21/2 2005

“Ärligt” röstfiske? Aldrig.

Masoud Kamali är professor i Uppsala och på Mittuniversitetet(!). Han skriver i söndagens SvD om Folkpartiets integrationspolitik. Kamali har många bra poänger, men han har en märkligt idyllisk bild av röstunderlag för riksdagspartier.

“Folkpartiet följde realpolitikens logik i förra valet och fiskade främlingsfientliga röster och därmed inte bara räddade sig kvar i riksdagen utan också blev landets tredje största parti. Partiet verkar välbekant med situationen i många andra europeiska länder där ett institutionaliserade och väletablerade vi-och-dem-tänkande erbjuder grogrund för de partier som vill fiska främlingsfientliga röster och vinna billiga politiska poäng.”

Det som menas är alltså att folkpartiet sitter som riksdagens tredje största parti på ett mandat förvärvat genom att ha fiskat röster de av någon anledning inte är värda. Tillåt mig ställa en enkel fråga: Gör inte alla riksdagspartier det? Och vill man verkligen ge sig ut på den hala isen att kritisera väljarkårens motiv till att rösta på ett visst parti, tycker jag att man skall börja med att utvärdera regeringspartiets röstunderlag. Ibland sägs det att Socialdemokraternas största problem är att de inte har någon ideologi. Jag tycker det är en intressant och ganska sanningsenlig reflektion. Men jag har ytterligt svårt att tro att 39,8% av de röstande vid valet 2002 inte heller hade eller har någon. För övrigt gäller nog samma sak för de flesta riksdagspartierna. Om det var glasklart i valrörelsen vilken politik partierna verkligen skulle komma att driva efter valet, hade man ju kunnat rösta på någon man vet skulle vara bra. Inte bara någon man eventuellt tror kan tänkas föra en vettig politik.