Poesiblogg
En bekant till mig, Torkel, har börjat blogga poesi. Jag applåderar alla nya sätt att använda detta fantastiska medium, så även detta. Torkeltexter.
Ondska.
Som de flesta säkert vet vid det här laget har ordet “ondska”, åtminstone i kretsarna kring Vita Huset i Washington, de senaste åren ändrat betydelse. Ondska är numera ett ord som beskriver allt som man inte tycker om. Även påven Johannes Paulus II har nu börjat använda ordet i den betydelsen. Enligt SvD anser påven att äktenskap mellan homosexuella ingår i en ny “ondskans ideologi”. Det är fantastiskt. Från och med nu skall jag också börja kalla saker jag inte tycker om för onda. Som Mozart, ravioli och socialdemokrater till exempel. Eller melodifestivalen.
Det är Patty Bouvier!
Marges’ syster, en av tvillingarna. Via New York Times.
Uppdaterad [24 februari]: Patrik Svensson kommenterar saken snyggt.
“Ärligt” röstfiske? Aldrig.
Masoud Kamali är professor i Uppsala och på Mittuniversitetet(!). Han skriver i söndagens SvD om Folkpartiets integrationspolitik. Kamali har många bra poänger, men han har en märkligt idyllisk bild av röstunderlag för riksdagspartier.
“Folkpartiet följde realpolitikens logik i förra valet och fiskade främlingsfientliga röster och därmed inte bara räddade sig kvar i riksdagen utan också blev landets tredje största parti. Partiet verkar välbekant med situationen i många andra europeiska länder där ett institutionaliserade och väletablerade vi-och-dem-tänkande erbjuder grogrund för de partier som vill fiska främlingsfientliga röster och vinna billiga politiska poäng.”Det som menas är alltså att folkpartiet sitter som riksdagens tredje största parti på ett mandat förvärvat genom att ha fiskat röster de av någon anledning inte är värda. Tillåt mig ställa en enkel fråga: Gör inte alla riksdagspartier det? Och vill man verkligen ge sig ut på den hala isen att kritisera väljarkårens motiv till att rösta på ett visst parti, tycker jag att man skall börja med att utvärdera regeringspartiets röstunderlag. Ibland sägs det att Socialdemokraternas största problem är att de inte har någon ideologi. Jag tycker det är en intressant och ganska sanningsenlig reflektion. Men jag har ytterligt svårt att tro att 39,8% av de röstande vid valet 2002 inte heller hade eller har någon. För övrigt gäller nog samma sak för de flesta riksdagspartierna. Om det var glasklart i valrörelsen vilken politik partierna verkligen skulle komma att driva efter valet, hade man ju kunnat rösta på någon man vet skulle vara bra. Inte bara någon man eventuellt tror kan tänkas föra en vettig politik.
En ny bäbis!
Syrran fick en son nu ikväll. Det är deras andra. Innan den första sa jag långt i förväg att det skulle bli en pojke. Det sa jag nu också. Och idag kom han alltså. Välkommen till världen, min nya systerson!
Dan Brown har nog trampat på flera ömma tår!
Jag har också läst Da Vinci koden. Jag tycker det är en ganska dålig bok, trots att den är skriven i ett tempo och med en intensitet som helt klart får en att sugas med. Men storyn är tunn och konspirationsteorierna dåligt genomtänkta. På det hela taget en bok jämförbar med Henning Mankells Wallander-deckare och liknande s.k. spänningsromaner. Vad jag inte bryr mig det minsta om, är hela debatten kring fakta- och sakfel i boken. Företrädare för katolska kyrkan har gjort allt som står i deras makt för att ner till atomers nivå plocka sönder boken och visa alla dess fel och brister. Det är ungefär som när man försöker hitta dolda budskap i Beatles låtar genom att spela dem baklänges. Det är skönlitteratur, konst, för bövelen! Idag skriver Sydsvenskan om ett föredrag i Malmö där en katolsk pater “knäckte Da Vinci-koden”. Mannen ifråga kallade boken “farlig”, och det framgick att han kände sig angripen av fantastierna i boken, fantasier som enligt mig har samma existensberättigande som Nangijala eller Saruman i den skönlitterära världen. Jag inser att Da Vinci koden innehåller mängder av faktafel och fantasier, men jag börjar undra lite. Kritiken mot boken från kyrkans håll är så intensiv att man misstänker att Dan Brown trampat på flera ömma tår i sitt fabulerande. Jag undrar varför katoliker alltid måste ta sig själva och allt som berör dem på så förbaskat stort allvar.
Jag ber om ursäkt.
Skidhjälten Vincent Vittoz är friad från dopingmisstankarna sedan hans b-prov visat sig vara negativt. Det uppger SvD idag. Jag drar en lättnadens suck och ber samtidigt om ursäkt för mina anklagelser.
Klocka och timglas.
Jag minns i min barndom när Lunds Universitet köpte in sina första Macintosh. Min Far fick en som hette Macintosh Plus och den hade ingen hårddisk utan två diskettstationer (à 740 KB). På den ena disketten hade man operativsystemet (Macintosh System 3.1) och på den andra Mac Write och sina dokument. Det var en revolution. Nu sitter jag vid en Pentium 4-laptop som väger 3 kg och har Windows XP. Det är, jämfört med Mac Plus, också en revolution. Man kan titta på film, surfa på nätet och göra musik, bland allt annat. Men klockan och timglaset finns kvar. Jag upplever det som att det tar nästan lika lång tid att starta min bärbara PC från 2003 som Mac Plus från 1987. Under persondatorns utveckling på ett par decennier har funktionerna hela tiden blivit fler. Men väntetiden är konstant. Varför satsar inte tillverkarna av hårdvara och mjukvara framförallt på att bygga bort klockan och timglaset? Väntetiden var irriterande redan 1987, men alla de funktioner vi har idag kunde man knappt drömma om.
Inte förrän nu?
Carl Bildt har börjat blogga. Länk. Det slår mig plötsligt att det är mycket förvånande att denne man inte börjat blogga tidigare. Hursomhelst: Välkommen till bloggosfären.
Förbannade fuskare!
Jag tillhör den lilla men entusiastiska skaran av längdskidåkningsfantaster. Förutom fotboll finns ingen sport som kan få mig så engagerad som längdåkning, och helst skall det vara stafett eller femmil. Mycket av min vurm för denna nordiska paradidrottsgren beror på beundran inför den oerhörda fysiska prestation det innebär att ligga i världselitens topp som skidåkare. Det handlar för de flesta om 30-40 timmars träning i veckan (effektiv tid!) och ett födointag (inkluderat vätska) på flera ton om året. Detta krävs för att ha en möjlighet tillhöra den absoluta toppen. Utöver det krävs, som vi alla vet, en fanatisk vilja, bra valla, dagsform, tur med vädret, och framförallt: att ens medtävlande inte är dopade. Alla minns väl Salt Lake City 2002 då Per Elofsson, Sveriges största skidåkare efter Gunde Svan, krossades av en epo-dopad Johann Mühlegg. Per Elofsson har fortfarande inte hämtat sig. Ett annat tragiskt minne är hemohes-skandalen i Lahti 2001 då hela det finska landslaget testade positivt och ett antal stora åkare, bland dem “kungen från Ramsau” Mika Myllylä och den gamle hedersknyffeln Harri Kirvisniemi, för evigt skrev in sig i fuskarkapitlet i idrottens historiebok. Nu har det hänt igen. Fransmannen Vincent Vittoz, som alltid imponerat på korta fristilssträckor, har testat positivt, enligt Sydsvenskan. När skall ni sluta förstöra för oss? All min beundran för era idrottsliga prestationer förbyts i förakt när ni gör så här. Förbannade fuskare!
Kommunist-webben
Varje gång någon tidning jag läser har nån artikel om kommunister eller socialister blir jag lika förvånad. Jag tycker nästan att det är lite gulligt att det fortfarande finns kommunister. Och då menar jag inte Lars Ohly, som enbart gjort ordet “kommunist” till ett slags image-statement, utan riktiga kommunister. Som vill ha revolution och allt det där. Som vill slå ihjäl folk för något slags kollektivt syfte. Uppenbarligen finns det riktiga kommunister ännu dags dato. Jag gjorde en liten webb-koll:
• Söker man på “kommunist” på Google hittar man Radio Kommunist som är en radiostation med sändningar av Sveriges Kommunistiska Parti och Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund, Svenska Kommunistringen som vad jag förstår är ett slags nätverk för kommunister, samt givetvis posten för “kommunist” på susning.nu.
• En sökning på “socialist” (enbart svenska sidor) leder fram till bl a Socialist.nu som är en sida med all möjlig propagandabetonad information om socialism, Socialistiska Partiet som är en “svensk sektion av fjärde internationalen” och en nedlagd sida med det anspråkslösa namnet Socialist.se.
Jag tror jag skall använda en liten stund av dagen idag till att botanisera bland dessa sidor. Kanske skriva nåt drygt tokliberalt inlägg på något webforum eller nåt sånt. Kan bli kul.
