Kullervo, Kalervos son

Nu börjar det dra ihop sig. På torsdag sjunger vi i LSS Jean Sibelius “Kullervo” i Malmö Konserthus tillsammans med MSO. Programmet kan man redan läsa i pdf-format via denna länk.

Att stå på scen i Malmö konserthus är bland det häftigaste jag vet. Allt repetitionsarbete (vi repar måndag, tisdag och onsdag denna veckan; konsert torsdag) är värt den där stunden då man blir ett med fortissimot och orkesterns klang tillsammans med körens dito fyller salen. Mäktigt!

Kullervo är ursprungligen ett avsnitt på ca tre kapitel i Finlands nationalepos Kalevala som handlar om den unge Kullervo som gör saker han inte borde (detta inkluderar bland annat att han förför en främmande ung dam som visar sig vara hans syster) och därför tvingas begå självmord. Sibelius skrev Kullervo ganska tidigt och ni som hört Finlandia och Valse Triste mm känner kanske inte igen er så mycket som man skulle kunna tro. Verket är hur som helst storslaget, och partierna med manskör är naturligtvis de häftigaste.

Malmö konserthus, torsdag 3 februari kl 19.30.

“Den globala uppvärmningen är ett faktum”

Det skriver Svenska Dagbladet idag i sin grafiska figur över den globala temperaturhöjning som det omfattande projektet ClimatePrediction förutspår (tyvärr finns enbart artikeln på svd.se), och vars resultat publicerades i senaste Nature. Det är speciellt intressant att se en välrenommerad svensk dagstidning slänga ur sig ett sådant påstående. Skulle den globala uppvärmningen vara ett faktum? Enligt vissa är den ju det. Jag är en av dem som förespråkar drastiska åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, men jag vill inte ge mig på att hävda att den människoorsakade växthuseffekten är “ett faktum”. Jag ställer mig frågande till att det överhuvudtaget går att bevisa att temperaturhöjningarna är orsakade av våra koldioxidutsläpp. Markku Rummukainen på SMHI påstår emellertid också att “alla är eniga” om att utsläppen påverkar klimatet.

Reultaten är intressanta. Det skall bli spännande att se om de får något resultat i politiken.

Att skapa historia

Washington Post gör då och då små humoristiska reflektioner kring inrikespolitiken i USA. Strax före jul var det Rumsfelds icke-avgår som behandlades, nu är det alla “administration officials” som dagen efter President Bush’s installationstal bryter sönder innehållet i talet för att förklara alla eventuella tveksamma signaler det givit. Tänk om Jesus, Roosevelt eller Martin Luther King gjort samma sak med sina berömda ord. Då hade kanske historien sett annorlunda ut. Ta en titt själva här.

Direkt från Bryssel

Margot Wallström har börjat blogga. Länk.

Björn Lomborg och Dronningen!

Studentafton på AF lockar med prominenta gäster i vår. Den 17 mars kommer Björn Lomborg. Den 9 maj expresidenten från Sydafrika F W De Klerk. Terminen avslutas med Dronning Margrethe den 10 maj. Alla tre skall bli mycket intressanta att höra.

(Via Sydsvenskan)

Tåg till lågprisflygplatsen?

Sydsvenskan skriver idag om planerna på järnvägsförbindelser till Sturups flygplats “från alla Skånes hörn och stora städer”.

Själv har jag alltid undrat varför man byggde en flygplats i Sturup från första början, istället för att ansluta Skånes västra delar till Kastrup med bro/tunnel direkt. Nu har vi en bro, och år 2011 tas Citytunneln i drift, och då blir restiden Lund-Kastrup ännu kortare. År 2015 planerar man att järnvägen till Sturup ska vara klar. Det blir en bra service för lågprisflygresenärerna. Men jag skulle gärna se ett tredje spår på stambanan mellan Malmö och Lund innan man börjar diskutera att skämma bort Sturup med spårbunden trafik.

Uppsala Universitet fälldes

De flesta svenska tidningar rapporterar idag att Uppsala tingsrätt dömt till förmån för de två studenter som blivit offer för så kallad positiv särbehandling av Uppsala Universitet. Det innebär att en instans har yttrat sig för förnuftet och mot diskrimineringen.

Läs mer : SvD, SDS och DN , min egen kommentar från 7 november, UU:s pressmeddelande.

Vad vill Bexell be om förlåtelse för?

Göran Bexell, rektor för Lunds universitet där jag har nöjet att vara både anställd och student, skriver om förlåtelse på kultursidan i Sydsvenskan idag. Artikeln är av samma karaktär som kultursidesartiklar brukar, och Göran Bexell är ju professor i etik så det är väl inget uppseendeväckande i att han skriver om förlåtelse. Men han skriver under med sin nuvarande titel “rektor vid Lunds Universitet”, vilket gör att han mer framstår som en slags företrädare för ett statligt verk (Universitetet) och inte ett ämne (Etik). Artikelns innebörd blir lite mer personlig och lite mindre akademisk. Så min undran är vad han vill be om förlåtelse för. Universitetets besparingar kanske?

Jag är åskådare och inte medmänniska

Jag har aldrig varit i Thailand, Sri Lanka eller Indonesien. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att åka dit, men förmodligen inte för att sola och dricka drinkar. Jag tror att det ger mig ett hopplöst handikapp i försöken att förstå och reagera på katastrofen i Sydostasien. Jag sitter ju hemma och nås av nyheter i tv, tidningar och på internet - nyheter som ofta koncentreras på dödssiffror och skandaliserande reportage om myndigheters bristfälliga hantering av krisen. Jag lägger delvis skulden på mig själv, att jag inte i större utsträckning intresserar mig för den värld som ligger bortom min egen vardag, men jag tror att alla människor med mina referensramar är offer för en passivitet orsakad av bristen på verklig kontakt med katastrofen. Genom nyhetsflödet och den vridna journalistiken - genom skräckbilderna och den kallt kommenterande reporterrösten som sakligt och utan ett spår av känslomässig reaktion förmedlar de mest basala fakta kring katastrofen - blir jag förvandlad från medmänniska till åskådare. Ingen i min närhet finns med bland de saknade eller döda. Den enda kontakt jag får med katastrofens ohyggliga följder sker genom tv-rutan och tidningens svarta rubriker. Jag vill naturligtvis hålla mig uppdaterad genom media. Jag har absolut inget emot att skänka pengar till organisationer som finns på plats och som säkert gör ett enastående arbete, men jag saknar den grundläggande mänskliga kontakten med katastrofens offer som åter skulle kunna göra mig till medmänniska. Nu sitter jag på min kammare och bloggar. Som om det skulle hjälpa.

Läs gärna Werner G Jeanronds kommentar i SvD igår.