och ansvariga tjänstemän verkar acceptera att motorvägen snöar igen helt. Det är ju ändå snökaos.

20/1 2006

Spela pacman!

I brist på grejer att blogga om presenterar jag en ny feature här på Homeboy Yksel: Arkadspel direkt på bloggen! Klicka här eller i menyn till höger för att lira lite gammal hederlig pacman. Spelet kommer från The PCman website.

19/1 2006

Testresultat offentligt: 80% nörd.

En kollega i Stockholm hade mig att göra ett test på nätet som syftar till att finna ut hur mycket nörd man är. Jag skall inte påstå att jag hade invändningar mot att göra det, jag har ju tidigare konstaterat att jag är en nörd. Testet var faktiskt riktigt kul, det innehöll frågor som “Kan du ditt IP-nummer utantill?”, “Äger du en grafritande miniräknare?” och “Hur många ämnen i periodiska systemet känner du till?”. Det konstaterades att jag är 80% mer nörd än andra människor. Det får man väl vara nöjd med?

12/1 2006

Birgit Nilssons höga C

En svensk världssopran har alltså gått ur tiden. Jag har en märklig allergiartad relation till sopraner i allmänhet: röstläget tilltalar mig helt enkelt inte. Det är lite anmärkningsvärt eftersom jag nästan alltid njuter av tonerna från mezzosopraner. Men visst kan man bli fascinerad och fylld av beundran inför duktiga solister oavsett röstläge. Inte minst när de gör sina übermensch-prestationer. Varje gång jag lyssnar på Carmina Burana - det är i och för sig inte så ofta - blir jag lika förvånad över att det faktiskt finns så höga toner som sopranens högsta i Dulcissime, det är ett d. Likaså när jag nu nyss lyssnade på “Birgit Nilssons höga C” på SvD. Det är magnifikt. Jag låter denna ganska spontana kommentar utgöra en slags hyllning till en bortgången svensk världsstjärna.

11/1 2006

The Geigerpod

Efter att det där globala kärnvapenkriget man brukade skrämma barn med för 30-40 år sedan verkligen ägt rum kommer alla iPods vara överflödiga och onödiga. Alla utom denna, som är en iPod inbyggd i en geigerräknare. Den kan alltså varna en om man utsätts för joniserande strålning samtidigt som man lyssnar på musik. Galningar. Följ hela konstruktionsprocessen i detta album på Flickr.

“What’s an Intel chip doing in a Mac?
A whole lot more than it’s ever done in a PC.”

Sedan World Wide Developers Conference i juni förra året har Macvärlden väntat på nya Macar med intelprocessorer, vilket utlovades då. Igår introducerades nya iMacen och en helt ny, ultrasnabb, lätt, tunn bärbar vid namn MacBook Pro. De ser rätt coola ut, faktiskt. Men coolast av allt är reklamfilmen för Apples övergång till Intel och den slogan som skall marknadsföra bytet: “What’s an Intel chip doing in a Mac? A whole lot more than it’s ever done in a PC.” Amen.

(Upptäckte för övrigt nyss att Google Earth nu finns i skarp version även för Mac.)

8/1 2006

Bästa bilderna från 2005

Time Magazine’s Best Photos of the year 2005 bör man inte missa. Bilden ovan är från New Orleans, vilket naturligtvis är ett dominerande tema bland de 24 bilderna. I övrigt märks speciellt ilastningen av en kista insvept i amerikanska flaggan i ett passagerarplan och den lilla pojken som leker vid muren på Västbanken.

45264 gratisprogram till mac

En av Windows-världens äldsta och mest seglivade myter om Mac är att det inte finns lika många program till Mac som till Windows-miljöer. På spelfronten är det ingen tvekan om att detta stämmer: Ibland saknar jag Need for speed så jag nästan blir sjuk. Jag spelade det jättemycket på min PC, men spelet finns inte till mac. När det gäller program i övrigt är jag mer tveksam till påståendet att det skulle finnas färre program. I synnerhet efter att ha surfat in på MacForge, som har listat 45264 program för mac med öppen källkod, dvs gratis. Vilken present!

(Via MacPro.)

4/1 2006

CERN made my day (igen).

Jag sitter idag och söker information angående Sveriges medlemsskap i CERN, rapporter, utvärderingar etc. Det är en verksamhet som stundtals kan kännas hopplös: ansvariga på Vetenskapsrådet som fortfarande är jullediga och därför inte svarar på epost eller i telefon, rapporter som enligt katalogen skall finnas på UB men som förkommit, med mera. Men också intressant - jag roas av upptäcktsfärder genom källhänvisningar och litteraturlistor och många trådar går att följa till intressanta personer som skrivit vettiga saker. Mest för att kolla gick jag in på CERN:s elektroniska arkiv, som tidigare gjort mig lycklig på grund av sitt detaljerade innehåll. Det blev dagens stora händelse när jag tittade igenom det elektroniska arkivet av årsrapporter: Tro det om ni vill, men de har faktiskt digitaliserat alla rapporter sedan grundandet 1955! Och de finns att ladda ner! Nu kan man ju fråga sig hur stort intresset är för ett dylikt e-arkiv hos andra än mig. Men frågor av den typen äger nog sin relevans för det mesta skräp jag slösar tid med att publicera på denna blogg. Tänkte mest dela med mig av min glädje över att webbens uppfinnare förstått att ta vara på webbens kanske mest användbara funktion: information åt de informationssökande. Hurra!

3/1 2006

Socialdemokrater #3: Mona Sahlin

Mona Sahlin skulle troligtvis aldrig ha kunnat göra comeback efter Toblerone-affären om hon haft en annan chef än Göran Persson. Men sistnämnde potentat är ju väldigt mån om att ha total kontroll över makten, så då passar det ju bra att ha ministrar som Mona Sahlin, tvungen att genom lojalitet mot chefen tacka för sin andra chans (eller tredje… eller fjärde?). En av de märkligaste titlarna har hon hur som helst: samhällsbyggnadsminister. En minister med så sovjetklingande uppdragsbeskrivning går tydligen bra att ha, men Lars Ohly får inte kalla sig kommunist. Det är bländande. Som samhällsbyggnadsminister uttalade sig Mona Sahlin igår i DN om kärnkraftsavvecklingen, och sa att stängningen av Barsebäck lugnat dem som känt oro för att avvecklingen inte skulle bli av. Nu kan diskussionen istället inriktas på vad som skall ersätta kärnkraften, tycker samhällsbyggnadsministern. Arrogant i sin maktfullkomlighet och brist på verklighetsförankring föresvävar det tydligen inte Sahlinskan att frågan om vad som skall ersätta kärnkraften kanske skulle ha avgjorts innan man började stänga reaktorer. Så där bygger man inget samhälle, Mona! Men det förstår ju inte ni socialdemokrater.

Tidigare avsnitt i serien: #1 Glappkäft Ringholm (20/9-05), #2 President Persson (30/9-05)

Fildelningens försvarare bildar parti

Några lustigkurrar har startat Piratpartiet, ett enfrågeparti (eller snarare fåfrågeparti) som har som mål att ta sig in i riksdagen i år. Partiets huvudfrågor gäller avskaffande av all form av immaterialrättsliga skydd, avskaffandet av alla lagar som “förbjuder, begränsar eller bestraffar informationsspridning (annat än personuppgift och uppgift om rikets säkerhet)”, samt att Thomas Bodström svartlistas från alla offentliga uppdrag. Nyss nämnde minister skall om partiet får sin vilja igenom ägna sig åt att sälja korv utanför riksdagshuset. “[P]å den platsen kan han åtminstone inte göra någon skada.” I faq:en på förstasidan finns den obligatoriska “Är ni på allvar?” och svaret: “You had better believe it. This is the real thing.” Jag dristar mig att fortsätta ställa mig tveksam till äktheten i denna partibildning några dagar till.