Så EU är i “kris”. Det var på tiden.

Det har talats om en kris i EU ett tag nu. Efter toppmötets “sammanbrott” igår (SvD) kan man verkligen tala om kris, men jag vill gärna se krisen som något annat än ett dramatiskt avstannande i utvecklingen. Jag skulle vilja påstå att det istället rör sig om ett stort steg i utvecklingen. När fransmännen och holländarna röstade ner det nya fördraget visade de - oavsett det var motivet till att rösta nej eller inte - att man inte kan ha en europeisk klubb för politiker på ett mandat som handlar om enighet av folken i Europa. EU är en klubb där Göran Persson och Margot Wallström är med. Inte svenska folket. Det nya fördraget reglerar säkert saker som är bra för de flesta av Europas folk, men Europas folk har inte fått vara med och bestämma om de sakerna. Fördraget har precis som allt annat i EU förhandlats fram i slutna rum skyddade av en hysteriskt överdimensionerad byråkrati. Det är knappast konstigt att ett mellanstatligt samarbete som är tänkt att verka för folkens väl och ve hamnar i en “kris” om inte folken är med och känner sig delaktiga. Så krisen är både förklarlig och välbehövlig. Och då har knappt jordbruksstödet ens diskuterats.