Energisektorn är boven, del 2
Undrar om Sydsvenskans ledarskribenter läste min blogg igår kväll, innan de skrev dagens ledarartikel. De tycker hur som helst precis som jag.
Undrar om Sydsvenskans ledarskribenter läste min blogg igår kväll, innan de skrev dagens ledarartikel. De tycker hur som helst precis som jag.
Idag presenterade Naturvårdsverket sin rapport Utsläpp av klimatpåverkande gaser 1990-2003 (fullständig rapport i pdf). Sveriges totala utsläpp av s k växthusgaser nådde under 2003 den högsta nivån sedan 1998. I diagrammen som visar de årliga utsläppen sedan 1990 fördelat på samhällssektorer, kan man tydligt se att det är energiproduktionen som är skyldig till de senaste tre årens ökning. Samtidigt planeras en stängning av Barsebäck 2 (DN, SDS, mfl). Så den ljusblåa stapeln lär inte minska de närmaste åren. När skall politiker och tjänstemän inse att avveckling av kärnkraften och ökade utsläpp av växthusgaser är i princip samma sak?
Sveriges Radio P2 har äntligen bestämt sig för sändningstid. Det blir lördagen den 11 december kl 15.00. Jag hörs i etern!
Matti Edén i Sydsvenskan ger oss mycket bra kritik. Under rubriken “Drömsk musik drog fullt hus” (jag har inte lyckats hitta recensionen på nätet) skriver han om konserten i torsdags:
“Lunds Studentsångare i frack och Pettersson-Bergers (sic!) ‘Finsk Idyll’, när man hämtat sig märks den samstämmiga texttolkningen, det musikaliskt tyglade testosteronet och Pontus Wiegerts finstämda baryton.”
Det är exakt vad manskör handlar om: “det musikaliskt tyglade testosteronet”. “Den samstämmiga texttolkningen” är också ett gott betyg. Att Pontus Wiegert har en finstämd baryton visste vi sedan innan.
Fick tips av en sångarbroder om en artikel i Ny Teknik från tidigare i höstas. För alla oss som tycker om finsk humor.
Idag fick jag dvd:n med Mahlers tvåa från Lucernefestivalen 2003, inspelningen jag tidigare hyllat. Claudio Abbado dirigerar orkestern som vore det hans livs sista konsert. Visserligen är de visuella intrycken till största delen bekräftelser på det som redan hörs på CD:n, men den inlevelse och entusiasm som präglar Abbados fullständigt magnifikt genomförda Mahlertvåa saknar motstycke. Stunder som denna önskar man att man hade en rejäl widescreen-tv. Men med bra ljud kommer man långt.
Jag har inte hängt med riktigt, men Gustav bloggar ihärdigt om Ukraina. Perfekt sätt att hålla sig uppdaterad.

Ikväll tar jag och mina kamrater i Lunds Studentsångförening plats på scen i Malmö Konserthus, för att framföra Finsk Idyll av Wilhelm Peterson-Berger a capella och Landkjending av Edvard Grieg tillsammans med Malmö Symfoniorkester. Igår var vi där och repade, vilket var mäktigt bara det. Ikväll blir det über-mäktigt. Tyvärr är det nästan slutsålt, men konserten spelas in av Sveriges Radio för sändning någon gång nästa år. (Kvällens program).
Som jag skrev, det händer grejer. Kanske var Putins ratificerande av Kyotoprotokollet det som satte snöbollen i rullning. Hur som helst börjar folk tycka saker nu. Så till exempel Vattenfalls vd och koncernchef Lars G Josefsson som tycker en hel massa om “utsläppen och klimatförändringen” i Svenska Dagbladet idag. Han babblar om “utsläppslösa kolkraftverk”. Han babblar om Kina och Indien. Och naturligtvis babblar han om forskning och utveckling. Den gamla vanliga ramsan alltså.
Vad människor på ledande positioner i vårt samhälle verkar ha så förtvivlat svårt att förstå är att de eventuella antropogrena klimatförändringarna inte låter sig hindras inom ramen för det vanliga politiska och ekonomiska tänkandet. Man kan inte bara säga till Kina och Indien att släppa ut mindre koldioxid. Man kan inte bara sitta på sin kontorsstol och tala om “globala regelverk”. Det krävs omfattande och djupgående förändringar av våra levnadsmönster och vår vardag för att komma till rätta med det vi kallar växthuseffekten. Och den förändringen är inte bekväm. Det handlar om bilismens död och kollektivtrafikens totala dominans. Det handlar om energisnåla vitvaror i varje hem i hela vår del av världen. Det handlar om en total omstrukturering av hela vårt transportsystem.
Men man behöver inte vara pessimist för att konstatera att det sannolikt aldrig kommer att hända. Vi är alldeles för bekväma av oss, alldeles för vana vid att trycka på en knapp - och så tänds lampan.
Nu får vi allt mer uppmärksamhet. Sydsvenskan skrev om bloggar i söndags, och utnämnde samtidigt Erik Stattins blogg till Sveriges viktigaste. Bedömningen är gjord med hänsyn till hur flitigt bloggarna används och hur “gott rykte” de har. Det första kriteriet är inte svårt att göra bedömningar efter - sök bara på “blog” på Google (svenska sidor) så kommer de som uppdateras oftast och har flest besökare längst upp. Då jag gör det kommer faktiskt Malins blog längst upp. Men Malin har väl inte så “gott rykte” antar jag…

Jag var på samma evenemang som Gustav idag och förundrades över samma sak. Richard Florida är allorstädes närvarande, tycks det mig. Inte det att jag tycker illa om honom, tvärtom babblade jag själv ganska mycket om denne man då jag höll en föreläsning på FPI i veckan.
Medan jag skriver detta hittar jag plötsligt RF’s hemsida! Fortsättning följer…

Brottaren Mikael Ljungberg är död, uppger flera tidningar idag (Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter för att nämna några).
Jag minns ett stort idrottsögonblick. OS i Aten 2000. Finalmatchen blåses av och Mikael Ljungberg, som nu säkrat ett OS-guld, springer rakt upp på läktaren till Kungen och gör “hi-five”. Ett par minuter senare rinner tårarna nerför hans kinder då han med svenska flaggan i handen lyssnar till sin nationalsång. Det är ett ögonblick att minnas, och Mikael Ljungberg är en svensk idrottshjälte att minnas. Vila i frid.

Svenska Dagbladet och Sydsvenskan rapporterar nu på morgonen att ett filmklipp där en obeväpnad och sårad irakier skjuts till döds av en amerikansk soldat visats i amerikansk tv. Soldaten i fråga uppges ha “tagits ur tjänst” och “händelsen utreds av den amerikanska militären”. Men krig är krig, och denne soldat hade säkert bara otur när han blev filmad. Att döda en obeväpnad och sårad person strider som bekant mot Genevekonventionen. Men det är enligt min åsikt naivt att tro att den amerikanska militären följer någon liknande konvention. Lika lite som någon armé förmodligen gör i något krig. Vilket ytterligare visar att militära operationer innefattar de mest bestialiska handlingar, hur goda politiska eller “humanitära” skäl man än har till att genomföra dem.
Den fantastiska danska tv-serien Matador ägnas en hel dag när Centrum för Danmarksstudier vid Lunds Universitet arrangerar “Danska Dagar” 21-27 november. Arrangemanget går av stapeln på Kulturen (Auditoriet) lördag 20 november. Bland annat kommer manusförfatterskan Lise Nørgaard att tala under rubriken “Mit Matador”. Dessutom håller professor Orvar Löfgren vid Etnologiska institutionen i Lund samt Lektor Gunhild Agger från Institut for Kommunikation vid Aalborg Universitet föredrag om den legendariska tv-serien. Tråkigt nog har Förenade Nationsmanskören konsert samma dag, så jag kan inte närvara. För alla andra Matador-älskare är det väl något man ej får missa!
Den kristdemokratiske europaparlamentarikern Anders Wijkman artikulerar i sitt inlägg i Svenska Dagbladet idag en viktig synpunkt som är både sanningsenlig och förvånande sällan uttryckt.
Wijkman pekar på exakt det jag alltid tänkt om de amerikanska presidenternas i allmänhet och president Bushs i synnerhet ständiga påpekanden om sin gudstro och hur dåligt denna tro i mina ögon stämmer överens med deras politik och handlande. Jag bekänner mig själv inte till den kristna tron, men av andra (som jag ser det självklara) skäl försvarar jag ickevåldsprincipen, respekten för alla människors lika värde, rättvisa, solidaritet och tolerans. Även om man inte behöver vara kristen för att ha ambitionen att leva efter dessa fundamentala värderingar är det trots allt kristendomen som formulerat dem i den form som är mest spridd. Och enligt denna kan Bush knappast kallas en “god kristen”. Eller?“Det hävdas att värdefrågor avgjorde valet i USA. Särskilt framhålls att de som röstade för Bush gjorde så på grund av kristna värden. För mig rimmar det illa med den kristna uppfostran jag fått.”

Den internationella organisationen ACIA - Arctic Climate Impact Assessment lägger idag fram sin rapport om växthuseffektens påverkan på Arktis har sett ut och kommer att se ut de närmaste åren, vid en konferens i Reykavik, uppger bland annat Dagens Nyheter igår. Organisationen menar att medeltemperaturen ökade med mellan fyra och sju grader i Arktis under de sista åren av förra seklet. I rapporten hävdar organisationen bestämt att uppvärmningen är en följd av utsläpp av växthusgaser, vilket de baserar på en rapport från 2001 av IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). Isbjörnarna är de som får ta första smällen, varnar ACIA, eftersom deras favoritmat sälarna inte längre kan samlas i flockar vid isflak, lättillgängliga för den hungrige björnen, om temperaturen höjs.
Hela rapporten från ACIA finns här.
New York Times bjuder som vanligt på en trevlig och intressant Flash-presentation av saken.
Det händer grejer, alltså. Putin har skrivit på Kyotoprotokollet (se 6 nov) och nu kommer rapporter om att djurlivet påverkas synnerligen negativt. Själv är jag inte övertygad om människans förmodade påverkan på klimatet, men det hindrar ju inte att man tar det hela på allvar. För övrigt är just Växthuseffekten ett av de ämnen jag tycker är mest intressanta ur forskningspolitisk synvinkel, eftersom stora delar av vårt samhälle idag är beroende av att vi släpper ut växthusgaser i atmosfären och forskningen hittils verkar visa att vi borde upphöra med det. Jag utgår från att fortsättning följer…
Thomas Gür skriver i sin kolumn på ledarplats i dagens Svenska Dagbladet om Uppsala Universitets kvotering vid intagningen till juristutbildningen, apropå reportage om detta i Studio Ett i P1 (lyssna här). Gür skriver
“Genom att anta ett intagningsprogram som bygger på etnisk diskriminering, har Uppsala universitet övergett principen om olika individers likabehandling i det offentliga och olika individers likhet inför lagen. Det man har infört är olika gruppers olika behandling och olika gruppers olikhet inför lagen. Och detta i ett lärosäte som ska utbilda jurister, vars yrkesutövning i vårt öppna samhälle antas utgå från principen om individens rättigheter och individers likhet inför lagen.”
Jag kommer omedelbart att tänka på Lunds Universitets Studentkårers ordförande Christian Resebo och vice ordförande Nanna Wedar som i senaste numret av Lundagård (artikeln finns dessvärre inte på nätet) skarpt kritiserar Lunds Universitet för att vara “det universitet i Sverige som har störst social snedrekrytering”. Den “sociala snedrekrytering” man syftar på är att andelen studenter med föräldrar med akademisk utbildning ökat från 54 till 57 procent under åren 1994 - 2002, i motsats till riksgenomsnittet, som haft motsatt utveckling. LUS är tyvärr inne på samma galna spår som Juridiska Fakulteten vid Uppsala Universitet. Man vill styra rekryteringen för att få ett Universitet som är mera öppet och där alla “känner sig välkomna”. Vilket naturligtvis är eftersträvansvärt. Men inte på bekostnad av att individer i samhället buntas ihop till och behandlas som homogena gråa massor som behöver särbehandlas. Den tanken är så långt ifrån mångfald och öppenhet som man kan komma.
Även om det är långt ifrån klart, verkar ett USA med ovanligt högt valdeltagande ha valt sittande presidenten för ytterligare fyra år. Om så är fallet, blir min tills vidare enda kommentar ett citat från den Heliga Skrift.
“Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.”
Luk 23:34