Alla är inte idioter.

Ibland blir jag lockad till hopplös misantropi och intar - delvis mot min vilja - en dryg och avvisande attityd mot de flesta i omgivningen. Det beror inte på att jag skyr folk i allmänhet, utan snarast på att olika händelser (som milt uttryckt inte är till människors fördel) koncentreras till vissa dagar eller andra kortare tidsperioder. Det är till exempel när massmedia nästan struntar i budgetpropositionens innehåll till förmån för gränslöst frosseri i ett oförsiktigt uttalande av Bosse Ringholms (ett uttalande jag i och för sig själv har kritiserat och ironiserat över, men knappast i närheten av i samma omfattning). Det kan också vara när medlemmar av eller sympatisörer med en viss populärkultur vars kännetecken är ohyggligt smaklös klädstil, aktivt avståndstagande från intellektuell verksamhet och dyrkan av materiella statussymboler (de kallas visst brats) tar extra stor plats i det offentliga rummet. Eller när min granne lyssnar på enfaldig technomusik på förmiddagarna med volymen uppskruvad till så höga nivåer att ingen skulle kunna koncentrera sig på att läsa annat än möjligen Kalle Anka. “Folk är i allmänhet idioter” brukar jag utbrista när flera sådana händelser råkar inträffa samma dag.

Då kan man gå till Café Athen. Jag sitter och läser där just nu (tar bara en dator-paus). Några meter till höger om mig sitter fyra novisch-tjejer (åtminstone tror jag att de är det) och diskuterar litteraturen på sin kurs, som jag tror är genusvetenskap. Maken till skarpsinniga analyser och logiskt fulländad argumentation var det länge sedan jag tog del av utanför litteraturen jag till vardags sysselsätter mig med. Bakom mig sitter två herrar i obestämbar ålder diskuterande privatsaker som givetvis inte egentligen är avsedda för mig att höra om, och som jag därför inte tänker beskriva närmare. Men medmänskligheten, hjälpsamheten och kamratskapen dem emellan slår det mesta jag har personlig erfarenhet av i den kategorin. Runt omkring i övrigt sitter folk och för mer eller mindre lågmälda samtal kring sina studiers innehåll - samtal jag inte kan bedöma kvaliteten på men vars grundläggande förutsättningar att vara både konstruktiva och meningsfulla man inte kan underskatta.

Alla är uppenbarligen inte idioter. Det visste jag, men ibland behövs bevis för att min misantropi skall stillas.