28/12 2005

Blogga och dö

Detta märkliga år då alla startat bloggar stängs även en blogg, fyra dagar innan 2006. Thomas lägger ner. Varför? Hade han bytt ut sina svepskäl mot något slags försvarstal innehållande något eller några av orden “mainstream”, “överflöd” och “modefluga” hade jag förstått. För så känner jag ibland. Jag startade Homeboy Yksel förra året. Glad är jag för det, för 2005 har liksom raderat ut mig mer än jag trodde var möjligt. “Blogga eller dö”, skulle man kunna sammanfatta det gångna årets kultur- och mediaSverige. Kanske “Blogga och dö” vore mera passande. Ett är inte ett stort tal. Homeboy Yksel är inte ett stort namn. Vi får väl se vad nästa år har att bjuda på.

22/12 2005

Klassiker som gratis ljudböcker

“Lend your voice to a good cause!” Junk tipsade om en sida som heter Libravox där böcker som inte längre regleras av copyright finns som ljudböcker alldeles gratis. Det hela bygger på att folk på volontärbasis läser in kapitel ur “fria” böcker digitalt och laddar upp dem. Sen är ljudfilerna tillgängliga för alla som vill ladda hem och lyssna. I deras arkiv finns redan klassiker som Mary Shelley’s Frankenstein (den har jag redan laddat ner!), Dickens’ Christmas Carol och Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. På gång är bland annat Alice i Underlandet, Kafka’s Processen och en av mina absoluta favoriter: Just så - historier av Rudyard Kipling. Och mer kommer!

19/12 2005

Datasäkerhet? Jag har ju Mac.

Som biträdande dataansvarig på min instituition fick jag alldeles nyss en “julhälsning” från LDC - Lunds Datacentral. Den innehåller bland annat uppmaningarna:

• Se till att du har de senaste Windows uppdateringarna
• Se till att du har det senaste antivirusskyddet med de senaste uppdateringarna
• Ladda aldrig ner program från otillförlitliga platser
• Öppna aldrig mail från okända avsändare
• Öppna aldrig bilagor som kommer från okända avsändare
• Skaffa någon form av antispionprogram
• Se till att du har någon form av brandvägg

Jag fick verkligen anstränga mig för att inte trycka “svara” och skriva: “Men jag har ju Mac!”

Mel Gibson for Governor (!)

Mel Gibson gjorde några underhållande rollprestationer i Dödligt Vapen-filmerna på 80- och 90-talen. Utöver det har han bland annat skämt ut sig med Braveheart och visat sina goda sidor i Maverick. När jag förra året varit och sett The Passion of the Christ var jag helt övertygad om att karln fullständigt förlorat förståndet. Jag har aldrig sett en så vulgär film på bio. Sällan någon mera onödig heller. (Jag skall dock erkänna att jag hoppas lite på en uppföljare: The Passion 2 - Resurrection skulle kunna bli en riktigt rolig kalkon!). En dåre i Kalifornien (som vad det verkar har Republikanska partiets välsignelse) har nu startat hemsidan melgibsonforgovernor.com. Just precis. En kampanj för att få den galne skådisen att ställa upp i guvernörsvalet när Schwartzenegger slutar. På sätt och vis tycker jag om det här: USA är ju landet där allt sådant här händer. Snacka om mångfald när sådana idioter bereds plats i den offentliga debatten!

14/12 2005

Karl Bertil Jonsson kunde väl volontärarbetat istället?

Det är synd att våldföra sig på vackra gamla sagor. Den folkkära berättelsen om Karl Bertil Jonssons julafton - ett ypperligt bevis på Tage Danielssons förnämliga berättarkonst - tillhör den kategorin. Joakim Stymne gör emellertid en tänkvärd betraktelse i dagens SvD då han påpekar att ändamålet inte helgar medlen ens när det gäller Karl Bertil Jonssons ädelmodiga Robin Hood-äventyr på julafton. Man behöver inte stjäla för att kunna ge.

7/12 2005

Opera om bomben

Partikelfysiken har fått uppmärksamhet i teatervärlden bland annat genom pjästerna Copenhagen och QED. Den förra handlar om Niels Bohr’s eventuella möten med Werner Heisenberg under kriget och är en lysande skildring av svårigheter som enskilda forskare kan erfara då deras ämnesområde blir exploaterat i politiska eller militära syften. Givetvis är det fråga om Nazitysklands försök att bygga en atombomb och de personliga kval Heisenberg lider inför detta. Jag fick aldrig tillfälle att se pjäsen, men fick manuset i present och det var mycket spännande att läsa. QED (som står för Quantum Electrodynamics) lär enligt denna sida handla om fysikern Richard Feynman.

Nu har en opera(!) som handlar om Manhattanprojektet (det amerikanska atombombsprojektet 1942-45) haft premiär. Tidskriften Symmetry som ges ut av SLAC och Fermilab och som jag prenumererar på, recenserar operan i senaste numret. Den heter Doctor Atomic och musiken är skriven av John Adams. Librettot är ett hopklipp av officiella dokument, brev, intervjuer och J R Oppenheimer’s favoritpoesi. Enbart utifrån texten är jag beredd att kalla följande passage en av världens i särklass bästa operakörer:

“Matter can neither be created nor destroyed
but only altered in form
Energy can neither be created nor destroyed
but only altered in form”

Naturligtvis slutar den tre timmar långa operan med Hiroshimabomben. Recensenten Mary K Miller skriver:

“(…) Then all goes quiet, we see the greenish glow of a distant explosion on the faces of the chorus, and then hear the soft voice of a Japanese woman asking for a drink of water - taped testimony from a Hiroshima survivor. Thus, the opera ushers in a new age.”

En näringslivsnisse gör bort sig

Ibland förvånas man. Ordentligt. Med Sydsvenskan idag följde en annonsbilaga från Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, med anledning av dennas 100-årsjubileum. VD:n Stephan Müchler presenterar inne i bilagan “tio punkter för Sydsveriges framtid”, och föga förvånande är ESS med. Men herr Müchler borde ha läst på lite innan han lät publicera sina tankar kring neutronspridningsanläggningen. Så här lyder de:

“ESS är en avancerad anläggning där fysiker kan se vad som sker inne i molekyler, de minsta byggstenarna i universum. Det ger enorma möjligheter att hantera energiproblem, ta fram material och medicin samt förbättra miljön. Det skulle bli den största utländska forskningsinvesteringen i Sverige någonsin. Nobelprisklass.”

Okej, ESS är avancerat, och det där med material och medicin var rätt. Men molekyler är inte riktigt universums minsta byggstenar, och frågan är om det verkligen sker något inne i dem (snarare är det intressanta hur de ser ut och därmed hur de beter sig). Sen undrar jag var han fått det där med energiproblem och miljön ifrån. För att inte tala om Nobelpriset: Räcker det med att bygga ESS i Lund för att få det? Och vilket är det man i så fall får? Och vem får det? Müchler själv?

4/12 2005

Äntligen mer tv via nätet.

Som jag tidigare meddelat äger jag ingen tv numera. Det stör mig väldigt lite att vara utan denna ofta förslappande och aktivitetssänkande accessoar - tvärtom är jag mycket nöjd med det. Film kan man hyra och titta på i datorn, fotboll kan man se på en pub eller hemma hos någon, det är alltid trevligare. I övrigt är tv-utbudet mest av slötittar-karaktär, möjligen med undantag för vissa utvalda tv-serier, som exempelvis Lasermannen som nu börjat sändas i svt. Jag gillade boken av Gellert Tamas och skulle gärna vilja se dramaserien. Men jag vill gärna välja när jag skall se den. Och så plötsligt visar det sig att svt utökat sitt webbutbud. Nu kan man se dramaserier (och mycket annat) streamat via svt.se! Så även Lasermannen. Skall se första avsnittet nu.

En eloge till statstelevisionen som inser att nätet är det överlägset bästa mediet för informationsspridning i alla dess former.

3/12 2005

Se när Gävlebocken bränns. Live!

Den gigantiska julbocken i Gävle brukar brännas upp varje år. Någon tidning har alltid en liten notis om pyromanernas framfart. Gävle kommun har i år fixat två webbkameror (1, 2) så att man kan följa bockens öde. Coolast av allt är dock den widget med webbkameran som Manicker.se fixat ihop. Så nu kan man kanske se brännandet av bocken live! Vet inte om jag är speciellt intresserad, men någon sysslolös person kanske genom detta kan finna en mening med livet även i december.

Uppdatering 4 dec: Ca tre timmar tog det. Igår kl 21:08 brändes bocken ner. Läs om tragedin på Gävle kommun och missa inte bildspelet på SvD.

2/12 2005

Tusen liksäckar

Tusen personer har nu avrättats i USA sedan dödsstraffet återinfördes i 1976 (New York Times). I USA är tusen amerikanska liksäckar en slags symbolisk smärtgräns för befolkningen när landet befinner sig i krig någonstans i världen. Den symbolik som eventuellt finns i att den tusende personen nu mördats med hänvisning till en primitiv vedergällningsideologi som inte egentligen hör hemma i vår tid och vår civilisation är måhända lika stor. Vid tusen personer blir perspektivet plötsligt större. Jag är övertygad om att de flesta av dessa tusen personer förtjänar hårda straff för de ofta fasansfulla brott de begått. Att avrätta brottslingar är emellertid ett utslag av den värsta formen av dubbelmoral som finns i ett samhälle och bromsar bara den utveckling mot civilisation och demokrati som fortfarande äger rum i världen.

1/12 2005

Den svenska skolan:
“Alla skall vara lika dåliga”

Nästan var tredje student vid LTH missar idag första tentan i matematik, skriver Sydsvenskan idag. LTH:s matematiklärare är oroade över att studenterna har allt sämre förkunskaper och fem anledningar till kraftigt försämrade mattekunskaper hos novischerna lanseras: (1) fler studenter antas till utbildningarna, (2) mindre matematikundervisning på gymnasiet, (3) formelsamlingar och miniräknare används flitigt i gymnasiet, men aldrig i högskolematematiken, (4) högt gymnasiebetyg i matematik ger ingen fördel - snittet räknas och (5) gymnasieskolans undervisning saknar flera begrepp som är centrala i högskolematematiken.

Felet är alltså gymnasiets och jag har svårt att tänka mig att problemet inskränker sig till matematikområdet. Men det svenska skolsystemet har ju länge arbetat målmedvetet efter principen att alla helst skall vara lika dåliga. Jag har slutit mig till att det ligger någon slags absurd och milt uttryckt missriktad jämlikhetstanke i det. Det räcker faktiskt med en tillbakablick på min egen skolgång: Jag var ganska ointresserad, men det fanns det nog en god anledning till. Jag anser att skolans främsta uppgift - på alla nivåer - är att entusiasmera varje elev att intressera sig för en eller flera saker och sedan ta tillvara det intresset. Men då måste man också tillåta att vissa elever är duktigare än andra, exempelvis i matematik.

Två saker är jag just i denna stund mycket glad över: att jag inte längre vikarierar som mattelärare på högstadiet (det var en ganska tragisk upplevelse) och att jag ännu så länge inte har några barn som måste genomlida sosseskolan.