Den svenska skolan:
“Alla skall vara lika dåliga”

Nästan var tredje student vid LTH missar idag första tentan i matematik, skriver Sydsvenskan idag. LTH:s matematiklärare är oroade över att studenterna har allt sämre förkunskaper och fem anledningar till kraftigt försämrade mattekunskaper hos novischerna lanseras: (1) fler studenter antas till utbildningarna, (2) mindre matematikundervisning på gymnasiet, (3) formelsamlingar och miniräknare används flitigt i gymnasiet, men aldrig i högskolematematiken, (4) högt gymnasiebetyg i matematik ger ingen fördel - snittet räknas och (5) gymnasieskolans undervisning saknar flera begrepp som är centrala i högskolematematiken.

Felet är alltså gymnasiets och jag har svårt att tänka mig att problemet inskränker sig till matematikområdet. Men det svenska skolsystemet har ju länge arbetat målmedvetet efter principen att alla helst skall vara lika dåliga. Jag har slutit mig till att det ligger någon slags absurd och milt uttryckt missriktad jämlikhetstanke i det. Det räcker faktiskt med en tillbakablick på min egen skolgång: Jag var ganska ointresserad, men det fanns det nog en god anledning till. Jag anser att skolans främsta uppgift - på alla nivåer - är att entusiasmera varje elev att intressera sig för en eller flera saker och sedan ta tillvara det intresset. Men då måste man också tillåta att vissa elever är duktigare än andra, exempelvis i matematik.

Två saker är jag just i denna stund mycket glad över: att jag inte längre vikarierar som mattelärare på högstadiet (det var en ganska tragisk upplevelse) och att jag ännu så länge inte har några barn som måste genomlida sosseskolan.