Att bedöma Dylans låtar

Den amerikanska musiktidningen Rolling Stone har utsett världens genom tiderna 500 bästa låtar. Listan har tagits fram av en jury bestående av 172 sångare, musiker, producenter, branschmänniskor, kritiker och låtskrivare.

Världens bästa låt enligt listan är Like a Rolling Stone av Bob Dylan från 1965 (albumet Highway 61 Revisited). Det håller jag inte med om. Urvalet har gjorts både med hänsyn till själva kompositionen (text och melodi) och inspelningen av låten. År av flitigt lyssnande på Bob Dylan har lärt mig att man inte kan bedöma hans musik på det sättet. Like a Rolling Stone skulle möjligen, sett till text och melodi, kunna kallas en av världens bästa låtar, men Dylans studioalbum har sällan givit hans låtar fullständig rättvisa. Hans variationsrikedom i framförandet av sina egna låtar live gör att Like a Rolling Stone (precis som alla andra Dylan-låtar) kan bli både världens sämsta och världens bästa låt beroende på tillfälle. Live-inspelningen från 1966 är speciell på sitt sätt. En man i publiken, missnöjd med att Dylan övergivit folksångartraditionen och övergått till elförstärkt rock’n'roll, ropar “Judas!”, Dylan svarar “I don’t believe you” och vänder sig om till bandet och säger “Play f***ing loud!”, varpå de river av Like a Rolling Stone med en sådan energi att låtens ursprungliga textmässiga och musikaliska kvaliteter går förlorad i dånet. Men känslan och intensiteten i framförandet är obeskrivbar och gör trots allt detta till en av de bästa Dylan-inspelningarna som finns.

(Hela listan, med små audioklipp att lyssna på, finns här. )