Tv, telefoni och bredband, del 2

Hur ser egentligen mediekonsumtionen ut? Vi har internet med nyhetssidor, bloggar, nedladdningsmöjligheter och syndikering. TV finns kvar, men visar mest skräp, om man frågar mig. Dagstidningarna har gudskelov fortfarande pappersversioner, men jag undrar om inte kvaliten försämrats rätt rejält i Sverige. Snart släcks analoga marknätet, och idag skriver SvD om en ny typ av digitalboxar som gör det möjligt att pausa i program (även direktsända) och spola förbi reklaminslag. Fantastiskt. Eller? Vi har förändrat vårt sätt att hålla oss a jour med verkligheten. Varför är viljan till denna förändring inte större hos myndigheter och företag?

Jag tittar nästan aldrig på tv längre. De tillfällen då jag gör det är antingen då det går en bra film, en spännande fotbollsmatch eller är det bara för att kolla vad människor i allmänhet serveras genom etern. För mig är tv ute och passé. Jag undrar i mitt stilla sinne varför man så krampaktigt håller fast vid denna ålderdomliga standard? För ett par månader sedan skrev jag om 3G-nätet för mobiltelefoni, digitaltv-nätet och mobilt bredband. Jag ifrågasatte skarpt att man bygger nya nät för telefoni och tv som har så avgränsade funktionsområden. Egentligen är lösningen enkel: Varför inte ersätta telefon, tv och bredbandsnät med ett enda nät, designat för att kunna leverera www, ljud och bild. Man skulle kunna ha ständig trådlös internettillgång överallt, digitaltv-utbudet skulle kunna levereras “on demand” (pay per view) och telefonin skulle kunna ha en peer-to-peer standard (som Skype, fast mobilt. Kolla här!). Operatörerna skulle kunna erbjuda heltäckande lösningar eller abonnemang på vissa av funktionerna. Svt skulle kunna erbjuda sina kvalitetsprogram i abonnemangsform. Hela världens tv-stationer skulle kunna “sända” i Sverige. On demand! Pay per view! Riv 3G-masterna! Släck analoga marknätet! Sätt Vodafone i konkurs! Avskaffa tv-licensen och Telias monopol! Riktig konkurrens på informationsmarknaden! Ja!