Per-T och sossarnas fall

Jag är normalt sett ingen större fan av Per T Ohlsson (Sydsvenskans politiske chefredaktör). Sydsvenskan är en liten och mycket dålig dagstidning och Per T Ohlsson har alltid försökt göra sken av motsatsen genom sin brandtalsretorik och sin überseriösa mästrande stil, vilket för det mesta bara blivit löjligt. Egentligen gäller detsamma för hela Sydsvenskans ledarsida - den är lillgammal och krystad. Det senaste halvåret har emellertid en rejäl “shape-up” ägt rum, och nu är det ofta en fröjd att läsa ledarartiklarna. Som de senaste månadernas granskning av regeringen och statsministern. Den är fantastisk. Per-T slänger ur sig det ena komprometterande sifferexemplet efter det andra. Söndagens krönika handlade om en hög utbildningsnivå som inte tas tillvara. Per-T har inga källhänvisningar, men jag föreställer mig att man inte kan publicera friserade siffror i en dagstidning med några hundra tusen läsare. Fortsätter det i samma stil - och det är jag övertygad om att det gör - fram till valet 2006, så kan Göran Persson lugnt luta sig tillbaka i vilstolen på gården i Sörmland. Då är han nämligen arbetslös, och Per T Ohlsson har tillsammans med ett stort antal kollegor framgångsrikt lyckats utföra det arbete journalister bör: Att kritiskt granska makten. För det kan nog var och en förstå, att någon opinionsbildning är det egentligen inte fråga om här. Bara blottläggandet av den avskyvärda sanningen.