Sophie Scholl - de sista dagarna

Jag såg Sophie Scholl - de sista dagarna igår. En fantastisk berättelse i mycket välgjort filmformat. Manuset är baserat på boken om Vita Rosen och bygger till störstra delen på protokoll och ögonvittnesskildringar. För mig visar filmen framförallt diktaturens godtycke och totala brist på rättsäkerhet, och de klarsyntas och rättrådigas hängivna kamp för vad de tror på. Den så kallade rättegången mot syskonen Scholl och deras vän Christoph Probst visar våldsideologin och hur den utövar sin “rättvisa”. Det är lätt att förpassa denna typ av övergrepp och brott i historien till retorikens kammare, att som politiker eller debattör använda sig av nazismens och andra diktaturers ohyggliga brott i bisatser för att stärka budskapet på den egna agendan. Filmen om syskonen Scholl visar nazismens totala brist på respekt för människovärdet och hur den skapade ett samhälle där godtycke och fascism tog kontrollen och undanröjde grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Den visar unga människor som förstår vad som är fel och gör vad de kan för att ändra det - och bemöts av djupt kränkande behandling och dödsdom utan möjlighet till försvar. Glöm aldrig Sophie Scholl.