1/6 2005

Entreprenörskap, del 2

Jag skrev häromdagen om ordet entreprenörskap och hur det används (inlägg). Jag letade då efter något i minnet som jag nu hittat: Chris Freeman, som är en gigant inom STS och Innovationsforskning, skriver i sin bok The Economics of Industrial Innovation(2nd ed, Frances Pinter, London, 1982, s 110):

“Since technical innovation is defined by economists as the first commercial application or production of a new process or product, it follows that the crucial contribution of the entrepreneur is to link the novel ideas and the market.”

Här har vi kärnan i mitt resonemang. Freeman kopplar (precis som Joseph Schumpeter) ihop entreprenörskap med innovation: Man måste tillföra något nytt till “marknaden” för att kallas entreprenör. Att vara egenföretagare som förvaltar familjeföretaget räcker inte för att kallas entreprenör. Då är man egenföretagare. För övrigt kan man enligt min ringa mening mycket väl “länka de nya idéerna med marknaden” utan att vara egenföretagare (eller företagare överhuvudtaget). Marknaden kan mycket väl vara något annat än vad de talar om på a-ekonomi, till exempel ett vetenskapligt fält eller en konstnärlig ism. Och en ny idé kan ju vara nästan vad som helst. Det entreprenören gör är att just upptäcka det förträffliga med en ny idé och exploatera det med hjälp av sina färdigheter och i samklang med den miljö han/hon verkar inom. Det tycker jag är en verkligt flott entreprenörskapsdefinition. Varför förstöra det genom att inskränka det till företagande?