Ja. Det känns som om samhället har givit upp.
Min gode vän och sångarbroder Johannes utsattes i lördags kväll för brutal misshandel på en gata i Malmö. Det finns inte ord för mig - speciellt inte när jag skall formulera dem i skrift - att beskriva vad jag känner inför detta. Det finns ingenting jag avskyr och fruktar så mycket som urskiljningslöst och meningslöst våld.
Johannes känner jag som en man med stort engagemang för människor och världen (inte minst genom musiken) och stort civilkurage. Det visar han genom att bara några dagar efter att ha utsatts för ett avskyvärt brott ställa upp på intervju i Sydsvenskan:
“Det känns som om hela samhället har gett upp för våldsverkarna … Stan är bra på att marknadsföra sig med höghus och seglings-cuper men jag har aldrig sett någon politiker ta ett verkligt genomgripande initiativ mot våldet. … Så som det är idag möter man polisen först när brottet har skett.”Ja. Samhället verkar ha gett upp. Fega uslingar får härja fritt och godhjärtade människor riskerar att sätta livet till för ingenting. Jag är färdig att gråta.
Min vän. Tack för att du skriver om detta. Jag är så lycklig att jag lever, och så förbannad över tingens ordning i denna fråga. Hur kan man som ansvarig politiker “godta” att det överhuvudtaget finns något som i folkmun kallas Rånstråket…Jag visste inte ens om det, men tydligen finns det de som gör det.
Vore det inte lämpligt att enligt en slags allmänhetens Maslovsk behovstrappa se till att det inte får finnas varken rånstråk eller uppenbar otrygghet i staden innan man satsar ens 1 miljon på skojiga båtar. Ännu mindre 80 miljoner. Vet att man inte kan ställa saker bredvid varandra på det sättet. Å andra sidan, varför inte? Fan, jag vill just ställa dessa saker bredvid varandra! Och så vill jag ha lite svar från människor som menar att de företräder oss - samhället.