Krigskonst och humaniora

Thomas Helleday skriver på SvD Brännpunkt idag om regeringens ambition att satsa 750 miljoner kronor på utvecklandet av det så kallade neuronplanet, ett pilotlöst stridsflygplan som tas fram av franska Dassault och Saab. Helleday gör en graverande jämförelse mellan dessa 750 miljoner kronor som alltså satsas av staten på ett stridsflygplan och de ca 300 miljoner som Vetenskapsrådet delade ut till “humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning på samtliga universitet och högskolor i landet”. Siffrorna kan alltid tolkas olika, men mönstret är ju tydligt, speciellt om man läser SCB:s publikation Statliga anslag till forskning och utveckling 2005. Där ser man att “försvarsmyndigheter” får mer pengar (ca 5 miljarder) än VR, Vinnova, Formas och FAS tillsammans (ca 4,5 miljarder) 2005. Visserligen får “försvarsmyndigheter” bara en femtedel av den totala summan FoU-pengar i Sverige 2005 (”andra myndigheter” en femtedel, universitet/högskolor 40%), men det är ändå extremt mycket pengar. En femtedel! Vad är det som det forskas på som är så viktigt för vårt “försvar”? Och vem är det egentligen vi skall försvara oss mot? Man behöver nog inte vara pacifist (även om jag är det) för att tycka att 5 miljarder kronor till försvarsforskning på ett år är absurt när många civila och - till skillnad från krigskonst - kulturellt upphöjda vetenskaper är i djup ekonomisk kris.