31/5 2005

Barsebäcksverket 1975-2005

Ikväll stängs Barsebäck 2, och en trettioårig epok går i graven. Det är en händelse med stark symbolik: Sverige har tagit ställning mot en effektiv och förhållandevis ren energikälla och för ineffektiva och smutsiga alternativ. Jag har länge haft åsikten om energipolitiken att vi måste spara och inte ta några risker. Växthuseffekten har visserligen kallats ett “faktum” många gånger den senaste tiden och det påstås att en majoritet av världens klimatforskare tror eller är övertygade om att uppvärmningen är orsakad av så kallade växthusgaser. Jag tänker inte döma i den frågan. Däremot vill jag poängtera att så länge vi inte vet, så länge det finns en möjlighet att vi påverkar klimatet negativt genom att elda fossila bränslen så måste vi försöka undvika att göra det (tidigare inlägg).

Energisektorn står för den enskilt största ökningen av utsläppen de senaste tre åren i Sverige (tidigare inlägg). Jag tror att man kan minska utsläppen och samtidigt på sikt lägga ner kärnkraften, till exempel genom att spara el och succesivt övergå till andra rena energikällor som exempelvis vindkraft och solkraft. Men inte nu. Det går inte. Vi ökar vår energikonsumtion och vi vill samtidigt minska utsläppen av växthusgaser. Den ekvationen har inte en nedläggning av Barsebäck som lösning. Men som vanligt vägrar regeringen och stödpartierna att se verkligheten. De är styrda av något slags märkligt ideologiskt resonemang utan förankring vare sig bland folket eller i det sunda förnuftet.

30/5 2005

Entreprenör. Modeord eller intressant begrepp?

Jag skriver ett papper just nu om hur en entreprenör kan vara en resurs då stora företag hotas av radikalt ny teknologi, och jag har funderat länge på det här med entreprenörskap och vad det egentligen betyder. Genom Google hittade jag en blogg som heter Entreprenörsbloggen och som handlar om “företagande och företagaranda”. I en post från den tredje mars står det att Internationella Handelshögskolan i Jönköping definierar entreprenör som en som:

• ser möjligheter
• tänker kreativt
• agerar konstruktivt
• vill förändra
• är viljestark
• tror på framgång
• skapar värde
• tar risker

(Direktlänk till definitionen). Det är ungefär som ett horoskop: Det verkar vara gjort för att passa in på alla som anser sig ha anledning att identifiera sig själva med något specifikt, i det här fallet “entreprenör”. Med denna definition är entreprenörskap inget annat än ett modeord som betyder “egenföretagare” med vissa tillägg för kreativitet och risktagande. Jag tycker det är tråkigt och onödigt att ett så intressant begrepp som “entreprenörskap” skall falla offer för trendiga management-typer som inte verkar ha förmågan att diskutera och analysera djupare än till en nivå jämförbar med astrologi.

Jag anser personligen att det faktiskt saknas en tillfredsställande definition av begreppet entreprenörskap och att detta gör det (1) vanskligt att sätta etiketten på saker och ting och (2) mycket intressant att diskutera begreppet på en teoretisk nivå. Joseph Schumpeter, Israel Kirzner, Frank Knight och G Shackle har ganska olika syn på vad entreprenörskap betyder, och deras argument är mycket intressanta. Det är tråkigt att inte entreprenörskaps-typerna har fattat det.

27/5 2005

Om att “män är djur”. Avskyvärt.

I morse sände SVT hela den tre minuter långa intervjun med Ireen von Wachenfeldt som i klippt version visades i Dokument Inifrån. Svenska Dagbladet publicerar en utskrift, och här är ett utdrag:

Evin Rubar: Att det är…att män är djur och maskiner och vandrande dildos, står du för det?

Ireen von Wachenfeldt: Ja, det står jag för.

Evin Rubar: Män är djur.

Ireen von Wachenfeldt: Män är djur…tycker inte du? Tycker inte du det?

Jag har sällan läst ett mera kränkande kategoriskt uttalande. Hon är ordförande för Roks. Hur skall jag någonsin kunna ha respekt för den organisationen? Det finns en vettig och nyanserad jämställdhetsrörelse i det här landet. Den tog mer skada av detta uttalandet än vad någon kvinna någonsin kommer att vinna på det. Det hela är avskyvärt.

26/5 2005

När fotbollen är som bäst

När fotboll är som bäst kan ingen annan underhållning mäta sig med den. Igår kväll var fotboll som bäst. Champions League-finalen är nästan ett måste för en fotbollsintresserad person - det är ju ändå finalen i världens bästa turnering för klubblag, men Champions League-finalen kan så ofta vara ett sömnpiller. De två bästa lagen i Europa möts i en final där det ibland tycks mig att rädslan att förlora är större än viljan att vinna. Så har det ofta varit då Real Madrid, Milan, Juventus och Bayern München spelat finalen. Igår ställdes Milan mot Liverpool, ett lag som det liksom ångar storslagen fotbollshistoria, tradition, hjärta och känsla om. Ett lag som - med dagens fotbollslogik - egentligen inte kan nå en final i Champions League, vilket redan från början gjorde sitt till att den här finalen var något speciellt. 3-0 till Milan i halvtid. Liverpool utspelat, Liverpool på knäna, Liverpool hade liksom redan förlorat. Men man vet aldrig med engelska lag. Man vet aldrig med engelska lag. Gerrards nick. Smicers skott. Xabi Alonsos straffretur. Dudeks räddning. Dudeks räddning igen. Och Dudeks räddning igen.

Man kan inte hämta upp ett 3-0-underläge mot Milan i Champions League. Man kan bara inte. Igår var fotbollen som bäst eftersom den återigen bevisade för sig själv och för oss att man kan göra allt. Inget är förutbestämt. Den som undrar varför jag tycker så mycket om fotboll hade bara behövt titta igår. Då hade ni också förstått.

25/5 2005

NYC 2012

New York City har - som många säkert känner till - lämnat in ansökan om att få ha värdskapet för sommar-OS 2012. Jag har svårt att föreställa mig en bättre idé på den fronten. Ett OS i staden som aldrig sover skulle kunna bli en av de största folkfesterna i historien. Med olympiastadion på Manhattan (precis vid Hudson River, ungefär i höjd med Penn Station), olympiska byn precis vid East River i Queens, basketturneringen i Madison Square Garden, fotboll på Giants Stadium i Jersey, baseball (givetvis) på Yankee Stadium och nästan samtliga andra arenor inom en radie av en mil från olympiska byn: Vilken happening! Ta en titt på nyc2012.com och missa inte flashpresentationen av den geografiska planeringen.

24/5 2005

Ikväll börjar det.

Tredje söndagen i september 2006 kommer vara den dag då Sveriges befolkning gör sitt viktigaste val på mycket länge. Det handlar egentligen inte om skattetryck, sjukvård, ersättningsnivåer, NATO och kärnkraft utan om ett helt annat, mycket större och viktigare ställningstagande. Det handlar om att markera vad för sorts land vi vill leva i. Vill vi ha en modern, liberal politik där vi har möjlighet att ta ansvar för oss själva och våra medmänniskor? Eller vill vi vara kvar i en gammal betonggrå maktkorruption som lurar oss att köpa oss fria från ansvar via skattsedeln och sedan inte ger oss det vi har rätt till och som lovats oss? September 2006 kommer att vara “nu eller aldrig”. Och ikväll börjar det. Göran Persson och Fredrik Reinfeldt möts i partiledardebatt i tv. Det är ikväll Reinfeldt skall visa på allvar att han representerar något Göran Persson aldrig har stått för: Ett alternativ som är bättre. Förändring istället för förvaltning. Framåtblick. Jag tror uppriktigt sagt att Perssons dagar på statsministerposten är räknade. Men Fredrik Reinfeldt måste tala om det för tv-tittarna ikväll.

23/5 2005

Öppna och stängda gränser

Jag var i Tyskland (Greifswald) och Polen (Stettin) i helgen, tillsammans med Malmö Akademiska Kör och Orkester. När vi klev av färjan i Rostock i lördags var det ingen som frågade efter pass. Självklart. Tyskland är med i Schengen. Vi åkte buss till Stettin, och vid Polska gränsen var passkontrollen mycket noggrann. Likaså när vi skulle lämna Polen i går kväll. Alla fick kliva ur bussen och promenera förbi luckan där en uttråkad men nitisk tjänsteman satt och kontrollerade så att ingen var olovlig på något sätt. Värst av allt var dock i morse när färjan angjorde Ystad. Det tog längre tid för mig att komma in i Sverige än vad det tog att komma in i USA (på Newark Liberty) för två veckor sedan. Och det med svenskt pass och svensk konversation med passkontrollanten. Det var inte världens bästa “välkommen hem”, precis. Vad är de ute efter egentligen?

19/5 2005

Bloggen - tryckfrihetens fanbärare

Sydsvenskan skriver om en debatt i Café Athen igår, där “de traditionella mediernas död” skulle diskuteras, och där samtalen kom att handla mest om bloggning. Kanske är bloggen dödsstöten för de “traditionella medierna”? Bloggarna fyller en stor och viktig funktion i att de utgör en färgstark och påtaglig manifestation av tryckfrihetsförordningen, i vilken man bland annat kan läsa:

“…till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att … meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.”

Som jag ser det utgör bloggarna genom sin tillgänglighet, omedelbarhet, frihet och oavhängighet ett slags slutgiltigt ikraftträdande av nyss citerade lagtext. Karin Zillén är nyhetschef på Sydsvenskan, och säger i artikeln i sin egen tidning:

“Tidningarna står för trovärdighet. På nätet är det problem med källkritik och pressetik. Under tsunamin spreds falska bilder och då är det medias roll att rensa. Vi står för något - trovärdighet”

Jag tvivlar, i synnerhet efter att ha sett löpsedelskollaget på Blind Höna. Som bloggare behöver jag inte sälja lösnummer utan vill bara ha läsare. Det får jag genom att visa min trovärdighet. Och i ordet trovärdighet ligger dessutom sådant som diversitet, oberoende och konstnärlig/litterär drivkraft. Något som ofta saknas hos de traditionella medierna.

17/5 2005

Världsliga sånger

Tänkte jag hade sjungit lite för lite den senaste tiden. Bara gjort några vårkonserter och förstamaj och sådant där. Så nu hoppar jag in i Malmö Akademiska Körs & Orkesters uppsättning av Carmina Burana av Carl Orff. Det kommer visst folk från Tyskland och Polen, och sedan åker vi allihop på en liten turné till Greifswald och Stettin i helgen. Ska bli gött. Kom och lyssna på fredag. Det är visst någonstans ute i hamnen i Malmö.

16/5 2005

New York Times vs Sydsvenskan är som
Manchester United vs Degerfors IF

När jag kom hem från USA i fredags och satte mig för att bläddra igenom Sydsvenskan från en vecka tillbaka fick jag ytterligare vatten på min kvarn: Svenska dagstidningar är urusla. Jag läste New York Times varje dag i USA, även i Washington. Den kostar en dollar och jag kan svära på att den innehåller minst dubbelt så mycket text som SvD, DN eller SDS (Vilka ju brukar gå lös på betydligt mer än $1 = ca 7,25 SEK idag). Så mycket mer information det finns i varje artikel, och så välskrivet allting är! Sydsvenskan brukar jag klara av på en halvtimme ungefär, eftersom det enda riktigt läsvärda är ledarsidan och kultursidan (ibland). Inrikes- och utrikessidorna innehåller egentligen inte mer information än text-tv. Samma sak gäller för SvD, där brännpunkt och under strecket visserligen brukar hålla fanan högt, men resten mest är TT-författade nyhessammandrag. För att inte tala om alla sidor med annonser! Skräp är det. Att få New York Times till Sverige skulle dagligen kosta vanligt porto och ha en fördröjning på mer än en vecka. Tur att de har en excellent nätversion.

13/5 2005

Monica Zetterlund 1937-2005

En av 1900-talets största svenska kulturpersonligheter har gått ur tiden. Monica Zetterlund, som i allt hon gjorde utstrålade en makalös talang och varm konstnärlighet, finns inte längre. Det är en stor förlust. Det finns en låt Monica Zetterlund sjungit som har betytt och betyder väldigt mycket för mig, ur många aspekter. Den heter “Var blev ni av?” och var med i Svea Hund på Göta Lejon. Texten är givetvis författad av Hasseåtage, men man kan riktigt höra Monicas varma röst inom sig då man läser raderna:

“Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord
ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar
men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar.”

Tidlöst, precis som Monica Zetterlund. Vila i frid.

11/5 2005

This is not a drill!

Idag var vi på väg upp till Capitol Hill och Library of Congress (världens största bibliotek) och hade just passerat Högsta Domstolen när poliser och andra uniformerade typer började gasta en massa, och folk vällde ut från alla byggnader. Vi föstes ihop som en skock får nere vid Union Station och det babblades en massa om hot mot Vita Huset och flygplan som kränkt luftrummet över D.C. Poliserna var mycket tydliga med budskapet: “This is not a drill, move forward”. Folk tog det hela på mycket olika sätt, vissa pratade upprört i telefon med alla de kände medan andra mest var irriterade för att de blivit utkörda från sina kontor. Bäst var den lille killen i sex-sjuårsåldern som ängsligt frågade sin mamma om det var “an attack”. Hon svarade “It’s just a drill. They’re just testing the security systems.” Varpå han sa: “Oh. So that’s why the officer said ‘this is not a drill!’”. Det var ganska fascinerande att se hur effektivt systemet är när counterterrorism-drevet väl går. Helikoptern som landade framför Union Station gav åtminstone lite action feeling. Lite dramatik förväntar man ju sig när man är i huvudstaden i det land som årligen spenderar 41 miljarder dollar på “Homeland Security”.

• Washinton Post och New York Times om händelserna i DC.

10/5 2005

New York, New York

I torsdags eftermiddag landade D. och jag på Newark Liberty International Airport, redo för fyra dagars drömsemester i New York (och några obligatoriska dagar hos mina föräldrar i Washington DC). Märkligt nog har jag inte haft internetanslutning förrän idag när vi kommit till hufvudstan (jag har inget WLAN i min dator, annars är ju NYC väldigt trådlöst uppkopplat), så det har inte gått att blogga förrän nu. Nu gör det inte så mycket, det är milt uttryckt enkelt att fylla fyra dagar i staden som aldrig sover med upplevelser och aktiviteter. Jag tror vi i snitt promenerade 6-7 kilometer per dag, upp och ner för avenyerna och kors och tvärs bland gatorna. Harlem var mycket intressant, det är sjaskigt och slitet och befolkningen är fortfarande nästan uteslutande afro-amerikansk. Greenwich Village och Chelsea är helt underbart med sina Row Houses, grönska, små butiker och så tyst och lugnt! Sen finns ju det lätt epileptiska och blinkande Times Square, det stora obegripliga hålet vid Ground Zero och de blommande körsbärsträden i Central Park. I Chinatown besökte vi Dynasty Supermarket där de säljer torkade sjöhästar och i Gramercy Park blev vi bjudna på Jägermeister av en f d illegal immigrant (numera med legalt förvärvat green card) från Irland. Det finns egenligen ingenting som kan beskriva Manhattan bättre än det lätt lakoniska utlåtandet “Alla är där. Och allt finns där. I kubik.”

3/5 2005

Vansinne. Fasansfullt vansinne.

När Malmö FF spelade borta mot FC Köpenhamn i torsdags utbröt tumult på MFF-supportrarnas läktare, och flera supportrar vittnar om hur civilklädd dansk polis helt oprovocerat slog ned folk med batonger. Händelsen utreds av Malmö FF och Svenska Fotbollsförbundet. Idag publicerar Sydsvenskan en film som visar händelserna, tagen av en supporter på plats (När detta skrivs är filmen inte tillgänglig). Det som visas i filmen är fasansfullt. Danska civilklädda poliser går till besinningslös attack mot sjungande supportrar. Man kan alltid diskutera vad som är provocerat och oprovocerat. I detta sammanhang spelar det ingen roll. Danska polisens agerande är så brutalt och vansinnigt att ingenting kan motivera det. Är det så här dansk polis anser att man kommer tillrätta med våldsamheter i samband med fotboll? Läs mer:
• Sydsvenskan
• Malmö FF:s officiella hemsida
• MFF Support
• Aftonbladet